Resonerande text
Jag vill förbättra min text båda språket och texten.
Definierar goda gärningar godhet?
Samhället vi lever i delas in i två kategorier, personer som utför goda gärningar och personer som är behov av det. Där man oftast anser goda gärningar i form av pengar, kläder, och mat. Dessa gärningar är oftast riktade till tiggare men också även för familjer och personer som söker hjälp från ett annat land i tillfällen av krig som konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Men vet man verkligen om man är god bara för att ha utfört goda gärningar?
Å ena sidan så är påverkan från goda gärningar är mer än vad man tror, för båda den som utför och den som gärningen är riktad till. Åsbrink skriver i artikeln “Tiggaren” som publicerades år 2014 skriver att “Det är vår förmåga att ge utan att vilja ha tillbaka som gör oss till människor. Medmänniskor”. Ordspråket i texten lyder “Var tacksam mot tiggaren, som ger dig möjlighet till en god gärning”. Texten visar påverkan på två perspektiv hos goda gärningar, där känslan efter att ha utfört eller fått goda gärningar väcker tacksamhet och godhet i människan.
Å andra sidan så vet man särskilt inte gränsen till goda gärningar och dess dåliga inflytande hos medmänniskorna runt omkring oss. Själv har jag funderat över påverkan av goda gärningar hos människor om det blir för mycket. Exempelvis kan för mycket stöd av andra kan skapa lathet hos individen och hindra möjligheter för människor som förväntar sig hjälp utan ansträning. I dagens samhälle så utnyttjar vissa tiggare skuldkänslor med hjälp av bilder på hens familj eller låtsas vara funktionsnedsätt. Det leder till en paranoid eftertanke och förtroende frågor. Personligen tycker jag att det är svårt med tanken att behöva välja hjälpa eller inte, bara på grund av att inte vela bli utnyttjad.
Fast så är man van med skammen som klänger sig vid, gånger där man låter bli att utföra goda gärningar. Enligt skribenten Åsbrink har skrivit att “låta bli ger ingen lättnad, bara en känsla av skam”. Ignorera någon som är behov av hjälp väcker skam känslan och pressen att hjälpa till. Personligen tycker jag att om anledningen för goda gärningar byts ut mot press, så döljs godheten i någon mot rädsla av kritik från samhället och sig själv. Då man inte kan se godheten i en person.
Goda gärningar är en möjlighet att göra personers och ditt liv ljusare, där man väcker godheten i båda personerna och inser ha haft gott inflytande på varandra utan att veta. Men det definierar inte vem man är. I många fall så vet man aldrig om man har hjälpt personen för mycket eller för lite. Men man vet heller inte om man har fått hjälp av någon som är god eller omoralisk. En av anledningarna är att man inte vet vem personen är på grund av den osynliga skammen som pressar personer att utföra en god gärning eller få ängslan att bli utnttjad. Får man själv inte ta sina egna beslut gällande över goda gärningar i dagens samhälle?
Jag är långt från välformulerad eller en bra hjälp till din text, dock vill jag påstå att det finns väldigt många meningar i denna text som är dåligt formulerade, samt enstaka stavfel.
Fråga din lärare om huvudsatser och bisatser, samt lär dig att undvika vardagligt språk vad gäller ord som " men, man, så" och liknande. Sök på google så kanske du hittar något. När du börjar på gymnasiet kommer du att använda dig av ett mer vetenskapligt språk vilket innebär att du bland annat bör undvika att skriva med ett vardagligt språk.
Att hjälpa till med din text egentligen är att börja om helt och hållet, det kanske du inte orkar.
Samhället vi lever i delas in i två kategorier, personer som utför goda gärningar och personer som är behov av det (Om jag påstår att det finns människor som utför onda gärningar, kan samhället delas in i fler kategorier än två, förtydliga ditt påstående)
Där man oftast anser goda gärningar i form av pengar, kläder, och mat. Vem anser detta, se över formuleringen? Dessa gärningar är oftast (repetitiv) riktade till tiggare men (också även) för familjer och personer som söker hjälp Exempelvis från ett annat land(andra länder) i tillfällen av krig som konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Men vet man verkligen om man är god bara för att ha utfört goda gärningar?
Å ena sidan så är påverkan från goda gärningar är mer än vad man tror, för båda (stavfel) den som utför (utför vad för något?)och den som gärningen är riktad till. Åsbrink skriver i artikeln “Tiggaren” som publicerades år 2014 skriver( du nämner att Åsbrink skriver i artikeln två gånger, se över formuleringen) att “Det är vår förmåga att ge utan att vilja ha tillbaka som gör oss till människor. Medmänniskor”. Ordspråket i texten lyder “Var tacksam mot tiggaren, som ger dig möjlighet till en god gärning”. Texten visar påverkan på två perspektiv hos goda gärningar, där känslan efter att ha utfört eller fått goda gärningar väcker tacksamhet och godhet i människan.
Å andra sidan så vet man särskilt inte gränsen till goda gärningar och dess dåliga inflytande hos medmänniskorna runt omkring oss. Själv har jag funderat över påverkan av goda gärningar hos människor om det blir för mycket. Exempelvis kan för mycket stöd av andra kan( du skriver kan två gånger, titta på meningen en gång till) skapa lathet hos individen och hindra möjligheter för människor som förväntar sig hjälp utan ansträning(stavfel). I dagens samhälle så utnyttjar vissa tiggare skuldkänslor(skriv kanske något i stil med “ människors empati eller skuldkänsla” )med hjälp av bilder på hens familj eller (alternativt) låtsas vara funktionsnedsätt. Det leder till en paranoid eftertanke och förtroende frågor (vad menar du med detta?). Personligen tycker (har) jag att det är svårt med tanken att behöva välja (mellan att) hjälpa eller inte, bara på grund av att inte vela bli utnyttjad. ( Skriv kanske något i stil med “helt enkelt för att inte bli utnyttjad")
Fast så är man van med skammen som klänger sig vid, gånger där man låter bli att utföra goda gärningar. Enligt skribenten Åsbrink har skrivit att (titta på formuleringen, du behöver omformulera meningen!) “låta bli ger ingen lättnad, bara en känsla av skam”. (Att) ignorera någon som är (i) behov av hjälp väcker skam känslan( skamkänslor) och pressen att hjälpa till. Personligen tycker jag att om anledningen för goda gärningar byts ut mot press, så döljs godheten i någon mot( och ersätts av) rädsla av (för) kritik från samhället och sig själv. Då man inte kan se godheten i en person. (omformulera)
Goda gärningar är en möjlighet att göra personers och ditt( när du skriver “ditt” vem menar du? skriv kanske något i stil med “andra människor och ens egna) liv ljusare, där man väcker godheten i båda personerna ( skriv kanske “de berörda”) och inser ha haft gott inflytande på varandra utan att veta. (vad menar du här?) Men det definierar inte vem man är. I många fall så vet man aldrig om man har hjälpt personen för mycket eller för lite. Men man vet heller inte om man har fått hjälp av någon som är god eller omoralisk. En av anledningarna är att man inte vet vem personen är på grund av den osynliga skammen som pressar personer att utföra en god gärning eller få ängslan att bli utnttjad(stavfel). Får man själv inte ta sina egna beslut gällande över goda gärningar i dagens samhälle?
Dessa saker är vad jag skulle ändra på, testa det på i ett utkast och läs din text igen. Se sedan över om du tycker eller tror att något behöver ändras ytterligare.
