oxoniumjoner

Din reaktionsformel är inte balanserad. Det skall vara H₃O⁺ på högersidan, inte bara H⁺ (alternativt kan du vara lat och bara skriva HAc => H⁺ + Ac^-, men du måste vara konst+ekvent och inte blanda två skrivsätt. Dessutom, mennar du ättiksyra CH₃COOH eller myrsyra HCOOH? Det du har skrivit är lite mittemellan.

Vem är det som "vill ha så många H3O (jag gissar att du menar H₃O⁺) som möjligt"?

Starka syror reagerar till 100 % med vatten. Svaga syror reagerar till mindre än 100 % med vatten. Det är definitionen av starka respektive svaga syror.

Smaragdalena skrev:

Din reaktionsformel är inte balanserad. Det skall vara H₃O⁺ på högersidan, inte bara H⁺ (alternativt kan du vara lat och bara skriva HAc => H⁺ + Ac^-, men du måste vara konst+ekvent och inte blanda två skrivsätt. Dessutom, mennar du ättiksyra CH₃COOH eller myrsyra HCOOH? Det du har skrivit är lite mittemellan.

Vem är det som "vill ha så många H3O (jag gissar att du menar H₃O⁺) som möjligt"?

Starka syror reagerar till 100 % med vatten. Svaga syror reagerar till mindre än 100 % med vatten. Det är definitionen av starka respektive svaga syror.

det ska stå formeln för ättiksyra. Alltså det är alltid H2O med i formeln vad jag förstått? och man vill antingen bli av med en väte eller dra till sig en väte? så det blir alltid antingen HO- eller H3O+? dom kan inte dra till sig syre Eller fler väte så det blir tex H4O2?

Från början är begreppen syror och baser ett sätt att sortera upp kemiska ämnen efter hur de reagerar med vatten: En del ger ifrån sig en vätejon som tas upp av en vattenmolekyl så att det bildas en oxoniumjon och en negativt laddad jon (om den ursprungliga syran var en oladdad molekyl), dessa ämnen kallas syror, andra ämnen tar upp en vätejon från en vattenmolekyl så att det bildas en hydroxidjon och en positivt laddad jon (om den ursprungliga basen var en oladdad molekyl), dessa ämnen kallas baser. De ämnen som inte reagerar med vattnet är varken syror eller baser.

Så småningom generaliserade man syrabasbegreppet så att vatten inte behöver vara den ena reaktanten, men på gymnasiet är det alltid vatten som syran eller basen reagerar med.

Var detta svar på din fråga?

Smaragdalena skrev:

Från början är begreppen syror och baser ett sätt att sortera upp kemiska ämnen efter hur de reagerar med vatten: En del ger ifrån sig en vätejon som tas upp av en vattenmolekyl så att det bildas en oxoniumjon och en negativt laddad jon (om den ursprungliga syran var en oladdad molekyl), dessa ämnen kallas syror, andra ämnen tar upp en vätejon från en vattenmolekyl så att det bildas en hydroxidjon och en positivt laddad jon (om den ursprungliga basen var en oladdad molekyl), dessa ämnen kallas baser. De ämnen som inte reagerar med vattnet är varken syror eller baser.

Så småningom generaliserade man syrabasbegreppet så att vatten inte behöver vara den ena reaktanten, men på gymnasiet är det alltid vatten som syran eller basen reagerar med.

Var detta svar på din fråga?

nja nästan jag undrar mest om man alltid jobbar med H och inte andra ämnen som O utan det är bara väte som antingen ges eller tas inte syre? och exempel CH3COOH+H2O------> kan vatten molekylen inte ta alla syre och väte till sig så det blir H4O2? eller vill den BARA bli H3O dvs oxoniumjon 

Om du skulle läsa kemi på universitetet skan det hända att syrabasreaktioner handlar om överfring av något annat än just vätejoner, men på gymnasiet kan du lita på att det alltid, alltid, alltid handlar om vätejoner. Om det inte handlar om vätejoner kallar man det inte syrabas-reaktioner.

Smaragdalena skrev:

Om du skulle läsa kemi på universitetet skan det hända att syrabasreaktioner handlar om överfring av något annat än just vätejoner, men på gymnasiet kan du lita på att det alltid, alltid, alltid handlar om vätejoner. Om det inte handlar om vätejoner kallar man det inte syrabas-reaktioner.

ok och dom kan bara ge eller ta en väte eftersom vatten alltid har 2 väte så kommer det aldrig ske att vatten släpper iväg eller tag emot fler än ETT väte ?

Vatten är ett ämne som är både en syra och en bas. I båda fallen handlar det om att ta upp eller ge ifrån sig EN vätejon i varje reaktion. En hydroxidjon kommer inte att ge ifrån sig sin sista vätejon och bli en oxidjon, så länge det finns vatten närvarande. Om man smälter en hydroxid kan man tänka sig att två hydroxidjoner omvandlas till en oxidjon plus vattenånga.