Prepositionsfras
Är ”för det första……..för det andra” en prepositionsfras
Ja, det skulle jag spontant vilja säga, i alla fall.
sictransit skrev:Inte språkvetare, men ...
Visst är "för" en preposition och om "det första" är en nominalfras (NP) så borde hela uttrycket vara en prepositionsfras (PP).
Jag har i alla fall läst en hel del språk (även om jag inte vill kalla mig språkvetare) och resonerar enligt samma tankemönster.
En fras bestäms utifrån sitt huvudord och det är inte alltid helt glasklart vad som är huvudordet och ibland kan man resonera olika.
Uttrycket "för det första" är ju dock en fast fras som är helt beroende av sin preposition, därför blir det tycker jag naturligt att "för" är huvudordet och att det då är en prepositionsfras. Sen ingår det (som du också nämner) en nominalfras i prepositionsfrasen.
Det är detta som gör att jag ogillar frasläran ;) . Jag är mer en sats(dels)lära-person :)
Då var jag inte helt fel ute.
Började plugga nordsamiska för ett par år sedan och lärde mig då formell grammatik för första gången tyvärr (är 50+ och var ”duktig” i skolan). Svenskan kunde jag ju som modersmål och engelskan via allt jag läste. Grammatiken blev det inget av, åtminstone inte på någon nivå.
Sedan finns väl även ”stelnade uttryck” vilket kullkastar all logik, men kanske är vi där. Bara en tanke?
sictransit skrev:Sedan finns väl även ”stelnade uttryck” vilket kullkastar all logik, men kanske är vi där. Bara en tanke?
Definitivt! Kommer inte på något exempel på det gällande fraslära nu. Däremot har vi ju flera gamla kasus(dativ och ackusativ) som inte alls används grammatiskt men som lever kvar i stelnade uttryck ex. in sinom tid, gå man ur huse, allt-i-allo i och ana argan list, som om de skulle anpassas efter dagens grammatik inte borde ha några ändelser.
Vi har också hela modus som nästan helt försvunnit ex. konjunktiv som uttrycker hypotetiska och möjliga förhållanden som i dag uttrycks på helt andra sätt. Där det kan uppstå problem att kategoriska de konjunktiv fraser som lever kvar ex. gud hjälpe mig, om jag finge råda, det vete fåglarna etc. För att inte tala om det ganska så fortfarande vanliga ordet "vore" som egentligen är i moduset konjunktiv.