Proteiner och tungmetaller
Hejsan
En fråga angående proteiner.
Proteiner kan ju binda tungmetaller bra, men vad är anledningen till det? Hur uppstår bindningarna och vilka typer av bindningar är det?
En anledning är att många proteiner innehåller åtminstone någon aminosyrarest med svavel i, och svavel är bra på att bilda bindningar till tungmetaller,
Sidokedjorna hos vissa av aminosyrorna, fram för allt histidin, cysteine och metionin, binder gärna till metalljoner, även tungmetalljoner. Sidokedjorna hos dessa aminosyror är reaktiva från början, vilket utnyttjas i proteiner, där sidokedjorna tillför egenskaper som behövs för t.ex. ett enzyms aktivitet eller struktur.
Cysteiner är aktiva i redoxreaktioner p.g.a. tiol-gruppen (-SH), även metionin har en svavelatom som gärna deltar i redoxreaktioner.
Histidinens sidokedja, imidazolringen, binder gärna metaljoner med laddningen 2+ (t.ex. Zn2+ i enzymers aktiva yta). Tungmetalljonerna binds ännu starkare.
Och är när tungmetallerna förekommer som joner binder de lätt till proteiner. Tungmetalljonerna har oftast en 2+ eller 3+ laddning (andra finns).
Dessa positiva joner deltar gärna i redoxreaktioner, och svavelatomerna är också sugna på att delta i redoxreaktioner - så därför reagerar dessa metalljoner och svavelatomerna gärna.
De resulterande bindningarna är starka, kovalenta (eller väldigt nära kovalenta, sett till bindningsstyrka och avstånd).
Då förstår jag! Tack för svar!