Satslösning
Hej!
Jag skulle behöva hjälp med lite satslösning. Satsen jag jobbar med är följande:
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet som den tidigare inte haft tankar på dess existens."
Jag har fått till mig att meningsbyggnaden inte är riktigt perfekt och jag tänker därför att jag ska göra ett satsschema för att kunna se var problemen uppstår eftersom det inte faller naturligt för mig var problemen i satsen finns. Jag tänker enligt:
Längre än såhär har jag inte kommit. Någon vänlig själ som känner sig manad att hjälpa mig?
tack på förhand!
Jag är inte helt van att arbeta med den här modellen men jag ska vägleda dig så gott jag kan.
Först och främst måste du se att detta består av två satser. En huvudsats och en bisats-
Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet = HUVUDSATS
som den tidigare inte haft tankar på dess existens = BISATS
Modellen du har är enbart anpassad för huvudsatser. Så strunt i bisatsen så länge
Ordet "möts" ingår ej i fundamentet. Det finita verbet står alltid på andra plats och ingår aldrig i fundamentet.
Fundamentet är alltså "väl där".
Finita verbet är riktigt
Satsadverbialet är en egen satsdel som modifierar(ändrar) inställningen till det som sagts exempelvis möjligen, kanske, inte. Något sådant finns ej i meningen. Du kan veta att det absolut inte kan vara "före detta", då det är en del av subjektet. En satsdel kan aldrig vara en del av en annan satsdel. Ibland finns ej sats adverb och då lämnar du den rutan tom istället. Om satsadverbet finns så brukar den ha den platsen.
I huvudsatsen finns ingen infinit verbform
Komplementet i detta fallet blir "av en helt ny verklighet"
Så här skulle jag använda satsschemat
Här ser du en sida med några exempel där du ser att ibland så är vissa rutor inte tillämpbara och finns inte med i meningen. Då lämnar man dem tomma
Du skulle kunna göra ett nytt satsschema för bisatsen men jag skulle då lägga till en ruta för fundamentet som jag skulle kalla för "bisatsinledare".
Tack så mycket för hjälpen!
Hur ska jag göra med bisatsen? Är det den som påverkar den knepiga meningsbyggnaden? För mig är det inte helt självklart varför det skulle vara fel på satsen, även om det som meningen syftar till gör att den blir knepig överlag.
Ja huvudsatsen är helt korrekt.
Till bisatsen finns en del fel och saker som behöver förklaringar.
"som den tidigare inte haft tankar på dess existens."
1. Den innehåller inget finit verb. En sats måste ha ett finit verb. I detta fallet behövs "har"
2. Ordet "den" är subjektet och syftar på fången. Oftast hade man använt "han", "hon" eller "denne" vilket fått det att låta bättre även om "den" också är korrekt
3. Uttrycket heter "inte ha en tanke på något" och fungerar ej i plural med "tankar"
Jag skulle korrigera meningen till
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet som denne inte tidigare har haft en tanke på på dess existens."
Nu skulle jag i alla fall tycka att meningen känns korrekt, även om den inte är helt idiomatisk.
Samma satsschema fungerar dock inte helt att använda för bisatsen. Satsadverbial har exempelvis en annan plats i bisatser. Om du ska använda samma modell så får du flytta runt lite i satsschemat. Tanken är ju att man ska kunna läsa satsen i satsschemat från vänster till höger.
Tack så hemskt mycket för hjälpen! Visste inte att en fullständig sats alltid måste innehålla ett finit verb. Förstår inte riktigt vad du menar med att den inte är helt idiomatisk, går det att göra mer för att den ska bli optimal? Var inne ett tag på att dela upp satsen i två huvusatsen istället för att göra allt övertydligt. Något som kanske hade gjort meningsuppbyggnaden bättre?
Jag tycker slutet på meningen är konstigt. Hellre möblera om det en smula:
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet,
på vars existens han inte tidigare (har) haft en tanke."
Komplicerad meningsbyggnad. Det här borde gå att uttrycka enklare…
Max R skrev:Tack så hemskt mycket för hjälpen! Visste inte att en fullständig sats alltid måste innehålla ett finit verb. Förstår inte riktigt vad du menar med att den inte är helt idiomatisk, går det att göra mer för att den ska bli optimal? Var inne ett tag på att dela upp satsen i två huvusatsen istället för att göra allt övertydligt. Något som kanske hade gjort meningsuppbyggnaden bättre?
Att den är korrekt men inte idiomatiskt betyder att man skulle inte uttrycka sig så även om det är korrekt. Meningen har inget bra flyt. Se Arktos förslag ovan som är idiomatiskt.
Det finita verbet "har" kan utelämnas i talspråk men helst inte i skriftspråket och särskilt om man ska göra satslösning så är den av vikt.
Är tanken att du ska träna på satslösning eller försöker du skriva en bra mening och att använda dig av satslösning för att få meningen korrekt? Jag förstod inte det helt. Är det du eller någon annan som hittat på meningen från början?
Arktos skrev:Jag tycker slutet på meningen är konstigt. Hellre möblera om det en smula:
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet,
på vars existens han inte tidigare (har) haft en tanke."Komplicerad meningsbyggnad. Det här borde gå att uttrycka enklare…
Den ändrar dock innebörden något genom att ersätta "den" med "han". Det behöver ej vara en manlig fånge. Vet man könet så kan man ju helt enkelt välja han eller hon.
De som finns att välja mellan som är könsneutrala är: den, denne, hen, fången,vederbörande
Annars mycket bra idiomatisk omformulering.
Arktos skrev:Jag tycker slutet på meningen är konstigt. Hellre möblera om det en smula:
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet,
på vars existens han inte tidigare (har) haft en tanke."Komplicerad meningsbyggnad. Det här borde gå att uttrycka enklare…
Tack för tipset! Ska försöka möblera om den lite så att det blir fint.
Jonto, det är jag som har hittat på meningen till en av mina tidigare uppsatser och nu har vi fått en uppgift där vi ska "revidera" meningar ur våra gamla texter för att göra de grammatiskt korrekta och optimala ur ett läsarperspektiv.
Max R skrev:Arktos skrev:Jag tycker slutet på meningen är konstigt. Hellre möblera om det en smula:
"Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet,
på vars existens han inte tidigare (har) haft en tanke."Komplicerad meningsbyggnad. Det här borde gå att uttrycka enklare…
Tack för tipset! Ska försöka möblera om den lite så att det blir fint.
Jonto, det är jag som har hittat på meningen till en av mina tidigare uppsatser och nu har vi fått en uppgift där vi ska "revidera" meningar ur våra gamla texter för att göra de grammatiskt korrekta och optimala ur ett läsarperspektiv.
Aha okej.
Svenskan har en ganska fri ordföljd, så oftast kan man flytta runt på många olika sätt.
Modellen du har fått är hur man brukar ha ordföljden i en huvudsats. I bisats blir det ofta annorlunda.
Här kommer ett satsschema för både mitt förslag(där jag bara ändrat så det blev grammatiskt korrekt) och Arktos förslag(som ändrat lite mer för att det ska låta bra och vara idiomatiskt):
Grymt, tack!
För att förtydliga. Det måste alltså nödvändigtvis inte vara så att ett finit verb MÅSTE ingå i satsen för att det ska vara en fullständig sats, oavsett om det är en bisats eller huvudsats?
Snyggt!
Kan tänka mig att skippa bisatsen och göra två huvudsatser av alltihop:
Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet.
Han har aldrig tidigare haft en tanke på att en sådan verklighet ens existerar.
Med personen i centrum.
Båda subjekten syftar på samma person.
... och så här kan man hålla på.
Men då kommer man kanske för långt utanför den givna uppgiften.
Arktos skrev:Snyggt!
Kan tänka mig att skippa bisatsen och göra två huvudsatser av alltihop:Väl där möts den före detta fången av en helt ny verklighet.
Han har aldrig tidigare haft en tanke på att en sådan verklighet ens existerar.Med personen i centrum.
Båda subjekten syftar på samma person.... och så här kan man hålla på.
Ja men precis, jag var lite inne på att göra det till två huvudsatser först men insåg att det kanske är lättast att motivera att man möblerar om i bisatsen för att få en idiomatisk sats? Tänker att jag ska byta ett par ord kring vilket min svenskalärare tycker är det mest optimala. Vad tror ni? Bäst att möblera om i bisatsen och byta ut några ord eller göra satsen till två huvudsatser istället?
Det beror på hur man menar. Grundregeln är att en sats alltid måste ha ett finit verb för att vara grammatiskt korrekt.
Ibland i talspråk gör man dock så att man utelämnar det och ibland även i mindre formella texter för att det är underförstått.
Ibland kan det också finnas satsellipser, där man utelämnar det.
Jag tycker det fungerar både som bisats om man möblerar om som Arktos gjort eller som två huvudsatser. Det beror också lite på hur det ser ut i resten av texten. Bisatser berikar språket och är bra att ha med i texter. Finns det däremot många långa meningar runt meningen så kan det vara bra att för en gångs skull bryta upp det i två huvudsatser. Båda fungerar; jag skulle inte rekommendera den ena eller andra faktiskt.
