Recension ”Pojken i randig pyjamas” hur skulle jag kunna förbättra min recension

Pojken i randig pyjamas

Av. John Boyne, januari 5, 2006 

Sammanfattning 
Boken utspelar sig under andra världskriget, där den nioårige Bruno med sin familj flyttar från sitt bekväma femvåningshus i Berlin till ett isolerat område. Efter att Brunos pappa fick ett mycket ärofyllt arbete blev hela familjen tvungna att flytta till det nya stället. Maria, Lars och kokerskan följde med Bruno och hans familj men det gjorde inte farfar eller farmor, eller Brunos vänner. 

Livet på det nya stället är mycket annorlunda från Brunos gamla liv i Berlin. 

Där känns det inte som hans riktig hem, för  allt är så tråkig, det finns inget skratt och ingen att leka med. Inte så att Gretel någonsin kommer vilja leka med sin nioåriga bror. Den dagen Bruno gick på äventyr längst stängslet hittade han en liten kille i randig pyjamas som satt på andra sidan stängslet, hans namn är Shmuel… 

Mina åsikter 
Som vi redan vet är boken baserad på en riktig händelse i Auschwitz, där judarna skickas till koncentrationslägret som är Hitlers slut mål för judarna. Medans jag läste boken dök det upp många tankar och känslor som till exempel hur kunde man bo så nära en gaskammare? Eller varför en nioåring inte fattade att det var  något skumt som pågick på andra sidan stängslet?

Pojken i randig pyjamas beskriver hur livet var för människorna på båda sidorna av stängslet, hur judarna blev behandlade och hur hårt de hade det. Boken är ganska intressant, för man får en förståelse om människors liv och hur annorlunda livet kunde ha varit för en jude och en icke jude. Judarna på ena sidan stängslet blir mördade medans på andra sidan levde de icke judarna ett gott liv. Hur människor kunde behandla andra människor på detta sättet tycker jag är en riktig skam i vår historia. Att vi ens kunde låta något sånt hända.  

Boken är ett bra sätt för att få unga människor att få en uppfattning om händelsen och för att  komma ihåg den hemska händelsen i Auschwitz. 

Att skriva boken från en nioårings perspektiv tycker jag är ett bra sätt att göra boken mer spännande, för att få unga människor att lära sig lite om historien samtidigt som de läser en berättelser. Man får läsa om hur Bruno försöker förstå vad det är som pågår på andra sidan stängslet och vad det är som hans pappa jobbar med. 

Men det som jag inte gillar med boken är att den var orealistisk, för hur kan det vara så enkelt att kunna ta sig in på andra sidan stängslet? I verkligheten är det ju två stängsel efter varandra och det skulle inte möjliggöra att krypa under stängslet. Jag blev lite irriterad när Bruno lätt kröp under stängslet. Men boken är skriven för unga så författaren skriver det mer som en berättelse än en faktabok och det blir mer som en förenklad bild av verkligheten. Men jag tycker mer om att läsa mer realistiska böcker.

Omdömet
Boken som helhet är bra, den är passande för unga och den visar vänskapen mellan Bruno och Shmuel. Citat från boken som jag blev rörd av är när Schummel säger till Bruno “jag vet att de inte tycker om oss. De hatar oss.” Bruno svarar “Men det gör inget, för jag hatar dem också. Jag hatar dem”, upprepade han. Detta tycker jag beskriver deras vänskap.  Jag skulle rekommendera boken för de som vill läsa om förintelsen men på ett mindre hemsk och realistiskt sätt. Och det sista som Bruno sa “Du är min bästa vän, Schummel”, sa han “Min bästa vän för livet”...  Det visar att Bruno alltid står på Shmuels sida. Jag betygsätter  boken ⅗.