Ox-tal
Jag tycker det med oxidationstal är svårt att greppa.
- hur kan man veta vad ett ämne ska få för oxidationstal (utan att beräkna i föreningar med O eller H)? är det alltid lika med den jon ämnet helst bildar (tex Na blir Na+ för det är närmaste vägen till oktettskal)?
- sedan undrar jag varför ett högt oxidationstal innebär att ämnet är starkt oxiderande? är det så att ämnen strävar efter att få noll i ox-tal - så den vill med det plocka åt sig elektroner?
- om det är som ovan, i "punkt 3": om två ämnen:
1) möts och båda har ett högt ox-tal, men låt säga det ena har +3 det andra +5 - kommer då det med +5 plocka en elektron från det andra så båda får +4?
2) om två ämnen möter ett annat, låt säga ett med 0 i ox-tal - kommer då det vara det med +5 som först "attackerar" tills det är +4 och sedan attackerar båda ämnena och oxiderar det som från början hade 0 i ox-tal till alla har samma oxtal?
- hur kan man veta vad ett ämne ska få för oxidationstal (utan att beräkna i föreningar med O eller H)? är det alltid lika med den jon ämnet helst bildar (tex Na blir Na+ för det är närmaste vägen till oktettskal)?
Inte alltid, men nästan. Oftast har man syre, kväve eller halogener i föreningen och de får alltid (så länge de inte binder till varandra) sitt önskvärda oxidationstillstånd. Sedan får övriga atomer anpassa sig efter dem.
- sedan undrar jag varför ett högt oxidationstal innebär att ämnet är starkt oxiderande? är det så att ämnen strävar efter att få noll i ox-tal - så den vill med det plocka åt sig elektroner?
Om vi tar pemanganatjonen som exempel, så har manganatomen OT +VII. Det är väldigt högt även för en metall, vilket innebär att dragningskraften till negativa laddningar blir väldigt stor (tänk Coulombs lag). Därför vill den gärna dra till sig elektroner utifrån och då verka oxiderande.
- om det är som ovan, i "punkt 3": om två ämnen:
1) möts och båda har ett högt ox-tal, men låt säga det ena har +3 det andra +5 - kommer då det med +5 plocka en elektron från det andra så båda får +4?
Inte nödvändigtvis. Aluminium vill exempelvis gärna ha +III i OT och kommer knappast att verka oxiderande. Om det är en kloratom med samma OT är den däremot väldigt oxiderande.
2) om två ämnen möter ett annat, låt säga ett med 0 i ox-tal - kommer då det vara det med +5 som först "attackerar" tills det är +4 och sedan attackerar båda ämnena och oxiderar det som från början hade 0 i ox-tal till alla har samma oxtal?
Se förra frågan. Det beror på vilket ämne som är mest instabilt och därmed mest oxiderande. Om man bara tänker termodynamiskt är det alltid det mest oxiderande ämnet som reduceras först, men kinetiken för vissa reaktioner kan vara väldigt långsam och det är inte alltid fallet.
- Hur ska man veta vilket ox-tal en atom vill ha?
- det sista, från "termodynamiskt" och ner - jag förstod inte hur du menade.
1. Man kan studera normalpotentialerna - där ser man om en viss reaktion "vill" gå åt höger eller vänster.
2. Tänk dig exempelvis att du har en tandpetare i vanlig luft. Rent termodynamiskt "borde" den brinna upp och förvandlas till koldioxid och vatten, men eftersom aktiveringsenergin för denna reaktion är så hög, sker den inte spontant vid rumstemperatur (som tur är!).
Det är i princip samma metod som när du kollar vilken laddning en atom vill ha i jonform. För halogener och kalkogener gäller det att fylla valensskalet med 8 elektroner. Alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller vill gärna ge bort sina valenselektroner. Övergångsmetallerna är klurigare och där måste du använda den kvantkemiska förklaringsmodellen.
