Pluggakuten-pedagogik: Vad är ett riktigt bra svar?

Jag är lärare och jobbar fn. på en högstadieskola men har arbetat med klasser från lågstadiet ända upp till gymnasiet. Jag brukar därför besvara frågor. Eftersom jag är lärare i SO/SV är det främst frågor inom de ämnena jag besvarar. 

Det som är viktigt inom humanioran är att visa frågaren vägen till kunskap. Jag brukar ge tips på hur man kan tänka och sedan en eller flera länkar till sidor där frågeställaren kan fortsätta söka kunskap.

Det här är en site där matematiken är det viktigaste ämnet. Då är det lätt att missa att olika ämnen behöver olika typer av hjälp för att frågeställaren ska komma vidare. Matematik och humaniora är motsatser, enligt mig, där matematiken ofta har ett enda svar medan humanioran ofta saknar ett enda svar. Det är en sak att förklara varför en triangels vinkelsummor alltid blir 180 grader en annan att besvara en fråga som:
"Julen 1972, under Vietnamkriget, utförde USA bombningar av staden Hanoi. Bombningarna gjorde att Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme i radion kommenterade det USA gjorde. Det uttalandet har kommit att kallas för Olof Palmes jultal. I sitt tal använder Olof Palme namnen på flera geografiska platser med historisk betydelse

Uppgift: Resonera om orsakerna till att Olof Palme valde att ta med just dessa platser för att kommentera bombningarna av Hanoi julen 1972." 
(Exemplet från nationella proven år 9 2012/13)

Det gör också att läxhjälp i matematik fungerar bra genom att använda digital teknik i den form som finns på Pluggakuten. Ofta behövs inga stora textmängder för att förklara samband.

Humanioran är precis tvärtom. Där behövs stora mängder information för att förklara ett visst fenomen eller skeende. Därför passar ett system med t.ex. en lärare - en elev som har videokontakt genom Messenger eller Skype för läxhjälp i humanioran. Genom att med ord och bild förklara kommer man längre än att bara använda text, tror jag.

Jag svarar mest men ställer ibland frågor.

Att först försöka ta reda på vilken nivå eleven befinner sig genom att titta på dess profilsida tycker jag är viktigt och att med hjälp av det svara så att personen kan komma vidare med uppgiften. Det är också viktigt för mig att försöka förstå vart i läroboken frågan kan tänkas komma ifrån så att jag använder metoder som eleven kan tänkas vara bekant med.

Vad vill jag bli bättre på? Ja alla nivåer inom gymnasiematten i första hand, men också att följa mina uppställda mål vad gäller just sättet att svara. Ibland övertar intresset att lära sig själv, ibland har jag inte tänkt efter tillräckligt länge och ibland blir det för mycket information.

Något jag observerat är att korta svar oftast leder till en ny fråga och att frågeställaren blir irriterad över opedagogiska svar, men lika dåligt fungerar många gånger en fullständig lösning som också kan leda till många frågor eller ännu sämre en fullständig tystnad från eleven.

En sak som stör mig är att någon går in och svarar utan att ha läst frågan och utan att ha tagit del av informationen som bifogats. Det gäller ofta längre trådar när svararen läser sista inlägget och skumläser inledningen samt lämnar sitt svar med endast det som bakgrund. Har man då själv svarat tidigare så blir det väldigt frustrerande.

Är det någon som vill ge kommentarer på mitt sätt att fungera här på pluggakuten så är jag mer än tacksam för om ni sänder mig ett privat meddelande. Jag är absolut medveten om att det finns massor jag kan bli bättre på.

Jag har ingen som helst pedagogisk utbildning, och ändå skriver jag en massa svar - de allra flesta om matematik.

Jag har inte heller någon vana vid att umgås med gymnasister, så antagligen kräver jag ofta för mycket vad gäller "vuxet uppförande". Om någon inte svarar på mina ledande frågor brukar jag antingen ge en utskällning eller lämna diskussionen. Det kanske inte är speciellt bra, men ganska ofta ser jag att i de fall mina ledtrådar hjälper brukar frågeställaren bli rätt glad över hjälpen. Kanske är det så att "sur gubbe"-stämpeln fungerar. En del ignorerar mig och några stycken verkar uppskatta en hjälp med lite kärvare formuleringar.

Blir det för kärvt antar jag att någon moderator skäller ut mig. Tills dess tänker jag fortsätta.

Redigerat mitt tidigare svar som var opedagogiskt.

Hur hittar man till den förra tråden du nämner Smutstvätt.

ConnyN skrev:

Hur hittar man till den förra tråden du nämner Smutstvätt.

Gamla tråden:

https://gamla.pluggakuten.se/forumserver/viewtopic.php?id=131972

 Intressant tråd!

Jag har inte skrivit svar särskilt länge här på pluggakuten, men jag måste säga att det är mycket givande! Främst svarar jag på matematikfrågor, och jag tycker det finns flera olika välfungerande sätt att besvara en matematikfråga. Antingen kan man ha relativt mycket text, eller så kan man låta ekvationerna stå för själva. Själv tycker jag att båda funkar ungefär lika bra om de används någorlunda kompetent.

De svar som jag tycker är mindre bra är de som blir lite Wikipedia-mässiga, där det knappt uppmärksammas vilken fråga som ställts, utan inlägget blir nästan som ett alternativt facit. En lösning eller en påbörjad lösning innehåller ofta svaret på frågan, men man får ofta med en massa information som trådskaparen redan vet eller som är överflödig.

Om man till exempel har en fråga som undrar hur man gjort i facits tredje steg tycker inte jag att man ska svara

"Man löser ekvationen genom att börja med att lägga ihop alla termer av lika grad, därefter flyttar man över alla termer till VL, och sedan kan man bryta ut $x^2$."

Visst, svaret på frågan finns med till viss del, men man har tagit med saker som trådskaparen redan klarat av, och då blir det mindre utrymme att svara på den faktiska frågan. Det blir förvirrande för frågeställaren eftersom man inte gör det tydligt vilken del av inlägget som innehåller svaret, men också för att det inte är tydligt att den som svarar ens läst frågan. Då kan jag tycka det är bättre att svara:

"De bryter ut $x^2$.

När man fått över alla termer till VL vill man kunna använda nollproduktmetoden och därför letar man efter största möjliga faktor som går att bryta ut, vilket blir $x^2$."

Det är klart att man ibland vill ta upp något annat än vad som direkt efterfrågats eller föreslå en ny metod, och det är absolut inget fel med det, men då tycker jag att man ska försöka besvara den ursprungliga frågan eller åtminstone nämna dess existens. Ett enkelt "Ja, så kan man göra, men det är kanske fiffigare att göra så här..." är mycket trevligare än ett inlägg som låtsas som de tidigare inläggen inte finns, särskilt om det finns en tidigare diskussion med eventuella följdfrågor.

Jag besvarar oftast frågor, har ingen pedagogik-utbildning men tycker det är roligt att hjälpa andra. Bl a därför byter jag min nuvarande IT-konsult-tjänst mot en IT-lärar-tjänst om ett par veckor. Kommer att läsa pedagogik och hoppas få hjälp där att bli bättre på att förmedla kunskap.

Ett riktigt bra svar ger frågeställaren hjälp och tips att förstå hur uppgiften kan lösas av frågeställaren själv. Det är dock sällan att ett enda svarsinlägg på en fråga ger frågeställaren den insikten så det behövs en dialog. Som tidigare skrivits här så tror jag att det är bra om den dialogen får pågå mellan två personer utan för mycket inblandning av andra.

Inom mitt specialistområde programvaru-utveckling så finns det inte ett enda "rätt svar" utan många olika sätt att lösa en uppgift. Det finns också många små och stora hinder för frågeställaren att komma över innan man kommer till den egentliga frågan. Det kan behövas långa trådar för att reda ut sådant och i såna fall tror jag att ett samtal där man delar dator-skärm skulle lämpa sig bättre.

Skulle vilja bli bättre på att förstå frågeställarens grundkunskaper för att kunna lägga mina svar på en lämplig nivå. Det är lätt att göra det fundamentala misstaget att ge ett svar som ligger för "högt" eller för "lågt". Mina ambitioner att lära ut "bra design-principer" kan stå i vägen för frågeställarens behov att skapa en lösning som åtminstone fungerar. Låt inte det bästa bli det godas fiende.

Behöver poängtera att ett svar på en fråga till stor del beror på frågans kvalitet. Det finns många frågor på PA av karaktären "Vad blir svaret på uppgift 123?" där frågeställaren inte försökt lösa uppgiften och inte ens verkar intresserad av att lära sig hur man kommer fram till lösningen. Sedan finns det underbara undantag i novell-form som ger en uppfattning om frågeställarens kunskap och ansträngningar.

Jag tror att man kan sammanfatta det hela som "know your audience". Även om man inte är lärare ställs man ofta inför att behöva förklara sitt expertområde för personer utan samma expertkunskaper. Därför är det viktigt att inte komma med avancerade facktermer och uttryck som man uppenbarligen vet att personen inte kan känna till.

Sen tycker jag även att man kan ställa olika mycket krav på frågeställaren beroende på frågans markerade nivå. Om man t.ex. postar något på universitetsnivå bör det förutsättas att personen känner till allt som lärts ut på gymnasienivå. Vi moderatorer brukar dessutom flytta trådar till en passande nivå, även om frågeställaren i fråga studerar på en högre nivå. Då blir det även lättare för alla "svarare" att ge svar på en lämplig nivå.

Uppmanar dig som ställer frågor på Pluggakuten att ge dina synpunkter.

Jag tycker att vi ska återuppliva denna tråd. Användare har kommit och gått, och forumet har fått nya funktioner. :)

Vad är ett riktigt bra svar? 

Vilka är dina bästa svar du fått/gett?

Smutstvätt skrev:

Vilka är dina bästa svar du fått/gett?

Jag tycker i de flesta fall att en hel tråd är den minsta beståndsdelen vi borde betrakta eftersom PA har gått aningen över till ett chattigare format jämfört med förr. Det är hela interaktionen from start to finish som räknas tycker jag.

Bland mina egna frågetrådar är det mixat mellan chattigt/forumigt, av det senare slaget har jag fått en del långa utförliga svar från Oggih, de är alltid superhjälpsamma. Ska skriva lite mer när jag får tid.

Intressant poäng! Tja, ett svar kan vara ett inlägg, men det kan också vara ett svar på en fråga, vilket kan ske i flera inlägg. Men det är en bra poäng du tar upp! :)

Något intressant jag snubblade över (programmeringssammanhang, men applicerbart annars också):

https://meta.stackexchange.com/questions/66377/what-is-the-xy-problem

Jag är ny här, men har i alla fall passerat 1000 inlägg. Jag har inte läst Allt på denna sida men vill nämna två saker jag tänkt på. Kanske någon läser detta (senaste inlägget var över ett halvår sedan); eljest får väl framtida forskare begrunda mina tankar.

(1) Jag märker att jag ofta läser slarvigt. Jag ser en fråga och postar ett svar. Sedan märker jag att jag inte alls besvarat frågan, eller att någon annan redan rett ut det jag förklarat. Eller att jag svarat fel. Jag märker också att andra gör detsamma, vilket är en tröst.

(2) En del inlägg ovan tycker jag utgår från en situation som inte är tillämplig här. Om jag sitter i lugn och ro med en elev utan tidsbegränsning så kan det fungera att förklara genom att ställa frågor och låta eleven själv bygga sin kunskap. På detta forum vet jag inget om elevens situation, jag kan inte läsa av ansiktsuttrycket när hen har tappat tråden, och själv sitter jag inte och väntar en kvart på att eleven ska processa det jag senast skrivit (kanske tog eleven en paus och återkommer om en timme). Dialog är bra ibland, men inte om det tar en vecka innan den bär frukt.

Somliga elever skriver fruktansvärt röriga lösningar och formulerar sig oklart. I så fall tror jag ofta att det bästa är att servera välmotiverade och koncisa mönsterlösningar. Det erbjuder eleverna verktyg för att strukturera sina kunskaper.

Mogens skrev:

Jag är ny här, men har i alla fall passerat 1000 inlägg. Jag har inte läst Allt på denna sida men vill nämna två saker jag tänkt på. Kanske någon läser detta (senaste inlägget var över ett halvår sedan); eljest får väl framtida forskare begrunda mina tankar.

(1) Jag märker att jag ofta läser slarvigt. Jag ser en fråga och postar ett svar. Sedan märker jag att jag inte alls besvarat frågan, eller att någon annan redan rett ut det jag förklarat. Eller att jag svarat fel. Jag märker också att andra gör detsamma, vilket är en tröst.

Håller med om detta. Vad kan vi göra? Ja det bästa jag kommer på är att vi som svarar bättrar oss och att vi granskar oss själva först. Det är otroligt lätt att slarva just på denna punkt. Rätt många gånger har jag inte bemött vad eleven faktiskt frågat och ofta slarvar jag med att läsa vad föregående har svarat. Bara ögnar igenom utan att faktiskt försöka förstå svaren.
Vi är många som gör så upplever jag.

(2) En del inlägg ovan tycker jag utgår från en situation som inte är tillämplig här. Om jag sitter i lugn och ro med en elev utan tidsbegränsning så kan det fungera att förklara genom att ställa frågor och låta eleven själv bygga sin kunskap. På detta forum vet jag inget om elevens situation, jag kan inte läsa av ansiktsuttrycket när hen har tappat tråden, och själv sitter jag inte och väntar en kvart på att eleven ska processa det jag senast skrivit (kanske tog eleven en paus och återkommer om en timme). Dialog är bra ibland, men inte om det tar en vecka innan den bär frukt.

Håller med om detta. Möjligen med undantaget att vissa elever är väldigt flitiga med frågor på Pluggakuten. Då lär man sig efter ett tag att förstå elevens förkunskaper och hur eleven tänker/vad hen har svårt med.

Om man svarar på en nyss upplagd fråga kan man ställa korta kontrollfrågor och få snabba svar. Då kan det funka med lite "ping-pong" för att komma framåt. En viktig aspekt är då att inte andra volontärer kommer in med andra vinklar, benämningar etc. Då tappar eleven snabbt intresset.

Efter någon timma, eller om eleven lämnar Pluggakuten, fungerar inte en sådan dialog. Då bör inläggen från volontärerna inte bara vara kontrollfrågor, utan även innehålla förslag på sätt att komma vidare. Som Mogens skriver "servera välmotiverade och koncisa mönsterlösningar". Jag tror dock inte att dessa behöver vara kompletta och leverera en slutlig lösning. Men svaren behöver hjälpa eleven ta ta rejäla steg mot en lösning.

En närliggande fråga är varför så många trådar avslutas utan att eleven fått någon riktig hjälp. I bästa fall grönmarkerar eleven tråden. Men om en tråd inte grönmarkerats behöver det inte betyda ett eleven inte fått tillräcklig hjälp. Men jag tänker på alla andra trådar där diskussionen plötsligt avstannar trots att eleven inte fått hjälp. En förklaring är att svaren är alltför spretiga och drar iväg åt olika håll, då tröttnar eleven. När en tråd skapas måste det enda målet vara att hjälpa eleven att kunna lösa problemet och liknande problem på egen hand. Finns det en alternativ lösning från en annan volontär så kan den presenteras när frågan lösts på det första sättet. Syftet med en tråd är inte att föra en allmän matematisk diskussion om ett problem (om inte detta klart framgår av frågan).

Sten skrev:

Men jag tänker på alla andra trådar där diskussionen plötsligt avstannar trots att eleven inte fått hjälp. En förklaring är att svaren är alltför spretiga och drar iväg åt olika håll, då tröttnar eleven. När en tråd skapas måste det enda målet vara att hjälpa eleven att kunna lösa problemet och liknande problem på egen hand. Finns det en alternativ lösning från en annan volontär så kan den presenteras när frågan lösts på det första sättet. Syftet med en tråd är inte att föra en allmän matematisk diskussion om ett problem (om inte detta klart framgår av frågan).

Nja, på detta, skulle jag helt klart säga. Denna typ av resonemang har man sett på andra liknande sidor (stackexchange) leda till att många färre svar ges. Detta därför att om flera ska kunna eller vilja svara måste ganska ledigt utrymme ges. Annars blir samtliga utom få avvaktande. Tu-man-hand-tänket är både ineffektivt och även orealistiskt. En volontär, som du kallar det, har helt enkelt inte den tiden som krävs. Lägg till en volontär i poolen och tillgängligheten ökar dramatiskt, med icke-linjär proportion.

Vill bara reda ut ett missförstånd här.

Jag har inte skrivit att Pluggakuten ska ägna sig åt "Tu-man-hand-tänke".

Det jag skrev om först i mitt inlägg var just när frågan läggs ut. I det skedet är det en fördel om det bara är en elev och en volontär som diskuterar. Själv har jag märkt att då kan en fråga ofta redas ut på ett fåtal, kanske 6-8, inlägg.

Men efter en stund så är frågan inte lika "het" längre. Då är det inget problem om andra volontärer också svarar, men det är bra om nya volontärer relaterar till de första inläggen, exempelvis genom "Som xxxxx skriver, så är...". Många gör det, och det visar på respekt för både eleven och andra volontärer.

Jag har träffat på elever i Livehjälpen som vill ha hjälp med att förstå kommentarer på trådar de skapat och där det kanske är 20-30 inlägg som spretar åt olika håll.

Idén med Pluggakuten är väl att ge relevanta svar som eleverna är nöjda med. Om det ges färre eller fler svar är ointressant.

När jag ställer frågor här (även på tiden det var gymnasiefrågor) brukar jag alltid tänka att ju fler inlägg desto bättre. Det ökar sannolikheten att man hittar en beskrivning som är lätt att förstå och så har man på köpet fått lite extra att tänka på runt frågan och kanske någon extra metod med till nästa gång. Det är inte så svårt att bläddra förbi det man inte är intresserad av.

Sen är bra svar alltid trevligt att ha, men om ingen svarat på ca en halv dag brukar jag hoppa in och gissa om jag tror jag har en aning. I bästa fall listar man ut det tillsammans, eller skriver något tillräckligt dumt för att det ska vara intressant för någon annan att komma in och rätta 😉 Önskar fler vågade sig på det ibland, iaf när jag frågar. Vad tycker ni andra om det? Behöver man ha full koll?

Idén med Pluggakuten är väl att ge relevanta svar som eleverna är nöjda med. Om det ges färre eller fler svar är ointressant.

Även om jag håller med om att kvalitet är viktigare än kvantitet, så finns det också ett argument för kvantitet. Det är svårt att upprätthålla kvalitet utan åtminstone en liten smula kvantitet. 

Med för få inlägg kommer det inte vara värt att fråga här. Även om tio bra inlägg är att föredra framför hundra dåliga, så undrar jag om det kanske inte ibland är att föredra femtio ganska bra inlägg, framför tio riktigt bra. 

Och det kan nog även skilja sig en del. Vissa elever kanske behöver många, lite kortare och mindre pedagogiska svar, medan andra elever snarare behöver mer utförliga och pedagogiska svar. Och det är ofta svårt att veta var en elev placerar sig på den skalan. :)

Jag tittade in i denna tråden och kom att tänka på en text av den danske filosofen Sören Kirkegaard. Denna text tycker jag så väl sammanfattar essensen i hur jag vill att Pluggakuten och egentligen all form av lärande ska vara. Sen är det inte alltid praktiskt möjligt men jag tror det är bra att ha en sådan strävan. 

Det är sällan att vi vet var frågeställaren är. Man kan göra vissa antaganden utifrån kategorin där frågan ställdes in, men "universitet" är ofta basår eller en kurs där frågeställarens huvudämne är något helt annat.

Enklast tycker jag är att svara på frågor som "vad gjorde jag fel i denna lösning?" Ofta behövs bara ett nytt par ögon för att t ex upptäcka ett enkelt räknefel. Jag brukar anta att frågeställaren själv kan rätta till det om jag pekar på stället med felet och så är oftast fallet.

Svårast är när jag upplever att frågeställaren visar tecken på inlärd hjälplöshet. Jag läste nyligen i en lärargrupp om en elev som vid prov inte svarade på frågor där hen var osäker. Det hade lett till att eleven hade F på samtliga prov. En ny lärare hade upptäckt det och vid Np hade eleven presterat E, med marginal. Men det är jättetrist att det hade fått pågå i åratal. Det är ju skolskador.

Om sådant händer, när frågeställaren inte reagerar adekvat på ledande frågor osv, brukar jag nu ge upp, bara inte svara längre. Ibland får jag då PM av frågeställaren av karaktären "bump" och det svarar jag inte heller på.

Inte sällan handlar det om saker där andra elever skulle kunna svara. Men det är ju nästan inga av skolungdomarna som gör här på Pluggakuten (i alla fall inte i fysikavdelningen) och det är lite trist att det är så.

Pieter Kuiper skrev:

Det är sällan att vi vet var frågeställaren är. Man kan göra vissa antaganden utifrån kategorin där frågan ställdes in, men "universitet" är ofta basår eller en kurs där frågeställarens huvudämne är något helt annat.

Enklast tycker jag är att svara på frågor som "vad gjorde jag fel i denna lösning?" Ofta behövs bara ett nytt par ögon för att t ex upptäcka ett enkelt räknefel. Jag brukar anta att frågeställaren själv kan rätta till det om jag pekar på stället med felet och så är oftast fallet.

Svårast är när jag upplever att frågeställaren visar tecken på inlärd hjälplöshet. Jag läste nyligen i en lärargrupp om en elev som vid prov inte svarade på frågor där hen var osäker. Det hade lett till att eleven hade F på samtliga prov. En ny lärare hade upptäckt det och vid Np hade eleven presterat E, med marginal. Men det är jättetrist att det hade fått pågå i åratal. Det är ju skolskador.

Om sådant händer, när frågeställaren inte reagerar adekvat på ledande frågor osv, brukar jag nu ge upp, bara inte svara längre. Ibland får jag då PM av frågeställaren av karaktären "bump" och det svarar jag inte heller på.

Inte sällan handlar det om saker där andra elever skulle kunna svara. Men det är ju nästan inga av skolungdomarna som gör här på Pluggakuten (i alla fall inte i fysikavdelningen) och det är lite trist att det är så.

Tycker jag är helt rätt tänkt! Jag tror på att försöka på ett positivt sätt lyfta till elever och användare på Pluggakuten, att visa hur man har försökt, att svara på frågor som man får från den som hjälper en och att försöka formulera tydliga frågor, ökar chansen att få bra hjälp, fler svar och lyckas bättre,

Jag tror också det är en bra strategi för er hjälpare, att om man inte når fram till eleven eller känner att man inte tycker eleven samarbetar med en på det sättet som man vill, tar ett kliv tillbaka och kanske kommer någon annan användare in istället som kan, vill och passar.