Personliga och possessiva pronomen
Hej,
Jag har lite problem med att förstå hur man kan använda det personliga pronomet "man" (subjektsform) i objektsform (en).
Mitt exempel från hur jag förstått det:
Man ska läsa böcker.
En ska läsa böcker.
Tror inte jag förstår.
Samma förvirring sker med possessiva pronomen Man och Ens.
Skulle uppskattat om någon kunnat förklara :)
Det gäller att kunna skilja på ett Subjekt och ett Objekt
Subjektet är den som gör något i meningen (hör ihop med predikatet). Objektet är den som blir påverkad av något i meningen eller inte är aktiv i meningen. Objekt kan också komma efter exempelvis prepositioner.
Till exempel:
Jag ska läsa böcker/ Du ska läsa böcker/Man ska läsa böcker/Vi ska läsa böcker
(Här är det jag respektive jag/man/vi som utför någonting nämligen att läsa. Dessa är subjekt och står i subjektsform)
Jämför nu när det istället är personerna som blir påverkade av något.
Soldaten skjuter mig / Soldaten skjuter dig / Soldaten skjuter en / Soldaten skjuter oss
(Här är det istället soldaten som utför något och jag/du/man/vi som blir drabbade av något. Därför måste vi böja dessa i objektform. Jag -->mig ,du -->dig ,man -->en, vi --> oss. Testa och säg "Soldaten skjuter jag", det låter helt fel ju.
Man/en förhåller sig på samma sätt som jag/mig, du/dig, han/honom, vi/oss, ni/er. Så om du är osäker. Testa och byt ut och bestäm dig för om ordet "jag" eller "mig" passar in. Om det passar med "jag" så ska det vara "man" och om det passar med "mig" så ska det vara "en"
Blev det något klarare?
Possesiva är ägande form
Här ingår ord som: min, din, hans, hennes, vår, er, deras etc.
Motsvarande form för opersonliga man är Ens.
Alltså
Det är inte roligt när någon tar min handske (jag )
Det är inte roligt när någon tar din mössa (du)
Det är inte roligt när någon tar hans jacka (han)
Det är inte roligt när någon tar ens stövlar (man)
Det är inte roligt när någon tar vår bil (vi)
Exempel: De talar om för en vad man ska göra.
Nuförtiden finns det också en del mer militanta feninister som har fått för sig att pronomenet "man" handlar om män till skillnad från kvinnor. De väljer att ersätta orden "man" med "en" och tror att världen blir bättre på så sätt. (Dessutom använder vissa svenska dialekter formen "en" även som subjekt, t ex åtminstone vissa varianter av värmländska. Det finns något berömt citat med någon värmländsk fotbollspelare (tror jag det var) som sa att "En gôr så gôtt en kan".)
Jag använder aldrig ordet "man" (sprucket på många sätt) och tar således "en" som obestämd personalpronomen: "En ska inte ropa hej förrän en har kommit över bäcken.".
Irrelevant och opassande kommentar borttagen. /Smutstvätt, moderator
Taylor skrev:Jag använder aldrig ordet "man" (sprucket på många sätt) och tar således "en" som obestämd personalpronomen: "En ska inte ropa hej förrän en har kommit över bäcken.".
Med all respekt för talspråk och dialekter men eftersom "en" är en böjningsform av man så bör inte det användas som ersättning för "man", i alla fall inte i skriftspråket.