Q1 och Q2 elektriska fält

Det visar sig förmodligen att åtminstone en av laddningarna är negativ och då är fältet från den laddningen riktad åt vänster. Därför kan också summan av fälten peka åt vänster.

Innan man börjar räkna på en uppgift kan det vara svårt att veta exakt åt vilket håll ett fält eller en vektor pekar.

I slutet av räkningarna kommer tecknet på fältet visa om man gissade rätt i sin bild eller inte.

Om vi t.ex. skulle få ett fält som är -5N/C åt höger så är det samma sak som att säga att vi har ett fält +5N/C åt vänster.

Var noga med att göra ett antagande om laddningarna (t.ex båda laddningarna är positiva). Då kommer varje fält peka bort från respektive laddning. Dvs till vänster om laddningen pekar fältet åt vänster och till höger om laddningen pekar fältet åt höger. Använder du detta konsekvent kommer matematiken hjälpa dig att slutligen bedöma åt vilket håll det resulterande fältet faktiskt pekar (dvs vilket tecken det egentligen måste vara respektive laddning)

D4NIEL skrev:

Det visar sig förmodligen att åtminstone en av laddningarna är negativ och då är fältet från den laddningen riktad åt vänster. Därför kan också summan av fälten peka åt vänster.

Innan man börjar räkna på en uppgift kan det vara svårt att veta exakt åt vilket håll ett fält eller en vektor pekar.

I slutet av räkningarna kommer tecknet på fältet visa om man gissade rätt i sin bild eller inte.

Om vi t.ex. skulle få ett fält som är -5N/C åt höger så är det samma sak som att säga att vi har ett fält +5N/C åt vänster.

Var noga med att göra ett antagande om laddningarna (t.ex båda laddningarna är positiva). Då kommer varje fält peka bort från respektive laddning. Dvs till vänster om laddningen pekar fältet åt vänster och till höger om laddningen pekar fältet åt höger. Använder du detta konsekvent kommer matematiken hjälpa dig att slutligen bedöma åt vilket håll det resulterande fältet faktiskt pekar (dvs vilket tecken det egentligen måste vara respektive laddning)

Okej då förstår jag!

Däremot förstå jag inte hur det ursprungliga sambandet kan stämma om det visar sig att laddningarna inte stämmer med antagandet. 

Första sambandet är vid antagandet: 

EA= E1A-E2A

Men sedan visar det sig att Q har olika tecken. Då borde väl sambandet skrivas: 

EA= E1A+EA2

D4NIEL skrev:

Det visar sig förmodligen att åtminstone en av laddningarna är negativ och då är fältet från den laddningen riktad åt vänster. Därför kan också summan av fälten peka åt vänster.

Innan man börjar räkna på en uppgift kan det vara svårt att veta exakt åt vilket håll ett fält eller en vektor pekar.

I slutet av räkningarna kommer tecknet på fältet visa om man gissade rätt i sin bild eller inte.

Om vi t.ex. skulle få ett fält som är -5N/C åt höger så är det samma sak som att säga att vi har ett fält +5N/C åt vänster.

Var noga med att göra ett antagande om laddningarna (t.ex båda laddningarna är positiva). Då kommer varje fält peka bort från respektive laddning. Dvs till vänster om laddningen pekar fältet åt vänster och till höger om laddningen pekar fältet åt höger. Använder du detta konsekvent kommer matematiken hjälpa dig att slutligen bedöma åt vilket håll det resulterande fältet faktiskt pekar (dvs vilket tecken det egentligen måste vara respektive laddning)

Tar man alltså hänsyn till Qs tecken när man beräknar E?
Jag har tidigare aldrig tänkt på det. 
I så fall stämmer sambandet eftersom det blir - (-Q) som blir +Q

Arvin skrev:

Tar man alltså hänsyn till Qs tecken när man beräknar E?
Jag har tidigare aldrig tänkt på det. 
I så fall stämmer sambandet eftersom det blir - (-Q) som blir +Q

Ja, man kan ta hänsyn till tecknet. Det viktiga är att du förstår följande:

Det elektriska fältet är ALLTID riktat BORT FRÅN laddningen Q om Q är POSITIV.

Det elektriska fältet är ALLTID riktat MOT laddningen Q om Q är NEGATIV.

Storleken på fältet avtar med kvadraten $r^2$ på avståndet till laddningen.

$\displaystyle E=k\frac{Q}{r^2}$

Vi ser att vi reverserar riktningen på E-fältet när Q byter tecken. Så i viss mening kan du använda tecknet för att hålla ordning på riktningen.

Men ibland är situationen sådan att du istället måste räkna med vektorer. Detta gäller då vi inte kan räkna på saker längs en enda endimensionell linje. Då behöver du alltså räkna med vektordiagram eller komposantuppdelning för att helt hålla ordning på riktningarna. Då avgör tecknet fortfarande om fältet är riktat mot eller från laddningen, men längdriktningen bestäms av vektorpilen.

D4NIEL skrev:

Arvin skrev:

Tar man alltså hänsyn till Qs tecken när man beräknar E?
Jag har tidigare aldrig tänkt på det. 
I så fall stämmer sambandet eftersom det blir - (-Q) som blir +Q

Ja, man kan ta hänsyn till tecknet. Det viktiga är att du förstår följande:

Det elektriska fältet är ALLTID riktat BORT FRÅN laddningen Q om Q är POSITIV.

Det elektriska fältet är ALLTID riktat MOT laddningen Q om Q är NEGATIV.

Storleken på fältet avtar med kvadraten $r^2$ på avståndet till laddningen.

$\displaystyle E=k\frac{Q}{r^2}$

Vi ser att vi reverserar riktningen på E-fältet när Q byter tecken. Så i viss mening kan du använda tecknet för att hålla ordning på riktningen.

Men ibland är situationen sådan att du istället måste räkna med vektorer. Detta gäller då vi inte kan räkna på saker längs en enda endimensionell linje. Då behöver du alltså räkna med vektordiagram eller komposantuppdelning för att helt hålla ordning på riktningarna. Då avgör tecknet fortfarande om fältet är riktat mot eller från laddningen, men längdriktningen bestäms av vektorpilen.

Väldigt bra förklarat. Tack för hjälpen