"Saker jag borde ha lärt mig i skolan men aldrig gjorde.."

Bra initiativ!

Gäller det bara ämnet Svenska?

Hmmm allt möjligt ändå tänker jag!

Ett enda ord: KÄLLKRITIK

Det verkar vara något som en sjukt stor del av världens befolkning inte har en susning om. Förr i tiden var det inte lika viktigt för det var sällan man fick tag i litteratur där allt bara var struntprat. Idag finns det överallt och det är av största vikt att folk lär sig sålla bland all information som finns tillgänglig.

Det här kanske inte är precis det du letar efter, men MINNESTEKNIKER. Då menar jag inte flashcards eller någon annan skit, utan de metoder som världsmästarna använder för att komma ihåg tolvtusen decimaler av pi eller namnen på hundratals främlingar när de tävlar. De två största metoderna är Method of loci (för allt möjligt) och The major system (främst för siffror). Det kan vara lite pilligt att lära sig dessa metoder, men du har igen mödan tiodubbelt. Självklart kommer man inte upp i "jag kan komma ihåg en bok utantill på fem minuter jag är typ Rainman" på en månad, men om du passar på att träna på fakta som du ändå behöver till skolan etc. kommer det att gå förvånansvärt fort. Det är dessutom ganska roligt när man får till associationer som är konstiga. Var dock försiktig med att tänka högt, så att du inte råkar säga något om att "Hmmm... Det var kafét som sålde lokomotiv!". Det har hänt mig och det är ganska stelt. 

Emmynoether har också en mycket bra poäng om källkritik. 

En viktig läxa är att "ett ämne kan vara fantastiskt roligt men om dina lärare inte kan det så blir undervisningen tråkig och fantasilös, men strunta i det".  Jag hade en kemilärare i högstadiet som var fantastisk, rolig och uppfinningsrik. Kemi var mitt favoritämne och jag längtade efter varenda lektion vi hade med honom.

Sedan kom jag till gymnasiets tekniklinje och något hände. Jag antar utifrån en vuxens perspektiv att skolan hade anställt obehöriga lärare som inte kunde förklara kemins innersta väsen.  Allt vi fick göra var att läsa en lärobok och och göra uträkningar som skulle besvaras i en arbetsbok. Magin försvann.  Färgerna slocknade. Kemisalen gick från att ha varit ett sagolandskap till en grå ödemark. Hade jag haft samma sorts lärare som i högstadiet hade jag antagligen blivit kemiingenjör. Så blev det inte. Jag har ångrat mig många gånger att jag skippade ett ämne som jag tyckte var så roligt bara för att de som skulle lära ut inte kunde.

Om jag kunde tipsa mitt yngre jag skulle jag säga "strunta i lärarna, lär dig själv. Det här är kul, så tappa inte sugen." Det här var på 80-talet, långt före Internet och det var svårt att hitta information utanför skolan. Nu är det tvärtom. I dagens värld hoppas jag att elever inte slutar med något de tycker är kul bara för att de har dåliga lärare i ämnet, utan ser igenom det problemet och lär sig ändå.

Själv försökte jag bli bra på allt. Det floppade såklart. En engagerande lärare kan göra skillnad men om man personligen är ointresserad av ämnet ifråga är lärarens betydelse ännu större. Mina teknik- och mattelärare lyssnade jag uppmärksamt på samtidigt som jag genomled kemilektionernas Mol-övningar och resten av historia, biologi, samhällskunskap och övriga ämnen med nu bortfallen kunskap.
Så saker jag borde lärt mig i skolan men aldrig gjorde är många men personligen så fungerar det rätt bra ändå. Jag tror ledordet är Intresse. Man kan inte kunna allt. Jag är imponerad av dagens forskare som kan hantera materia på atomnivå, klona celler, bygga sateliter som reser ljusår och håller i decennier. De är nästan gud, samtidigt som de respekterar den enorma makt de har och .... inte missbrukar den.

Det här är bara början ...