rätta mening
säger man " Jag känner medlidande med tiggarna, att de har hamnat i den positionen i sitt liv att man behöver be andra om några slantar för försörjning. " är det rätt?
Några saker jag tänkte på när jag läste din mening:
* "tiggarna" -> "sina" snarare än sitt (som är singular)
* vill du verkligen skriva "slantar" ? Inte fel, men slang.
* "hamnat i den positionen i sitt liv att man behöver" kan skrivas "hamnat i en position där de behöver"
Jag skulle skrivit mening på ett annat sätt men ovanstående gör nog din mening lite bättre (tycker jag).
Det är bra att du börjat experimentera med komman (,) men när man börjar göra det så är det rätt ofta så att användandet blir lite knasigt eller fel. Detta är ett exempel på ett sådant tillfälle.
Överlag är kommatecken kosmetiska och för att underlätta läsning snarare än grammatiskt nödvändiga och man kan kontrollera en menings rimlighet genom att helt enkellt ta bort det och se om meningen fortfarande går att läsa. I detta fall så blir det tydligt att något är knasigt i meningen runt där kommat placerats:
"Jag känner medlidande med tiggarna att de har hamnat i den positionen..."
Övergången i meningen runtom "att" fungerar inte i meningen. "Att" kan tjäna en konjunktionsroll eller som ett infinitivmärke och korrektioner beror på vad du vill säga med meningen. Är det ett orsaksammanband: att positionen gör att du känner medlidande eller är det själva positionen du känner medlidande med?
Om två satser inte smälter ihop naturligt är också en möjlig lösning att helt enkellt sätta punkt (.) och skriva två olika meningar.
Även i satsen efter kommat (,) så sker ett stilbyte och perspektivsbyte iochmed att först hänvisa till tiggare med ett exkluderande "de" för att sedan använda ett inkluderande "man" för att hänvisa till samma grupp. Välj var betoning ligger.
Byten de/man i en mening används generellt funktionellt för att indikera ett byte i perspektiv.
EX: "De gör att man tänker". "De" och "man" hänvisar till olika grupper om de används i samma sats.
Ordet "försörjning" eller "försörja sig på" känns kanske sådär. Man brukar oftast använda dessa i förhållande till när man pratar om ett jobb eller arbete. Det är tveksamt om man faktiskt kan säga att de kan försörja sig på det de får i koppen. Enligt ordboken så betyder "försörja sig på något" att kunna leva på något eller livnära sig på något. I detta inbegriper oftast att man har råd med ett boende och drägliga förhållanden. Leva är inte samma sak som att överleva. Jag skulle kanske snarare byta ut försörjning mot "att kunna äta sig mätta", "kunna överleva", "ha mat och varma kläder för dagen" eller något sådant.
Det var bara en personlig reflektion, vet inte vad andra tycker?
Annars var det bra formulerat, tycker jag.
Om man ändrar till "kunna äta sig mätta" förutsätter man att de inte tigger ihop tillräckligt med pengar för att ha råd med ett boende. Det vet man ingenting om.
Istället är det mer korrekt att använda ordbokens definition "kunna leva på något" även om man egentligen inte vet det heller, de kan såklart ha andra inkomstkällor.
