Produktion-Handel-Trasnporter

Hjälper det om du funderar på Sverige under slutet på 1800-talet?

Nu blir det lite generaliserande men om man tittar på exempelvis arbetskraft:

Jordbruk, där behöver man inte primärt utbildad arbetskraft, utan billig och stor arbetskraft. Därför sker jordbruk i större skala i fattigare länder som satsat på detta. 

Industrier behöver en del utbildad arbetskraft men är också i behov av billig arbetskraft. Rika europeiska länder som Sverige hade förr mycket industrier men många industrier har valt att flytta utomlands till fattigare låglöneländer i Östeuropa eller förlagt sin produktion till Asien.

Servicenäring kräver generellt högre utbildning om man räknar ex. vård,skola,teknik och liknande saker till service. Detta är ofta den största sektorn i rikare länder där det finns god tillgång på utbildad arbetskraft.

Lite i de banorna kan man tänka även om det är väldigt generaliserande.

FÖRVIRRADELEV6969 skrev:

Hur skiljer sig fördelningen av arbetskraften åt mellan olika näringsgrenar, till exempel jordbruk, industri, service, om man jämför rika länder med fattiga länder.

I teorin går alla länder igenom fyra steg i sin ekonomiska utveckling:

1 primär = flest arbetare tar direkt i råvaran (lantbrukare tar upp potatis, fiskare drar upp fisk, skogshuggare fäller träd), liten eller ingen utbildning krävs.

2 sekundär = förädling/industri. (potatis blir pulvermos, sill läggs i glasburkar, trädstammar sågas upp till plank), något år i grundskolan krävs för att kunna läsa och räkna.

3 tertiär = service. (pulvermosfabriken behöver de som gör reklam, företagshälsovård för arbetarna, ekonomer som sköter bokföring, förskolor som tar hand om barnen när föräldrar arbetar osv).  Gymnasieutbildning eller bättre krävs.

4 kvartär = forskning (i laboratorier tas det fram nya potatissorter eller nya bekämpningsmedel för större skördar, nya sätt att fånga fisk, datorisering av sågverk för minimalt spill). Högskola/universitetsutbildning krävs.

Som du kanske förstår är mängden människor i arbete och den billigaste arbetskraften fallande från 1-4. Men faktum är ju att vi i Sverige har en hel del verksamhet bland lantbrukare och fiskare, trots att stora delar av samhällets arbetskraft ligger inom 3-4. Hur förklarar man det?

Jo, eftersom vi är ett tekniskt utvecklat land, och dessutom väldigt rikt och välmående, använder vi oss av tekniken för att slippa anställa människor. Lönerna är höga i Sverige jämfört med t.ex. Niger i Afrika. Ju färre människor ett företag har anställt i Sverige jämfört med ett låglöneland som Niger, desto bättre går företaget rent ekonomiskt. 

I primär sektor kan numera en enda människa själv sköta ett helt jordbruk, med hjälp av maskiner och datorer. Något som kunde kräva 10-20 pigor och drängar på Emil i Lönnebergas tid. Fiskarna använder teknik som avancerade ekolod för att snabbt hitta så mycket fisk som möjligt för att maximera vinsten. Med en modern skördare kan en enda person avverka en hel skog, och i den sekundära sektorn ser det ungefär likadant ut. Sågverken är nästan helautomatiska numera där stockar går in på ena sidan och kommer ut färdigsågade på andra sidan med bara 1-5 människor som övervakar processen, något som kan ha krävt 20-30 anställda förr.

Servicesektorn, slutligen, är så dyr för ett fattigt land att de inte har råd att ha den särskilt stor, jämfört med Sverige där servicesektorn är den sektor med flest människor anställda i.  I Sverige har vi t.ex. 5.4 läkare per 1000 invånare medan de i Niger har 0.05 läkare per 1000 invånare (2014 års siffror)