Redoxpotentialer
Det finns i min bok en lista över redoxpotentialer skrivna på formen:
(tex)
Co --> Co^(2+) + 2 e- 0.91 V
Ni --> Ni^(2+) + 2 e- 0.23 V
Samtidigt så finns det i boken för övergångsmetallerna en tabell med olika egenskaper som tex då redoxpotential - men där har de skrivit reaktionen
M^(2+) + 2 e- --> M och tex då för Co -0.91V
1) Varför har de valt att skriva reaktionen så? (poängen? vad säger det mig?)
2) Om man vänder på en reaktion som ovan när man gör beräkningar (har tyvärr inget konkret exempel då får kurs märkligt nog inte nämnt redoxpotentialer och vad de betyder - men undrar ändå lite apropå hur man kan vända på delta H, S och G om man vänder tecken - något i HAR räknat på) ska man då också vända på tecknet på redoxpotentialen?
Eller kanske snarare ska börja med att skriva: kan man helt enkelt vända på en sådan reaktion?
3) Hur ska man kort tolka redoxpotentialerna för att inte snöa in sig på något som inte kursen täcker - men ändå ha något hum. Tex som längst upp här: ju mer positivt värde för reaktionen skriven på den formen - ju...vad?
Och på den undre sättet att skriva reaktionen (M^(2+) + 2 e- --> M ) ju mer positivit värde för den reaktionen ju...vad?
1) Hur skulle man annars göra, om man vill skriva normalpotentialer för ett antal metaller som blir till tvåvärt positiva joner?
2) Normalpotentialen för reaktionen när en koboltjon tar upp två elektroner är +0,91 V. Vad et det du frågade om?
3. Det här hamnar om jämvikter. En reaktion med stort positivt värde på normalpotentialen (t ex guld) har en stark tendens att gå åt vänster, d v s det är metallatomen som är stabil. En reaktion med stort negativt värde på normalpotentialen (t ex Li) har en stark tendens att gå åt höger, d v s det är jonen som är den stabila formen.
Det är lite svårt att förstå vad det är du frågar efter, så jag hoppas att det är dina frågor jag har svarat på!
1+2+3 jag hade missuppfattat vad som var det normala och vad som var det annorlunda - kastat om dem.
Så frågar såhär istället:
Man har tex:
Co --> Co^(2+) + 2 e- 0.91 V
Ni --> Ni^(2+) + 2 e- 0.23 V
4) Just mer positivt värde framför V <=> ju stabilare är metallen <=> ju mindre tendens att avge sina elektroner
och
Ju mer negativt värde framför V ju hellre vill den vara en jon och avge sina elektroner?
5) Jag vet att väte per definition är
H2 --> 2 H+ + 2e- 0V
Men hur sätter man det i samband med positiva och negativa värden?
Om man skriver reaktionerna på det sättet (Co --> Co^(2+) + 2 e- 0.91 V). Så om det står ett negativt värde framför V då... vad?
Jag blir lite förvirrad över detta för Cu har en negativ normalpotential - men samtidigt hittade jag info på nätet om att Cu står till höger i elektrokemiska spänningsserien och man säger att det är de till VÄNSTER om väte som väte kan dra elektroner ifrån. Men de har ju då en positiv normalpotential och vill behålla sina elektroner - mao motsatsen till vad jag trodde jag hade förstått...
6) Om jag vänder på en reaktion som
Co --> Co^(2+) + 2 e- 0.91 V
till
Co^(2+) + 2 e- --> Co
ska jag då vända på tecknet framför V också så jag har:
-0.91 V
?
Ja, du ska vända tecknet om du vänder på reaktionen. Grunden till det är att Gibbs energi byter tecken om man vänder på en reaktion och det är direkt proportionellt mot potentialen.
I övrigt är konventionen att man listar normalpotentialer i tabeller som reduktioner, dvs med elektroner på vänster sida om reaktionspilen. Det finns ingen annan anledning till att göra just så annnat än att man har bestämt sig för det.
Teraeagle skrev:Ja, du ska vända tecknet om du vänder på reaktionen. Grunden till det är att Gibbs energi byter tecken om man vänder på en reaktion och det är direkt proportionellt mot potentialen.
I övrigt är konventionen att man listar normalpotentialer i tabeller som reduktioner, dvs med elektroner på vänster sida om reaktionspilen. Det finns ingen annan anledning till att göra just så annnat än att man har bestämt sig för det.
Okej men hur tolkar jag då tex
H2 --> 2 H+ + 2e- 0V
och
Co^(2+) + 2 e- --> Co -0.91V
och
något med positivt tal framför "V"?
1) Vad säger det mig?
2) Smaragdalena skrev att ju större positivt (eftersom hon skrev som att jonen var på höger sida antar jag det blir tvärtom?) tal för reaktioner Co^(2+) + 2 e- --> Co på denna formen <=> ju hellre vill den avge sina elektroner?
Men om man på sätter tex cobolt tillsammans med ett annat ämne som tex väte - vad händer? Cobolt har lägre värde än väte som har noll - så väte vill hellre bli av med sina elektroner än cobolt och... nja är inte med.
Det är mer logiskt att jämföra reduktionen av koboltjoner med reduktionen av vätejoner (dvs vänd på den första reaktionen). I så fall kan du se att reduktion av vätejoner har en högre normalpotential än reduktionen av koboltjoner. Det i sin tur innebär att vätejoner är ett starkare oxidationsmedel än koboltjoner. Rent praktiskt innebär det att koboltmetall inte är stabilt i närvaro av vätejoner. Det kommer att lösas upp och bilda koboltjoner medan vätejonerna bildar vätgas. Reduktionen av silverjoner har en högre normalpotential än reduktionen av vätejoner, så vätejoner kan inte oxidera silverjoner. Om du blandar silverjoner med vätgas kan det däremot bildas silvermetall och vätejoner.
Kolla in den här länken. Där har man listat normalpotentialerna för en rad reaktioner. Jo högre värde, desto starkare är oxidationsförmågan. Av de listade reaktionerna kan vi se att kryptonfluorid är det mest oxiderande ämnet medan strontium är det starkaste reduktionsmedlet om det bildar strontium(I)-joner (normalt har strontiumjoner oxidationstalet +2, men här är det +1).
