Orättvis bedömning

Hej! Jag tycker att den bästa personen du kan fråga just nu är din lärare. Har hon sagt varför du inte har fått ett A? Om du bara fick betyget, så kan det vara bra att ha en dialog med din lärare och fråga vilka svagheter din text har? 

Bookworm skrev:

Hej! Jag tycker att den bästa personen du kan fråga just nu är din lärare. Har hon sagt varför du inte har fått ett A? Om du bara fick betyget, så kan det vara bra att ha en dialog med din lärare och fråga vilka svagheter din text har? 

Min text ligger inte på en A-nivå eftersom att min första mening inte är nödvändig. Även för att jag har skrivit instagramflöde och inte ”flödet på instagram”. Det finns säkert massvis med liknande korrektioner i texten. Förtjänar jag då att bli ”sämre” bedömd för meningar som handlar om en personlig ton?! 

Jag ser inget fel med ordet instagramflöde, men jag är inte lärare. 

Att du, för att utvecklas, frågar läraren vad vederbörande anser saknas för högre betyg är inte fel. Med det sagt så ska du samtidigt inte fastna vid en enstaka bedömning om du har tillräckligt goda betyg för det gymnasieprogram du kommer läsa från och med nästa läsår.

Jag minns själv särskilt två bedömningar, av en och samma lärare, i årskurs 9.

1. En krönika som jag skrev i svenskan. Jag fick ett mycket starkt VG+++. Läraren hade lyckats förstöra sidan i boken då hon först strukit över MVG:t och därefter fyllt i VG:t med efterföljande plustecken, så hårt att bläckpennan måste ha gått sönder. Jag ryckte på axlarna och insåg att den här läraren aldrig skulle ge mig MVG men att jag hade tillräckligt med betygspoäng ändå.
2. Ett prov vi hade i samhällskunskapen. En G-fråga på någonting om politiska ungdomsförbund. I mitt svar konstaterade jag att frågan var felaktigt formulerad då alla politiska partier i Sverige inte alls har ungdomsförbund. Tvärtom är det nästan enbart riksdagspartierna som har ungdomsförbund. Givetvis svarade jag även på frågan i sig. Jag fick inget poäng på frågan men jag smålog lite för mig själv när jag återfick bedömningen och konstaterade att jag hade trampat på en öm tå.

I övrigt en lärare som jag tyckte väldigt mycket om.

Magister Dixit skrev:

Att du, för att utvecklas, frågar läraren vad vederbörande anser saknas för högre betyg är inte fel. Med det sagt så ska du samtidigt inte fastna vid en enstaka bedömning om du har tillräckligt goda betyg för det gymnasieprogram du kommer läsa från och med nästa läsår.

Jag minns själv särskilt två bedömningar, av en och samma lärare, i årskurs 9.

1. En krönika som jag skrev i svenskan. Jag fick ett mycket starkt VG+++. Läraren hade lyckats förstöra sidan i boken då hon först strukit över MVG:t och därefter fyllt i VG:t med efterföljande plustecken, så hårt att bläckpennan måste ha gått sönder. Jag ryckte på axlarna och insåg att den här läraren aldrig skulle ge mig MVG men att jag hade tillräckligt med betygspoäng ändå.
2. Ett prov vi hade i samhällskunskapen. En G-fråga på någonting om politiska ungdomsförbund. I mitt svar konstaterade jag att frågan var felaktigt formulerad då alla politiska partier i Sverige inte alls har ungdomsförbund. Tvärtom är det nästan enbart riksdagspartierna som har ungdomsförbund. Givetvis svarade jag även på frågan i sig. Jag fick inget poäng på frågan men jag smålog lite för mig själv när jag återfick bedömningen och konstaterade att jag hade trampat på en öm tå.

I övrigt en lärare som jag tyckte väldigt mycket om.

Jag förstår. Jag hade kunnat gå ut med ett B om det var så att jag kanske låg på den nivån. Instagramflöde  är något som jag inte tycker låter dåligt och därmed skulle jag aldrig se det felet i texten. Hur ska jag då kunna föra vidare detta misstag som en ”läxa” i ett helt annat senario, handling, text och meningsuppbyggnad. Det är inte ett pedagogiskt sätt att ge något s.k. ”respons” där instagramflöde är ett av de. Hur kan man vara så petig när detta knappt utgås från min kunskapsnivå. 

Jag har skrivit ungefär samma text och går i gymnasiet och fick A, ser inget fel på texten. Jag skrev om alla punkterna du tog upp som att jag scrollade genom mitt instagramflöde, familjen Kardashian osv. Du tar även upp liknelser och vad vi lever med idag. Du använder bra språk också. 

jowathan skrev:

Hej, jag går i nian och har skrivit en krönika, fått en ungefärlig bedömning och jag känner en enorm orättvishet. Jag har knappt fått B på denna krönika enligt kunskapskraven för åk 9 och jag förstår verkligen vad det är som är fel med texten. Varför har jag inte fått ett A? Här kommer krönikan.

 

Att leva i en värld där man aldrig duger

Jag sitter på bussen till skolan och går igenom mitt instagramflöde. Något som har blivit en vana för mig. Jag kollar på varje bild, noggrant, vissa bilder mer intressanta än andra. Bilder på och av andra människor som är precis som mig. Eller? Är de verkligen precis som jag? För jag verkar inte se ut som de gör, jag är inte perfekt men det är de. Perfekta. 

Samhället vi lever i idag har skapat olika ideal och normer. Ideal om hur man ska se ut, att man ska vara framgångsrik och ha mycket pengar. Först och främst anser jag att detta inte är en hållbar metod för att lyfta upp en god samhällsstruktur. Sedan är det omöjligt att alla människor ska behöva förverkliga dessa krav. Men saken är den att fastän vi blir mer och mer informerade om att det som visas upp på sociala medier inte är en egentlig verklighet blir det svårt att avskilja konstruktionen av det felfria livet mot verkligheten. Den konstruktion som påstår att män ska se ut som Calvin Klein-modeller och kvinnor ska se ut som The Kardashians. 

Kardashian-familjen har länge varit aktuella och satt alla möjliga trender under årens gång. De var bland de första som slog igenom på Reality-TV och numera har stort inflytande på sociala medier, däribland Instagram. De har en viss kroppstyp och ett utseendet som enligt många är eftersträvat men inte möjligt att uppnå utan plastikoperationer. Samtidigt blir det en allt för stor verklighet för mig och andra instagramåskådare som hittar nya populära konton som matchar denna generations nya ideal hela tiden. Men skenet bedrar.

Det vi inte inser när vi ser våra favoritkonton lägga upp en bild “nyvaken” är att det inte alls är så de ser ut nyvakna. Vi ser inte vad som sker bakom kulisserna; vilket är att personen bakom ett sådant konto förmodligen har vaknat och gjort i ordning en scen för den fullkomligt felfria nyvakna bilden. Det vi inte ser är att personen spenderar timmar på att ta om bilden och alla redigeringsprogram hen använder för att sudda ut rynkor, finnar och pormaskar. Vi ser enbart slutresultatet, det personen påstår är en nyvaken bild. Är det då konstigt att vi börjar ifrågasätta vad vi tror är verklighet? Vad vi tror är naturligt och vad  som inte är?

 

Min mamma har alltid sagt till mig: “I det naturliga bor det vackra”. Samtidigt kan jag undra, stämmer det verkligen? Bor det vackra i det naturliga i dagens samhälle? Dessvärre kan jag inte erkänna att jag ser det. Jag hör till den generation som föddes in till en digitaliserad värld, gör det då den s.k. falska instagrambilden till min verklighet? Nej! Sanningen är den att ju mer tid vi spenderar på sociala medier desto mer suddar vi ut den redan hårfina linjen mellan verkligheten och fantasivärlden vi har i den lilla ficktelefonen vi håller så kärt om.  

Dessa personer som får stora mängder följare på Instagram blir allt mer besatta av att visa upp det idylliska livet de (egentligen inte) har ju fler följare de får. Makten för vilka ideal vi skapar ligger hos oss själva och ingen annan, vi måste bara inse det först.  Jag tycker att det är avskyvärt. Att ge dagens unga en viss skönhetsideal som de ”måste” uppfylla för att vara tillräckliga. Jag blir verkligen arg och frustrerad. Allt detta har lett till att var tredje kvinna i Sverige lider av UNS och var femte tjej av ätstörning enligt en undersökning av ätstörningar.se hemsida. Jag har själv haft en trubbig ätstörning under en stor del av min uppväxt. Jag har skippat måltider och jag har klämt på huden framför en spegel. Jag har avskytt mig själv på grund av en finne och jag har tvingat mina föräldrar köpa en fin märkeströja till mig så jag ser lika bra ut som de på Instagram.

Det är dags för oss att prata om det här, att lära oss skilja verkligheten från sociala medier och inte låta fler ungdomar luras in genom appens portar. Det är bara mänskligt att du har pormaskar, en dålig hårdag och en mage som putar. Det är absolut inget fel på din garderob och du är bra som du är. En icke-perfekt perfekt person. 

När en lärare delar ut A på enstaka uppgifter ingår det också att språket inte bara är bra, det ska vara perfekt. För elever i grundskolan kan vissa mindre fel accepteras, men texten ska i princip kunna skickas in till en tidning utan några större omredigeringar. Din text håller inte riktigt den nvån, tycker jag, och jag förstår din lärares tvekan att ge din text högsta möjliga betyg.

För enkelhetens skull har jag lagt till förslag till ändringar i texten inom hakparenteser:

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att leva i en värld där man aldrig duger

Jag sitter på bussen till skolan och går igenom mitt instagramflöde [på mobilen]. Något som har [stryk har] blivit en vana för mig. Jag [undvik meningar i rad som börjar med jag] kollar [kollar är dålig svenska, skriv tittar, granskar eller något liknande] på varje bild, noggrant [tittar noggrant... fel ordföljd], vissa bilder [är] mer intressanta än andra. Bilder på och av andra människor som är precis som mig [som jag]. Eller? Är de verkligen precis som jag? För jag verkar inte se ut som de gör, jag är inte perfekt men det är de [till skillnad från dem]. Perfekta.

Samhället vi lever i idag har skapat olika ideal och normer. Ideal om [som visar] hur man [vi, skriv aldrig man] ska se ut, att man [vi] ska vara framgångsrik [framgångsrika]och ha mycket pengar. Först och främst anser jag att detta inte är en hållbar metod för att lyfta upp [grunda, hur lyfter du en struktur?] en god samhällsstruktur. Sedan är det omöjligt att alla människor ska behöva förverkliga [leva upp till] dessa krav. Men saken är den att fastän vi blir mer och mer informerade om att det som visas upp på sociala medier inte är en egentlig [stryk egentlig] verklighet blir det svårt att avskilja [skilja] konstruktionen av det felfria livet mot [från] verkligheten. Den konstruktion som påstår att män ska se ut som Calvin Klein-modeller och kvinnor ska se ut som The Kardashians.

Kardashian-familjen har länge varit aktuella [aktuell, familj står i singular] och satt [startat/börjat , trender sitter inte] alla möjliga trender under årens gång. De [Den (familjen)]var bland de första som slog igenom på Reality-TV [reality-tv] och numera har stort inflytande på sociala medier, däribland Instagram. De har en viss kroppstyp och ett utseendet [utseende] som enligt många är eftersträvat [eftersträvansvärt] men inte möjligt [omöjligt] att uppnå utan plastikoperationer. Samtidigt blir det en allt för [alltför] stor [ouppnåelig] verklighet för mig och andra instagramåskådare som hittar nya populära konton som matchar denna generations nya ideal hela tiden. Men skenet bedrar.

Det vi inte inser när vi ser [stryk "vi ser"] våra favoritkonton lägga [lägger] upp en bild [markerad med] “nyvaken” är att det inte alls är så de ser ut [som] nyvakna. Vi ser inte vad som sker bakom kulisserna; vilket är att personen bakom ett sådant konto förmodligen har vaknat och gjort i ordning en scen för den fullkomligt felfria nyvakna bilden. Det vi inte ser är att personen spenderar [spenderat] timmar på att ta om bilden och [vi ser inte heller] alla redigeringsprogram hen använder [använt] för att sudda ut rynkor, finnar och pormaskar. Vi ser enbart slutresultatet, det personen påstår är en nyvaken bild [bild på en nyvaken person, bilden är knappast nyvaken]. Är det då konstigt att vi börjar ifrågasätta vad vi tror är verklighet [verkligt]? Vad vi tror är naturligt och vad som inte är [det]?

Min mamma har alltid sagt till mig: “I det naturliga bor det vackra”. Samtidigt kan jag undra [undrar jag], stämmer det verkligen? Bor det vackra i det naturliga i dagens samhälle? Dessvärre kan jag inte erkänna [påstå] att jag ser det. Jag hör till den generation [generationen] som föddes in [i en] till en digitaliserad värld, gör [värld. Gör] det då den s.k. falska [redigerade] instagrambilden till min verklighet? Nej! Sanningen är den att ju mer tid vi spenderar på sociala medier desto mer suddar vi ut den redan hårfina linjen [gränsen] mellan verkligheten och fantasivärlden vi har i den lilla ficktelefonen vi håller så kärt om [håller så kär].

Dessa personer[,] som får stora mängder följare på Instagram[,] blir allt mer besatta av att visa upp det idylliska livet [liv] de (egentligen inte) har[,] ju fler följare de får. Makten för vilka [Skapandet av de ] ideal vi [anammar/tar till oss] skapar ligger hos oss själva och ingen annan, vi måste bara inse det först. Jag tycker att det [detta] är avskyvärt. Att ge dagens unga en viss [ett visst] skönhetsideal som de ”måste” uppfylla för att [duga] vara tillräckliga. Jag blir verkligen arg och frustrerad [över detta]. [Jakten på ett perfekt ideal] Allt detta har lett till att var tredje kvinna i Sverige lider av UNS [uppmärksamhetsstörningar] och var femte tjej av [ätstörningar] ätstörning[,] enligt en undersökning [på] av ätstörningar.se [.se:s] hemsida. Jag har själv haft en trubbig [lindrig] ätstörning under en stor del av min uppväxt. Jag har skippat [hoppat över] måltider och jag har klämt på huden [hudvecken] framför [spegeln] en spegel. Jag har avskytt mig själv på grund av en finne [på näsan, antar jag, och inte en finländare] och jag har tvingat mina föräldrar köpa en fin märkeströja till mig så jag ser [för att se] lika bra ut som de på Instagram.

Det är dags för oss att prata om det här, [stryk "det här, "] att lära oss skilja verkligheten från sociala medier och inte låta fler ungdomar luras in [i en falsk verklighet] genom appens portar. Det är bara mänskligt att [ha] du har pormaskar, en dålig hårdag och en mage som putar. Det är absolut inget fel på din garderob och du är bra som [den] du är. En icke-perfekt perfekt person.

Det kan väl ändå inte vara ett verkligt krav att en text ska vara perfekt? Vad är då poängen med att tvinga på dem 3 svenskakurser till i gymnasiet? 😳

Tänk om det krävdes att journalister skulle kunna skriva perfekt svenska...

Jag minns när jag gick i tredje ring på gymnasiet och min klass fick ta del av bedömningsexempel, inför nationella provet i svenska 3. Klassen fick först betygsätta exempeluppgifterna utifrån betygsmatrisen, för att efteråt få presenterat vilka betyg Skolverket bedömde att uppgifterna motsvarade.

Ingen uppgift betygsattes med A av klassen och den uppgift som motsvarade ett A, enligt Skolverket, fick i stället ett välförtjänt C. Till saken hör att A-uppgiften innehöll ett par uppenbara felaktigheter, till och med något stavfel.

Men det kan ha hänt mycket sedan dess, det här var ju när jag var ung.