Psykologi Gymnasiet: Flygkaptener som råkat ut för haverier
Hej, jag pluggar till mitt psykologi prov som jag har på måndag och behöver hjälp med följande instuderingsfråga a) och b).
6. a) Flygkaptener som råkat ut för haverier bör så fort det är möjligt sätta sig i cockpit igen och helst också göra en flygtur. Varför?
b) Varför tror du flygbolagen vid haverier har så bråttom att måla över flygbolagets namn eller ’loga’ trots att alla vet vilket det är?
Instuderingsfrågan behandlar klassisk betingning som är en del av beteendepsykologi.
Klassisk betingning är en process där en respons (reaktion) lärs in så att det blir lika automatiskt som reflexbeteende. Betingningen går ut på att man associerar två stimuli (något som framkallar en reaktion hos människan) med varandra och det ena stimuli framkallar en respons (reaktion) som tidigare endast härstammade från det andra stimulit.
På a) kan det vara så att kaptener inte ska koppla ihop flygolyckan med förmågan att de ej kan flyga flygplan fastän de egentligen kan?
Ja, det stämmer. Människor är väldigt bra på att lära sig att en viss aktivitet är förknippad med panik och smärta (av rimliga anledningar). Desto längre tid det går, desto värre brukar det bli. Därför är det viktigt att snabbt göra om den sak som gått snett (om det är en viktig sak såklart, kanske inte helt klokt att bli skjuten och tänka "fort, skjut mig igen så att jag inte blir rädd för vapen"...).
Angående b)-frågan, även om alla vet vilket flygbolaget är, vill företaget inte att deras logga ska paras ihop med ett kraschat plan. Dels för att sådant fastnar extremt lätt, och dels för att det kommer att synas på nyheterna väldigt många gånger. Att läsa "Ett flygplan tillhörande flygbolaget VFSTT (ViFlygerSvenskarTillThailand) har kraschat i Indiska oceanen" fastnar inte alls lika väl som att se loggan, en blekfet person med en resväska, och ett bärgat flygplanskadaver. VFSTT vill såklart minimera tillfällena vi förknippar deras bolag med ett havererat flygplan, och vill helst att de intryck vi får ska vara så "torra" som möjligt, dvs. hellre tal än bild/video, hellre uppläst av ett nyhetsankare än berättat av en överlevande från kraschen, helst i förbifarten och inte i ett långt reportage, osv. Allt som gör den här nyheten trist och ointressant är bra, eftersom det ökar chansen att vi inte minns händelsen i detalj.
Aa jag tänkte lite som du gjorde, men var osäker på om jag tänkte rätt. Men nu förstår jag, tack för hjälpen! :)
Varsågod!
