Orbitalsteori
Förstår ej orbital, är det verkligen en del i kemi 1? Kan någon förklara?
Du kan få full poäng utan att använda dig av orbitalteori. Om du verkligen är intresserad, kan jag förklara mera. Sambandet mellan orbitaler och periodiska systemet hör till det mest intressanta jag vet, så risken finns att du får veta mer än du vill...
Lärde mig nyligen det på universitetet, ingår ej i kemi 1 eller 2
Smaragdalena skrev:Du kan få full poäng utan att använda dig av orbitalteori. Om du verkligen är intresserad, kan jag förklara mera. Sambandet mellan orbitaler och periodiska systemet hör till det mest intressanta jag vet, så risken finns att du får veta mer än du vill...
Hahah, vad kul att du är så intresserad. Nej men kör på, aldrig fel att lära sig för mycket:)
jakobpwns skrev:Lärde mig nyligen det på universitetet, ingår ej i kemi 1 eller 2
Vad skumt att det ingår i bedömningen isåfall, vad kan de mena isåfall? :O
Får jag fråga vad du studerar?
Naturareelev skrev:Smaragdalena skrev:Du kan få full poäng utan att använda dig av orbitalteori. Om du verkligen är intresserad, kan jag förklara mera. Sambandet mellan orbitaler och periodiska systemet hör till det mest intressanta jag vet, så risken finns att du får veta mer än du vill...
Hahah, vad kul att du är så intresserad. Nej men kör på, aldrig fel att lära sig för mycket:)
Det finns ingen som har sett en orbital i verkligheten, detta är en teori, men en teori som stämmer väldigt bra med alla experiment man har gjort för att testa den.
Vi kan börja med atomens kvanttal, ju högre kvanttal en elektron har, desto större energi har den. Huvudkvanttalet n motsvarar atomskalet i Bohrs modell, och bankvanttalet l går från 0 till n-1 och motsvarar antalet olika "modeller" av orbitaler det finns, det magnetiska kvanttalet m går från -l till l och anger vilken av de tänkbara orbitalerna som elektronen finns i, samt spinnkvanttalet s som är antingen ½ eller -½.
Om n är 1 är l 0, och det finns bara en enda orbital där det finns plats för maximalt 2 elektroner (med olika spinn). Orbitaler med l-värdet 0 kallas s-orbitaler. Om man räknar på det, får man fram att de är sfäriskt symmetriska. Helium är en ädelgas.
Om n är 2 kan l vara 0 eller 1. 0 ger en s-orbital, och 1 ger 3 olika orbitaler, som kallas p-orbitaler. Man kan räkna ut att de tre p-orbitalerna är formade som hantlar, ungefär, som pekar längs koordinataxlarna. En s-orbital och tre p-orbitaler har sammanlagt plats för 8 elektroner, och sedan är man framme vid nästa ädelgas.
Om n är 3 kan l vara 0, 1 eller 2. 0 ger en s-orbital, och 1 ger 3 olika p-orbitaler. Bankvanttalet 2 ger 5 olika d-orbitaler. Det visar sig att den kombination av kvanttal som har n = 4 och l = 0 har lägre energi än den där n = 3 och l = 2, så när s-orbitalen och de tre p-orbitalerna i tredje skalet är fyllda, hamnar nästa elektron inte i d-orbitalet i skal 3 utan i s-orbitalen i skal 4. När det är två elerktoner i 4s fortsätter elektronerna in i d-orbitalerna. Detta ger upphov till en massa metaller, som kollektivt kallas övergångsmetaller - det är de som finns i "gropen" i periodiska systemet. Efter det fylls p-orbitalerna i skal 4, och sedan upprepas samma procedur.
När man kommer längre ner i periodiska systemet, behöver man ta hänsyn även till f-orbitaler. De ämnen som innebär att man fyller på elektroner i f-orbitalerna är de som finns på de båda lösa raderna under periodiska systemet.
