10 svar
84 visningar
Cien behöver inte mer hjälp
Cien 1210
Postad: 13 dec 15:12 Redigerad: 13 dec 15:13

Randvillkor mellan två olika material

Har lite svårt för de här med randvillkor inom elektrostatiken. Nedan har jag ett problem med en lösning till som jag försöker förstå. Det är ett antal steg jag har hakat upp mig på. Det är tre bilder till lösningarna som jag tyckte blev för kladdigt att ladda upp här, därför finns de här.

Min första fundering är riktningen på det elektriska förskjutningsfältet D1\vec{D_1} och D2\vec{D_2}, i bild 1 och 2 (lösning) så definierar han z axeln som uppåt, och även riktningen på förskjutningsfältet +z^+\hat{z}. Borde inte förskjutningsfältet vara riktat nedåt -z^-\hat{z} då det går från plus till minus.

Min andra fråga är, på bild två (lösning) längst ner, där det står "på metallyta:", verkar de undersökas ytterligare ett randvillkor. Hur många ställen ska vi kolla på? Det finns sex möjliga sidor (varav vi undersökt en sida redan) runt om det dielektriska vi kan kolla på. Har inte sett detta tidigare.

Min tredje och sista fråga hänvisar till bild tre (lösning) längst upp. Är detta utvecklingen av det som stod sidan över, dvs n^3·D1=ρs\hat{n}_3 \cdot \vec{D_1}= \rho_s ? Om svaret är ja, så tycker jag att n^3\hat{n}_3 och D1\vec{D_1} pekar i samma riktning, så varför blir utvecklingen på den tredje sidan längst upp

-z^·z^D1-\hat{z} \cdot \hat{z} \vec{D_1}, tycker det borde vara -z^·-z^D1-\hat{z} \cdot -\hat{z} \vec{D_1}.

 

PATENTERAMERA Online 6064
Postad: 13 dec 16:18

På fråga 1. Man definierar Dz^Dz.

Här bestäms riktningen av tecknet på skalären Dz. Positivt tecken upp, negativt ner.

På fråga 2. Det viktiga är väl att kolla vad som händer mellan metall och dielektrika. Mellan dielektrika får vi egentligen ingen ny information.

På fråga 3. Se fråga 1. n^=-z^n^D=-z^z^Dz=-Dz=ρsDz=-ρs.

Så D-fältet blir riktat nedåt, som det borde.

Cien 1210
Postad: 13 dec 17:00
PATENTERAMERA skrev:

På fråga 1. Man definierar Dz^Dz.

Här bestäms riktningen av tecknet på skalären Dz. Positivt tecken upp, negativt ner.

På fråga 2. Det viktiga är väl att kolla vad som händer mellan metall och dielektrika. Mellan dielektrika får vi egentligen ingen ny information.

På fråga 3. Se fråga 1. n^=-z^n^D=-z^z^Dz=-Dz=ρsDz=-ρs.

Så D-fältet blir riktat nedåt, som det borde.

Kanon. Tack ska du ha!

Cien 1210
Postad: 13 dec 17:25
PATENTERAMERA skrev:

Det viktiga är väl att kolla vad som händer mellan metall och dielektrika.

Det första läraren gör är att kolla vad som händer mellan dielektrika och vad som är ϵ0\epsilon_0 (alltså området b<y<a), både ickemetaller, hur går tanken här i så fall?

PATENTERAMERA Online 6064
Postad: 14 dec 13:08

Man har redan fastslagit att mellan plattorna så är D och E, i varje dielektriskt område,  konstanta och parallella med z-axeln. Eftersom det är samma spänning mellan metallplattorna oavsett område så måste E-fältet vara detsamma i båda områdena.

Jag kan därför inte se att vi får någon ny information av randvillkoren mellan de två dielektriska områdena.

Cien 1210
Postad: 14 dec 21:27 Redigerad: 14 dec 21:29
PATENTERAMERA skrev:

Man har redan fastslagit att mellan plattorna så är D och E, i varje dielektriskt område,  konstanta och parallella med z-axeln. Eftersom det är samma spänning mellan metallplattorna oavsett område så måste E-fältet vara detsamma i båda områdena.

Jag kan därför inte se att vi får någon ny information av randvillkoren mellan de två dielektriska områdena.

Det är lite konstigt tycker jag att E-fältet är detsamma på båda områden. Eftersom laddningstätheten är större på den del av metallplattan som täcks av dielektrikan så tycker jag att det verkar logiskt att det elektriska fältet bör vara starkare här. Och eftersom laddningstätheten är lägre där det inte finns dielektrika bör det vara svagare.

Cien 1210
Postad: 14 dec 21:40

Jag gjorde en liknande uppgift, där vi nu hade ett elektriskt förskjutningsfält D och två elektriska fält E. Vi har relationen D=ϵE\vec{D}=\epsilon \vec{E}, så jag tänkte då att båda beror på epsilon, som vi har två av, alltså bör det alltid vara två av varje.

PATENTERAMERA Online 6064
Postad: 14 dec 21:52
Cien skrev:
PATENTERAMERA skrev:

Man har redan fastslagit att mellan plattorna så är D och E, i varje dielektriskt område,  konstanta och parallella med z-axeln. Eftersom det är samma spänning mellan metallplattorna oavsett område så måste E-fältet vara detsamma i båda områdena.

Jag kan därför inte se att vi får någon ny information av randvillkoren mellan de två dielektriska områdena.

Det är lite konstigt tycker jag att E-fältet är detsamma på båda områden. Eftersom laddningstätheten är större på den del av metallplattan som täcks av dielektrikan så tycker jag att det verkar logiskt att det elektriska fältet bör vara starkare här. Och eftersom laddningstätheten är lägre där det inte finns dielektrika bör det vara svagare.

E-fältet är ju spänning/avstånd. Samma spänning, samma avstånd.

Tänk på att vi bara tagit med den fria ytladdningen på metallplattan. Det finns också en ytladdning pga av polarisation på den övre ytan av dielektrikat.

ρspol=n^utP.

Om du tar med denna borde du komma fram till att det inte finns någon paradox.


Tillägg: 14 dec 2024 21:54

Cien 1210
Postad: 15 dec 12:56 Redigerad: 15 dec 12:58
PATENTERAMERA skrev:
Cien skrev:
PATENTERAMERA skrev:

Man har redan fastslagit att mellan plattorna så är D och E, i varje dielektriskt område,  konstanta och parallella med z-axeln. Eftersom det är samma spänning mellan metallplattorna oavsett område så måste E-fältet vara detsamma i båda områdena.

Jag kan därför inte se att vi får någon ny information av randvillkoren mellan de två dielektriska områdena.

Det är lite konstigt tycker jag att E-fältet är detsamma på båda områden. Eftersom laddningstätheten är större på den del av metallplattan som täcks av dielektrikan så tycker jag att det verkar logiskt att det elektriska fältet bör vara starkare här. Och eftersom laddningstätheten är lägre där det inte finns dielektrika bör det vara svagare.

E-fältet är ju spänning/avstånd. Samma spänning, samma avstånd.

Tänk på att vi bara tagit med den fria ytladdningen på metallplattan. Det finns också en ytladdning pga av polarisation på den övre ytan av dielektrikat.

ρspol=n^utP.

Om du tar med denna borde du komma fram till att det inte finns någon paradox.


Tillägg: 14 dec 2024 21:54

Jag märkte att man också kan göra på följande sätt.

Vi har

D=-z^ϵrQa(ϵrb+a-b)\vec{D}=-\hat{z} \dfrac{\epsilon_r Q}{a(\epsilon_r b +a - b)} för 0<y<b

D=-z^Qa(ϵrb+a-b)\vec{D}=-\hat{z} \dfrac{Q}{a(\epsilon_r b +a - b)} för b<y<a

Med sambandet E=Dϵ\vec{E}=\dfrac{\vec{D}}{\epsilon} får vi

E=-z^1ϵ0ϵrϵrQa(ϵrb+a-b)\vec{E}=-\hat{z} \dfrac{1}{\epsilon_0 \epsilon_r} \dfrac{\epsilon_r Q}{ a(\epsilon_r b +a - b)} för 0<y<b

E=-z^1ϵ0Qa(ϵrb+a-b)\vec{E}=-\hat{z} \dfrac{1}{\epsilon_0} \dfrac{Q}{ a(\epsilon_r b +a - b)} för b<y<a

Här ser vi att de elektriska fälten är identiska, därav endast ett elektriskt fält existerar mellan plattorna.

PATENTERAMERA Online 6064
Postad: 15 dec 13:08

Ja, vad skönt att det hela hänger i hop oavsett från vilken sida man ser på det.

Tycker själv att detta med polarisation är en ganska subtil sak som kräver en del tankemöda.

Cien 1210
Postad: 15 dec 13:22
PATENTERAMERA skrev:

Ja, vad skönt att det hela hänger i hop oavsett från vilken sida man ser på det.

Tycker själv att detta med polarisation är en ganska subtil sak som kräver en del tankemöda.

Ja, tack för all hjälp!

Svara
Close