Polär bindning men inte dipol

En eller flera bindningar kan finnas i ämnen som inte är polära, för molekylens symmetri spelar också roll. Koldioxid är ett exempel på detta.

För att ämnet skall vara en dipol behöver de elektriska dipolerna vara separerade, och inte ta ut varandra. Titta på strukturen av CO₂ (tvåan skall vara nedsänkt förresten). Var hamnar den delta-positiva delen, och var hamnar den delta-negativa delen?

visst sammanfaller delta-positiv och delta-negativ i mitten vilket gör den opolär? Men förstår fortfarande inte hur den använder sig av polära bindingar när den inte är polär.

Det du skrev stämmer, koldioxid är opolär.

Bindningarna är polära, och syreatomerna är delta-negativa, med kolet delta-positivt. Men i och med att molekylen är linjär/rak, så balanserar de två negativa polerna varandra, och den positiva i mitten. Koldioxidens symmetri göra att dipolerna tar ut varandra.

mag1 skrev:

Det du skrev stämmer, koldioxid är opolär.

Bindningarna är polära, och syreatomerna är delta-negativa, med kolet delta-positivt. Men i och med att molekylen är linjär/rak, så balanserar de två negativa polerna varandra, och den positiva i mitten. Koldioxidens symmetri göra att dipolerna tar ut varandra.

tack:)

För all del, kul att det hjälpte!

Kom på en till grej bara. Är det så då att alla opolära molekyler binder med polära bindningar men att det sedan jämnas ut och blir opolära?

Nej, det är skillnad mellan en polär bindning, och en polär molekyl.

Molekylen blir (eller inte blir) polär p.g.a. det finns en delta-positiv och en delta-negativ del av molekylen. Finns det polär kovalenta bindningar (p.g.a. skillnader i elektronegativitet) kan dessa p.g.a. molekylens symmetri sammanfalla, och då blir inte molekylen polär.

Men det finns opolära ämnen som inte har polära bindningar, som t.ex. vätgas.