Sammanfattning av "Fattigstugan"

Hej, jag går i 9an och vi har under någon vecka läst om Albert Engströms "Fattigstugan". Nu har vi fått i uppgift att skriva en sammanfattning av den, samtidigt som vi ska svara på följande frågor;

1. Varför gick Albert till fattigstugan?

2. Tid på året?

3. Hur såg fattigstugan ut enligt Albert? (Beskriv miljön inne och ute)

4. Varför kommer det sig att man bodde i fattigstugan?

5. Ge exempel på gammal folktro i inledningen,

6. Hur försörjde sig de som bodde i fattigstugan?

7. Beskriv några av dem ur Alberts synvinkel. (3 stycken)

8. Vem var Regenta?

9. Hur var det med läskunnigheten i fattigstugan?

10. Varför kom fjärdingsman?

11. Varför tyckte Albert om Kalle Stolpe?

12. Vilken del av texten är skriven med småländsk dialekt? Varför har författaren valt att skriva dialekt, tror du?

Jag har skrivit klart min text men är väldigt osäker på om den ligger på den nivån jag vill. Så jag undrar om någon skulle vilja ge mig lite feedback (det kan vara vad som helst). Tack på förhand!

Min text:

I Albert Engströms ”Fattigstugan” får vi läsa om när han som tolvåring besöker fattigstugan i Hult.

Dagen innan julafton pulsade Albert fram genom snödrivorna för att ta sig till byns fattigstuga. I sin hand bar han på en korg med ett dussin ljuskusar, ett dussin ljus, bröd, några korvar och ett stycke fläsk. Längs vägen fanns många kända milstolpar, t.ex Domberberget där det sägs finnas troll. Marken var ihålig och där under ska de hemska figurerna bo, förr i tiden var de farliga och numera räckte det att en barnafot stampa på marken så skulle de bli rädda. Efter Dombergberget passerade Albert klädstenen, där brukade gummorna stanna för att göra sig i ordning för gudstjänsten i kyrkan. När skogen sakta börjar glesna får han syn på kyrkan, sockenstugan och den sneda fattigstugan. Inne i fattigstugan fanns det två rum på den nedre våningen och ett på vinden.

Korgen med mat hade Albert fått i uppgift att ge till fattighjonen (de som bor i fattigstugan) som julklapp, de var så fattiga att de knappt hade råd med någon mat och därför brukade Alberts familj hjälpa till sådär runt jul.

När Albert var framme klev han in i den svarta förstugan och beskrev rösterna han hörde som ”ilskna, gamla, knarrande gubbilskna stämmor och gumfalsetter”. Han stampade av sig snön från sina kängor, genom det drog han uppmärksamhet till sig och blev välkomnad av Regenta.

Regenta är hon som bestämmer över alla i fattigstugan. Hon bodde ensam uppe på vinden och beskrivs av Albert som ”en frodig femtioårs kvinna med tjocka läppar, små talgiga ögon och lätt grånat hår”. Hon var despot och styrde fattighjonen med järnspira.

Fattigstugan beskrevs av Albert som mörk, men om skenet från elden hamnade på rätt ställen kunde man få syn på någons flintskalle. Fållbänkarna i det stora rummet delades på två och man sov skavfötters.

De flesta av dem som bodde i fattigstugan hade hamnat där i äldre ålder, då de t.ex hade använt upp alla sina pengar och inte längre hade någonstans att bo. Gubben Sjöstedt var t.ex tidigare i sitt liv med i militären och även socknens rikaste bonde, men efter att ha processat bort allt han ägde hamnade han i fattigstugan. Enligt Albert beskrevs han som rak i ryggen och hård som flinta. En annan före detta soldat inne fattigstugan var Grejsen. När Carl XV skulle hjälpa dansken mot tysken hade Grejsen legat på kommendering i Skåne. Som äldre kände man igen honom genom de blå outslitliga kommisbyxorna och hans ensamma framtand. Sedan får man inte glömma att han ljög som en häst travar.

Den mest lärda av de alla i fattigstugan var blinningen, eller Johan Petter som var hans riktiga namn. Han hade gått på blind- och dövstums institutet och var den enda i hjonen som kunde läsa, därför brukade han under de mörka vinterkvällarna läsa ur boken ”Den Blindes tidsförsonare”. I fattigstugan användes inga ljus och därför passade det bra att blinningen läste med hjälp av punktskrift, som läses med hjälp av händerna.

Fattighjonen var fattig och de var i stort behov av mat. För att försörja sig brukade de som kunde därför gå strövtåg eller sitta med en tiggarpåse. Under vintern var det viktigare att samla ihop pengar än på sommaren, eftersom det inte går att plocka bär och svampar när snön lagt sig.

När Albert hade blivit välkomnad av alla packade Regenta upp korgen med julmat. Hon var väldigt tacksam och började prata om hur generösa Alberts familj var. Det började tillslut bli mörkt och Regenta ville inte att den lilla pojken skulle behöva gå hem i mörkret, därför började hon säga adjö till honom. Dock blev hon avbruten när blinningen bjöd in Albert till hans läsande. Albert ville inte göra honom besviken och bestämde sig därför för att stanna och lyssna en stund.

En bit in i boken blev de störda av bjällror som hördes utifrån det kalla vädret. ”Vad kan dä va för främmat?”, tänkte de alla. När den okända personen efter ett tag kom fram till dörren såg de att det var fjärdingskarlen (byns polis). Hans besök hade med en i fattighjonens son att göra. Stortjuven Stolpe som numera bara låg och sov, hade nämligen en son vid namn Kalle och enligt fjärdingsman hade han gått på krogen i Jönköping, för att sedan ha knivhuggit en bromsare vid järnvägen. Inte nog med det var han nu misstänkt för inbrott hos handlingsmannen i Höreda. Fjärdingsmannen hade alltså kommit för att kolla om Stolpe visste var hans son höll hus, vilket han olyckligtvis inte gjorde. Detta trodde inte fjärdingskarlen på och bestämde sig för att söka igenom huset. Han sade åt de att ingen fick lämna huset förens han var klar, fast när han fick syn på Albert lät han honom gå hem.

På vägen hem kom det upp många tankar i Alberts huvud, inte trodde han att Kalle kunde göra sådana hemska saker. Han hade lärt ut alla sina rackartyg och gjort flera tallbössor åt Albert, de hade varit vänner i flera år.

När Albert hade kommit ända till kyrkans murar hörde han helt plötsligt en röst. ”Vad är du för en?”, hörde han en lång man säga. Albert blev först rädd men när mannen steg fram ur skuggan såg han att det bara var Kalle. Kalle började ställa en massa frågor om vem det var som besökte fattigstugan, så Albert berättade om allt som hade hänt. När Kalle tillslut förstod att fjärdingsmannen letade efter honom gav han sig av. Han trodde att isen skulle ha lagt sig på sjön och gick därför där över för att gena. Efter Kalles möte med Albert har dock ingen hört av honom, därför kan man tro att isen inte alls hade lagt sig och att han drunknade på väg över sjön.

Hela ”Fattigstugan” är skriven med dialekt och jag tror det beror på att Engström levde under en tid där dialekt (särskilt småländskan) var något vanligt. Många hade grov dialekt och för att lyfta fram/visa det valde Albert att skriva på småländska. Enligt mig får man mer inlevelse i berättelsen med hjälp av dialekten.