Parallellkoppling

Din frågeställning är lite oklar.

För en parallellkoppling så ligger hela spänningen över var och en av komponenterna. Dvs i ditt fall så ligger det 12.6 V över parallellkopplingarna, både den övre och undre grenen. Det som fördelar sig är strömmen. Hur strömmen fördelar sig beror på komponenternas konduktans (ledningsförmåga).

Jag menar att om batteriet har spänningen 24 v har de parallellkopplade det även med? Det finns även exempel i boken som visar det. Varför tar de 24-11,4? 

För att det finns en resistor högst upp på bilden som är seriekopplad med det övriga trasslet.

En liknelse* är att elektronerna är joggare som ska springa igenom hela kretsen och blir "trötta" av att ta sig förbi varje hinder, som den seriekopplade resistorn. De ger sig av från batteriet med en vilja att ta sig igenom kretsen motsvarande 24 V. Resistorn ger ett spänningsfall på I*R = 0.60*19 = 11.4 V. De tappar då lite av sin vilja att fortsätta igenom kretsen, och har bara en vilja motsvarande 24 - 11.4 = 12.6 V kvar.

Du kan betrakta varje sak som de ska ta sig förbi som ett spänningsfall på I*R. När de tagit sig förbi samtliga hinder har de 0 V framåtanda kvar, och kommer tillbaka till batteriet totalt utmattade.

*Liknelsen haltar av flera skäl, till exempel ger det samma resultat om de tar sig igenom kretsen åt andra hållet, som om de tänker "måste spara 11.4 V till den där resistorn i slutet så jag orkar ända hem". En del blir hjälpta av att tänka på elektroner som joggare med en viss energi, en del tycker att det är en för dålig liknelse.

Joggar-liknelsen fungerar bra för att förklara grenströmmar också; när elektronerna kommer till en förgrening så kommer fler välja den "enklare" vägen med mindre motstånd, och färre välja den "svårare" vägen. Om motståndet är dubbelt så stort kommer bara hälften så många välja den vägen, osv.