Respons Novell

Om du bara visste

 Varje dag och natt brukar jag alltid tänka på vad jag har gjort för fel för att förtjäna det här. Det finns inte glädje eller hat i dig, du är bara tom. Tom som rymden mella galaxerna. Jag reser mig ur sängen och går mot badrummet för att skölja bort all misstänksamhet och sorg som jag har inom mig. När jag går mot badrummet så känner jag mig väldigt tung, inte av fett utan av bekymmer och sorg som jag har inom mig. Jag tar av mig kläderna och stirrar på spegeln, spegeln där min spegelbild finns. Jag kollar på mitt långa bruna hår som går ända ner till min smala midja, min blåögda ögon som liknar ett rådjursögon och min bleka lena hud. Jag vet inte varför min make inte visar kärlek eller uppmärksamhet till mig. Ful är jag väl ändå inte eller? Jag går snabbt in i duschen på grund av att jag hatar att kolla på mig själv, det påminner mig varenda gång om vem jag är och hur mycket sorg det finns i mitt liv. När jag hade duschat färdigt hoppades jag att jag inte skulle känna den här hemska känsla igen men det gick inte, det hjälpte inte alls utan det förvärrades bara. Han är så sällan hemma att det känns som om jag bara bor här, han jobbar som en politiker och är antingen på möten eller är han på en jobbresa och på nätterna kommer han sällan hem eftersom han somnar på sitt kontor. Varje natt som jag går och lägger mig tror jag  hela tiden att han ska komma in genom dörren men jag har tappat hoppet, hoppet som jag hade för en månad sen har jag tappat helt. Jag vill tro igen men det går inte, han är knappt hemma en gång per månad. Jag kommer ihåg dagen som vi gifte oss , vi var på en kyrka och jag gick mot honom och då var det bara några minuter kvar innan vi skulle gifta sig. Hans pappa stod vid honom  och jag såg hur lycklig han var. Han blåögda ögon fylldes med tårar och han försökte att dölja men det gick inte så bra, hans bruna hår var bakåtkammad och han hade på sig en vit kostym. Thomas hade på sig en svart kostym som vi tillsammans hade bestämt, hans bruna hår var också bakom kammat och hans stora bruna ögon visade en glädje som värmde mig och gjorde så att jag kände mig så trygg. Jag gick och ställde mig mitt emot honom och prästen började:

Inför Gud och i denna församling närvaro frågar jag dig, Thomas husseini, vill du ta Alexandra mohammedi till din hustru och älska henne i nöd och lust? frågade prästen och Thomas svarade ja men nu när jag tänker tillbaka tänker jag att han ljög, han älskar inte mig.  
Det gick ungefär 1 månad efter att vi gifte oss och därefter började helvetet och ensamheten. Nu har det gått 5 år sedan som vi gifte oss och för varje år som går blir det bara värre och värre, från början var han hemma två gånger per vecka men sen minskades hans besök och när han var här visade han inte heller någon glädje eller uppmärksamhet till mig. Plötsligt ringde dörrklockan som väckte mig ur min tankar, jag blev väldigt förvånad eftersom jag väntade inte på någon men jag reste mig från smink bordets stol och gick mot dörren. Jag öppnade dörren och blev så förvånad över det som jag såg, de muskulösa kroppen, doften av  hans fantastiska parfym, den skarpa käkbenen och den bruna stora ögonen. Det var Thomas som stod vid dörren, egentligen så skulle jag vilja slänga dörren rakt på hans ansikte och gå och lägga mig men jag kan inte göra det. Om jag gör det nu kommer jag förlora honom för alltid och det vill jag verkligen inte eftersom han är den enda personen som jag behöver och har alltid behövt.  Mitt hjärta vill bara att han ska krama mig och säga ett fint ord till mig men däremot så tänker min hjärna på misstänksamheten, sorgen och ilskan som jag har mot han men den här gången vann mitt hjärta över mitt medvetande.  Jag bjöd in honom och då gick vi in till vardagsrummet och satte oss på soffan.  Han tvingade fram ett leende och sa: 

Hej, hur mår du?
Jag började med att säga att jag mår bra men sen kunde jag inte längre hålla mig, det var som om jag exploderade. 
Jag skrek åt honom och sa:  varför han inte har varit hemma på en månad? 
Han svarade med en lugn röst och sa att han har varit på en jobbresa och därför har han inte varit hemma och medan han pratade så pillade han på sina fingrar och då visste jag att han ljög eftersom när han ljuger så blir han så stressad så att han börjar pilla med sina fingrar men jag ville ge han en till chans så jag frågade han igen och han sa exakt samma sak igen men med ett helt annat ton. Han lät så arg som gjorde så att jag kände mig så rädd och svag men jag försökte ändå låta stark och inte rädd men jag vet att det hjälpte verkligen inte. Med darrande röst så sa jag att jag tror att han är med någon annan och då började han skrika igen och sa är du dum i huvudet, varje dag och natt jobbar jag hela tiden för att du ska ha en trevlig liv och du tackar mig så här. När han hade sagt det så tog han sin kappa och gick ut, därefter så tänkte jag tillbaka över det som jag just gjorde och ångrade mig så mycket så därför tog jag snabbt på mig mina skor och sprang ut. Jag sprang efter han men en jävla buss stoppade mig och när den äntligen hade kört så var han väldigt långt. Jag sprang så fort jag kunde men tyvärr så hade jag asma som gjorde så att jag inte kunde springa så länge men jag hållde hela tiden blicken fast vid honom för att inte tappar bort han. Tillslut gick han in i ett modernt vit hus och stängde dörren efter sig, jag gick efter han och knackade på dörren och då var det två tjejer som kanske var 8 år som öppnade dörren. De frågade mig vem jag är och vem jag söker och då svarade jag att jag heter Alexandra Husseini och söker Thomas husseini och då skrek de ’’ Pappa, en kvinna söker dig’’ och jag blev så förvånad över att de kallade Thomas för Pappa och när Thomas kom så märkte jag en sak. De där två tjejerna var Thomas barn, samma blå ögon, samma näsa och samma ansiktsform. Just den sekund ville jag bara gå under jorden och gråta men jag ville få svar på en fråga, varför? varför gjorde han så mot mig, han var den enda personen som jag behöver och har alltid behövt . Med darrande röst så frågade jag honom varför och han började att prata, han sa att hans föräldrar var väldigt stränga med att han just skulle gifta sig med en kristen person eftersom religion betyder så mycket för de men den som jag älskade trodde på hinduism och därför behövde jag använda dig för att kunna vara med min familj. När han hade pratat färdigt så sprang jag därifrån utan att säg ett ord. Jag hörde att Thomas ropade mitt namn men jag kunde inte stanna, jag ville bara bort därifrån. På vägen kunde jag bara tänka på en sak och det var att varför gjorde han så mot mig, jag behövde honom så mycket. Jag visste bara en sak och det var att jag ville gå hem och vara med min familj. 
Jag är ju klar med den här novellen och jag undrar om det finns något jag kan förbättra eller ändra. Vilken nivå tycker ni att den här novellen är på, jag går i åk 7