satsdelar
Försöker ta ut huvudsats och bisats på följande mening men har svårt för det. Har försökt använda biff-regeln men då får jag det till att det är två huvudsatser. Samtidigt så gör ordet för att jag ändå tänker att det är en bisats, stämmer då inte BIFF?
Meningen är: Hon svimmade för hon blev så rädd.
verb 1 = svimmade = finit - Hon svimmade inte = huvudsats
Verb 2 = blev = finit = Hon blev inte så rädd = huvudsats ???? eller säger man " Hon inte blev så rädd? ska man rent av ha med ordet "för" så att meningen lyder För hon inte blev så rädd? då är det en bisats, eller För hon blev inte så rädd. Då är det en huvudsats, eller??? Helt förvirrad....
Välkommen till PA!
Här kan du läsa mer om satsdelar: www.satsdelar.se
Ett exempel som liknar ditt är:"Han kör bilen, för att vi skall hinna i tid."
Där "för att vi skall hinna i tid" är en förklarande bisats
Jag kan inte de rätta orden, men notera att "för" och "för att" beter sig olika. Med ett "inte" där blir det
Hon svimmade för att hon inte fick luft.
Hon svimmade för hon fick inte luft.
Det senare beter sig som en huvudsats.
Laguna skrev:Jag kan inte de rätta orden, men notera att "för" och "för att" beter sig olika. Med ett "inte" där blir det
Hon svimmade för att hon inte fick luft.
Hon svimmade för hon fick inte luft.Det senare beter sig som en huvudsats.
Jag skulle säga att exempel nummer 2 inte ens är en korrekt mening. "För" kan inte fungera som en bisatsinledare(Subjunktion) utan endast som en preposition. En preposition måste följas av ett nominalt ord(ex. substantiv, pronomen) vilket det inte gör här.
I talspråk och informellt skriftspråk faller ibland ord såsom "att" bort och det låter helt okej att säga "Hon svimmade för hon blev så rädd". Däremot när man ska analysera meningar och ta ut satser så måste meningarna vara grammatiskt och språkligt korrekta för att man ska kunna tillämpa exempelvis regler och tydligt kunna ta ut satser och satsdelar. Det blir farligt att försöka satsanalysera meningar som inte är korrekta eller inte hänger ihop.
Med Lagunas tillägg av ordet "att" som krävs för att meningen ska vara grammatiskt och syntaktiskt fungerande så går den att analysera.
"Hon svimmade för att hon blev så rädd"
Huvudsats: Hon svimmade
Bisats: för att hon blev så rädd
På båda fungerar BIFF-regeln utmärkt och ger rätt slutsatser.
De finita verben är riktigt "svimmade" och "blev"
P.S. Svaret är riktat främst till TS och inte ett svar till Laguna. Jag citerade Lagunas inlägg för att mitt resonemang bygger vidare på det.
Jonto skrev:Laguna skrev:Jag kan inte de rätta orden, men notera att "för" och "för att" beter sig olika. Med ett "inte" där blir det
Hon svimmade för att hon inte fick luft.
Hon svimmade för hon fick inte luft.Det senare beter sig som en huvudsats.
Jag skulle säga att exempel nummer 2 inte ens är en korrekt mening. "För" kan inte fungera som en bisatsinledare(Subjunktion) utan endast som en preposition. En preposition måste följas av ett nominalt ord(ex. substantiv, pronomen) vilket det inte gör här.
Konstigt. För mig är det helt korrekt svenska, även i skriftspråk. För femtio år sedan och även nu.
Jag orkade slå upp saken: på sidan https://sv.wikipedia.org/wiki/Konjunktion_(ordklass) står "för" under samordnande konjunktioner.
Intressant att de listar "för" som en samordnad konjunktion. Jag skulle nog i de fallen använda "ty" istället men då får jag revidera min tidigare utsaga. Jag trodde det mer hörde till talspråk men då hade jag tydligen fel :) Det är ju dock i så fall mer logiskt att använda en explanativ än en final konjunktion i detta sammanhang, så det ger ju mening.
Det finns intressanta "rutor" om detta i SVENSK ORDBOK (SO).
Kolla www.svenska.se under "ty" och "för"
Helt tydligt här:
satsdelar.se/bindeord
