Primtal och faktorer
Hej,
Jag förstår inte bokens redovisning av följande uppgift:
"I Januari 2013 var det största kända primtalet ett så kallat Mersenneprimtal med 17 425 170 siffror. Hur stora faktorer (antal siffror) måste man kontrollera med för att veta att talet är ett primtal?"
Bokens redovisning:
"Ett tal A med n siffror kan skrivas vilket är ett tal vars heltalsdel har hälften så många siffror som n är jämnt."
Varför använder de inte sig utav de vanliga delbarhetsreglerna? Har aldrig sett den metoden förut så förstår inte var de får faktorerna och intervallet ifrån, så någon får gärna förtydliga redovisningen!
Tack på förhand!
Om A är delbart med ett tal k så betyder det att A=k*c. Både k och c kan inte vara större än roten ur A, för då skulle k*c vara större än roten ur A i kvadrat, alltså större än A. Alltså vet vi att det ena av k och c är mindre än roten ur A, så om vi kontrollerat alla tal upp till roten ur A, och inte hittat någon delare till A, så vet vi att A är ett primtal.
Så frågan är hur många siffror roten ur A har, och det är det de har ränat ut till hälften så många som A.
Tänk dig att du har ett tal n (till exempel 221) och vill veta om det är ett primtal. Då behöver du bara kolla primtal som är mindre än (dvs upp till 13, eftersom och 14 inte är ett primtal).
Förklaringen är följande. Anta att n är jämt delbart med m. Då finns ett heltal k sådant att
Men då är mk=n, och då kan inte både m och k vara större än , för då skulle ju mk>n. Alltså är det så att om man kollar alla primtal upp till och n inte varit delbart med någon av dem behöver man inte kolla längre.
Det är den principen boken använder, men för att uppskatta upp till hur många siffror man behöver kolla.