Protolys
Uppgiften är:
Perklorsyra, HCl, är en mycket stark syra. Skriv formeln för syrans protolys i vatten.
Jag skrev att . Bevisligen hade jag helt fel och tror inte jag förstått protolys helt. Varför flyttar exempelvis H atomen över till vattenmolekylen och inte tvärtom? Varför blir bara kloridjonen och inte oxidjonen upplöst i vatten? Jag har antecknat att klorid är lättlösliga och hydroxider är svårlösliga. Vad räknas dessa som? OH är ju hydroxid, så långt är jag med .
eddberlu skrev:Uppgiften är:
Perklorsyra, HCl, är en mycket stark syra. Skriv formeln för syrans protolys i vatten.
Jag skrev att . Bevisligen hade jag helt fel och tror inte jag förstått protolys helt. Varför flyttar exempelvis H atomen över till vattenmolekylen och inte tvärtom? Varför blir bara kloridjonen och inte oxidjonen upplöst i vatten? Jag har antecknat att klorid är lättlösliga och hydroxider är svårlösliga. Vad räknas dessa som? OH är ju hydroxid, så långt är jag med .
En syra är en molekyl som kan avge en vätejon. Resten av molekylen ändras inte, utan det blir en jon med laddningen -1. När en syra avger en vätejon, så måste det finnas en bas som kan ta upp vätejonen. Vatten kan fungera som en bas och ta upp en vätejon, så att det bildas en oxoniumjon H3O+.
Perklorsyra innehåller inte någon kloridjon, utan en kloratom med oxidationstalen +VII, d v s +7. När perklorsyra löses upp i vatten bildas det perkloratjoner ClO4-.
Och vad är det som avgör om vatten kommer att agera bas eller syra? Alltså hur vet man om ämnet vill ge ifrån sig eller ta upp en proton (vätejon)? Och vad anses vara en "basisk reaktion" gentemot en "sur reaktion"?
Man hittade på beteckningarna syra och bas för att kunna sortera ämnen efter hur du reagerar med vatten.
En del ämnen gjorde att vattenlösningarna smakade surt och att lösningarna kunde lösa upp t ex magnesium, och att en viss lav som hette lackmuslav blev röd när man droppade på lite av lösningen. Man kallade dessa ämnen för syror. Så småningom kom man på att alla dessa ämnen kunde lämna ifrån sig en vätejon till vattnet, så att det bildas oxoniumjoner. Man kallade dessa ämnen för syror.
Andra ämnen gav vattenlösningarna helt andra egenskaper, t ex att lösningarna känns hala och att lackmus blev blått. Man kallade dessa ämnen för baser, och långt senare kom man på att alla basiska vattenlösningar innehåller hydroxidjoner.
Dessutom finns det en hel massa ämnen som varken är syror eller baser.
Tack!! Jag ser inte helt svaret på mina frågor, det är antagligen jag som inte fattar bara.
Om du inte fått svar på någon fråga, så upprepa den tydligare, för då har jag nog inte riktigt fattat vad det är du behöver veta.
Självklart, tack! vad är det som avgör om vatten kommer att agera bas eller syra? Alltså hur vet man om ämnet vill ge ifrån sig eller ta upp en proton (vätejon)? - (Det jag menar här är, kan man se på ett ämne att det vill ge ifrån sig sin proton eller ta upp en)
Och vad anses vara en "basisk reaktion" gentemot en "sur reaktion"? (Vad är kriterierna som ska uppfyllas för att en reaktion skall klassas som basisk och vice versa).
För en basisk reaktion vet jag exempelvis att det alltid bildas OH joner men vad är det som gör att exempelvis en vätejon från vattnet vill sticka till ett ämne?
Var det tydligare?
eddberlu skrev:Självklart, tack! vad är det som avgör om vatten kommer att agera bas eller syra? Alltså hur vet man om ämnet vill ge ifrån sig eller ta upp en proton (vätejon)? - (Det jag menar här är, kan man se på ett ämne att det vill ge ifrån sig sin proton eller ta upp en)
Om man löser en syra i vatten, så fungerar vattnet som en bas, d v s vattenmolekylen kan ta upp vätejonen som syran kan avge.
Om man löser en bas i vatten så fungerar vattnet som en syra, d v s vattenmolekylen kan ge ifrån sig den vätejon som basen "vill" ta upp.
Och vad anses vara en "basisk reaktion" gentemot en "sur reaktion"? (Vad är kriterierna som ska uppfyllas för att en reaktion skall klassas som basisk och vice versa).
Om man löser en syra i vatten så får du en sur vattenlösning. Ibland säger man att lösningen ger en sur reaktion, d v s lösningen innehåller oxoniumjoner.
Om man löser en bas i vatten så får du en basisk/alkalisk vattenlösning. Ibland säger man att lösningen har en basisk reaktion d v s lösningen innehåller hydroxidjoner.
För en basisk reaktion vet jag exempelvis att det alltid bildas OH joner men vad är det som gör att exempelvis en vätejon från vattnet vill sticka till ett ämne?
Egentligen innehåller alla vattenlösnigar både oxoniumjoner och hydroxidjoner, det är vilket det finns mest av som avgör om lösningen är sur elle basisk.
Var det tydligare?
Hoppas det var tydligare!
Smaragdalena skrev:
Om man löser en syra i vatten, så fungerar vattnet som en bas, d v s vattenmolekylen kan ta upp vätejonen som syran kan avge.
Och hur vet man att det är en syra man löser i vattnet? Vad är det så att säga som GÖR den till en syra?
Ex i : Varför vill Vatten ta upp en proton av saltsyra?
Om man löser en syra i vatten så får du en sur vattenlösning. Ibland säger man att lösningen ger en sur reaktion, d v s lösningen innehåller oxoniumjoner.
Och oxoniumjonerna blir till därför att vatten tar upp en proton? Vad är det som avgör att den vill just ta upp vätejonen? Varför tar vatten upp en proton i vissa fall och varför avger vatten en proton i andra?
Om man löser en bas i vatten så får du en basisk/alkalisk vattenlösning. Ibland säger man att lösningen har en basisk reaktion d v s lösningen innehåller hydroxidjoner.
Och det innebär ett överskott av hydroxid joner?
Egentligen innehåller alla vattenlösnigar både oxoniumjoner och hydroxidjoner, det är vilket det finns mest av som avgör om lösningen är sur elle basisk.
Är detta verkligen något jag behöver ta i beaktning när jag utför beräkningar i kemi 1?
Tack!!
eddberlu skrev:Smaragdalena skrev:Om man löser en syra i vatten, så fungerar vattnet som en bas, d v s vattenmolekylen kan ta upp vätejonen som syran kan avge.
Och hur vet man att det är en syra man löser i vattnet? Vad är det så att säga som GÖR den till en syra?
Ex i : Varför vill Vatten ta upp en proton av saltsyra?
För att saltsyra är en syra, och syror reagerar så. De flesta syror har namn som slutar på -syra eller -syrlighet.
Om man löser en syra i vatten så får du en sur vattenlösning. Ibland säger man att lösningen ger en sur reaktion, d v s lösningen innehåller oxoniumjoner.
Och oxoniumjonerna blir till därför att vatten tar upp en proton? Vad är det som avgör att den vill just ta upp vätejonen? Varför tar vatten upp en proton i vissa fall och varför avger vatten en proton i andra?
Vissa ämnen är syror, så de "vill" avge en vätejon och då kan vattnet ta upp den, andra ämnen är baser och de "vill" ta upp en vätejon, och det kan de ta från vattnet.
Om man löser en bas i vatten så får du en basisk/alkalisk vattenlösning. Ibland säger man att lösningen har en basisk reaktion d v s lösningen innehåller hydroxidjoner.
Och det innebär ett överskott av hydroxid joner?
Egentligen innehåller alla vattenlösnigar både oxoniumjoner och hydroxidjoner, det är vilket det finns mest av som avgör om lösningen är sur elle basisk.
Är detta verkligen något jag behöver ta i beaktning när jag utför beräkningar i kemi 1?
Tack!!
Om du skall räkna ut pH-värden för basiska lösningar behöver du detta, troligen inte annars (men jag vågar inte lova det).
