Ordningen av proteinrenande metoder
Hej, jag har en fundering kring hur man vet vilken ordning som är bäst när det kommer till att rena fram ett protein, i de fåtal texter jag läst om ämnet har de enklare (och förmodligen billigare) metoderna presenterats först och affinitetsmetoder och spektrometriska metoder (som identifiering) använts sist. Bortset från spektrometrin kan jag inte riktigt se hur ordningen skulle kunna påverka de enskilda metodernas effektivitet (purification level) och jag undrar därför om ordningen spelar ngn faktisk roll och isf hur man bör ressonera sig fram till den bösta ordningsföljden. Eller är det bara en ekonomisk fråga: Att man vill ha så liten kvantitet som möjligt för elektrofores och imunologiska metoder med mera för att man då behöver mindre material?
Övergripande beror svaret på vad du vill rena (vilket protein), och ifrån vilken blandning av andra ämnen. (Sär)skiljer sig proteinet från de andra proteinerna, kan en mer specifik metod användas, även om materialen som används kostar mer. Finns det flera kemiskt sett liknande proteiner med i blandningen du renar ifrån, behöver du troligtvis flera olika reningssteg - speciellt om du behöver få en hög renhet.
Skall du detektera något med immunologiska metoder (t.ex. med antikroppar), kan det göras ifrån material bestående av många olika liknande och olika ämnen/proteiner - precis som vid självtester för SARS-CoV2 eller könshormoner (graviditet/ovulation).
Det är dock alltid att föredra att börja med en billig metod, som ökar renheten. Om inte annat så går det oftast åt mindre (kromatografi)material i de efterföljande stegen (billigare då du kan använda mindre av de dyraste materialen mot slutet av reningen), och det blir enklare att öka renheten under de efterföljande stegen (mindre komplext prov att rena ifrån).
