Rättegångsprotokoll enligt omedelbarhetsprincipen
Får domaren samt nämndemännen inte läsa rättegångsprotokollet innan de kommer fram till en dom, enligt omedelbarhetsprincipen? Jag är medveten om att den principen innebär att de inte får läsa förundersökningsprotokollet, men får de inte heller läsa rättegångsprotokollet? Vid kortare rättegångar förstår jag att det inte är nödvändigt, men jag tänker att vid längre förhandlingar, där domen dessutom inte meddelas förrän efter X antal veckor så skulle det ju kunna bli så att de glömmer bort detaljer o.s.v. Får de då inte alls läsa så de kommer ihåg vad som sades i rätten? I domen så ska de ju kunna berätta exakt vad den baseras på, har de då inget annat än sitt minne att gå på?
Omedelbarhetsprincipen uttrycks som om "huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen" (RB 30:2). Principen är processteknisk och innehåller inget absolut förbud för rättens ledamöter att läsa vare sig förundersöknings- eller rättegångsprotokollet. Däremot måste domen alltid grundas på vad som direkt framkommit vid huvudförhandlingen. Men det är inte samma sak som att den som skriver domen inte gör det med hjälp av protokollet (RB 6:3) och egna minnesanteckningar. Dessutom är protokollföraren ofta den som skriver ett förslag till dom, i vart fall om protokollföraren är notarie.
För några år sedan skrev jag i ett annat forum där en hovrättsassessor deltog. Assessorn beskrev då att vederbörande, utifrån sina egna minnesanteckningar, kunde börja skissa på ett utkast till en dom redan under pågående förhandling.
