Påverka fysikaliska och kemiska egenskaper
Fick en fråga på en uppgift där min lärare undrar hur Intermolekylära och Intramolekylära krafter påverkar de fysikaliska och kemiska egenskaperna.
Vad jag tror att jag vet är att Intramolekylära krafterna påverkar de kemiska egenskaperna så som Reaktiviteten medans Intermolekylära krafter påverkar de fysikaliska egenskaperna som Kokpunkten, ledningsförmågan och densiteten.
Frågan är hur detta händer?
Vad är intermolekylära krafter? Alltså: Vad händer när två ämnen har intermolekylära krafter mellan sig?
fner skrev:Vad är intermolekylära krafter? Alltså: Vad händer när två ämnen har intermolekylära krafter mellan sig?
Intermolekylära krafter är ju ett samlingsnamn för dipol-dipol, vätebindningar och van der waals bibdnig. Vet att dipol-dipol är när två ämnen med dipoler attraherar varandras motsatt laddade sidor. Van der waals bindning är som en dipol-dipol men den är tillfällig och kan lösas upp när som helst. Vet inte vad vätebindningar är.
Du nämnde precis det jag tänkte på - attraktioner! En hög attraktion = starka intermolekylära krafter. Krävs det mer eller mindre energi att bryta starka intermolekylära "bindningar"?
fner skrev:Du nämnde precis det jag tänkte på - attraktioner! En hög attraktion = starka intermolekylära krafter. Krävs det mer eller mindre energi att bryta starka intermolekylära "bindningar"?
Rent kemiskt vet jag inte men logiskt sätt borde väl det krävas med mer energi för att bryta starka bindningar.
Jajamen! Det finns ju en viss mängd energi i omgivningen, säg exempelvis vid 25°C. Starka intermolekylära krafter kräver mer energi att bryta, precis som du säger, och därmed också högre temperaturer. Vad tror du om kokpunkt för dessa ämnen då?
fner skrev:Jajamen! Det finns ju en viss mängd energi i omgivningen, säg exempelvis vid 25°C. Starka intermolekylära krafter kräver mer energi att bryta, precis som du säger, och därmed också högre temperaturer. Vad tror du om kokpunkt för dessa ämnen då?
Jaha! Så tänkte jag aldrig. Förstår vad du menar. Då borde det väl krävas högre temperatur för att uppnå kokpunkten.
Du fick mig att tänka på hur det påverkar ledningsförmågan. Rätta mig om jag har fel men är det inte så att ledningsförmågan har med elektronernas täthet att göra. Desto tätare ock kompaktare ett ämne är desto mindre ström leder det. Då borde väl starka bindningar ha en dålig ledningsförmåga medan svaga bindningar leder ström mycket bättre.
Men vad har bindningarna att göra med Reaktiviteten?
Jag vet faktiskt inte om och i så fall hur de intermolekylära krafterna påverkar ledningsförmågan.
Gällande den ursprungliga frågan och påverkan på densitet är det ju i regel så att stora intermolekylära krafter, dvs hög attraktion, minskar avståndet mellan ämnena (tänk dig två magneter som attraherar varandra och dras närmre) och därmed ökar densiteten. Ett undantag är vatten, som har mycket starka vätebindningar mellan molekylerna, men som i fast form ändå har lägre densitet än flytande vatten (det förklarar varför is flyter).
fner skrev:Jag vet faktiskt inte om och i så fall hur de intermolekylära krafterna påverkar ledningsförmågan.
Gällande den ursprungliga frågan och påverkan på densitet är det ju i regel så att stora intermolekylära krafter, dvs hög attraktion, minskar avståndet mellan ämnena (tänk dig två magneter som attraherar varandra och dras närmre) och därmed ökar densiteten. Ett undantag är vatten, som har mycket starka vätebindningar mellan molekylerna, men som i fast form ändå har lägre densitet än flytande vatten (det förklarar varför is flyter).
Tack för hjälpen.
När man väl tänker på det du skrivit låter allt självklart för att det är det mest logiska, men när man väl sitter och inte har svaret eller lösningen så känns det som raketforskning.
Det här räcker nog gott och väl för att få läraren nöjd med svaret på frågan.
Tackar!
För att något skall kunna leda elektricitet krävs det att det finns laddade partiklar som kan röra sig. Det finns det inte i rena ämnen som är uppbyggda av molekyler (molekyler är ju alltid oladdade) och inte i fast salt (jonerna är laddade, men kna inte röra sig) men det fungerar i metaller (elektroner kan röra sig) och i vattenlösningar av salt (jonerna kan röra sig).
