Omänsklighet under förintelsen

Egentligen finns inget vettigt svar på frågan. Det fanns både de som var ledande i processen som verkligen var övertygade om att det som de gjorde var rätt. Det var dock inte det som gjorde förintelsen möjligt och att den inte stoppades omgående. Det var alla de som lydde order trots att de visste att det var fel eller de som stod tysta och såg på och inte låtsades om det som skedde.

Jag anser att det handlar om den nazistiska läran och rasbiologin som en viktig grund. I denna beskrevs judar som mindre värda eller i princip att de inte hade något värde över huvudtaget. Man beskrev också judar som parasiter som hade förstört för Tyskland och som var roten till allt ont. Om man verkligen är övertygad om detta så förefaller det inte så märkligt. Om du anser eller känner att någon inte har ett värde, då kan du skada den hur mycket som helst utan att känna något dåligt samvete för det och behandla denne på helt inhumana sätt. Ta exempel en mygga som ett exempel. De kan vi slå ihjäl utan att ens fundera och mosa brutalt, för vi anser att de inte har något värde alls. Vissa djur kan vi också döda och äta, för vi anser dem vara mindre värda än oss människor. Det skulle dock vara svårt för någon som är en djurvän att slakta ett djur, då man känner ett emotionellt värde för djuret. Sen kommer vissa säga att i detta fallet handlar det ju om människor. Ja, men under nazismen så framställdes de just som djur eller djuriska varelser. Det var också en del av förintelsen att man avhumnaiserade judarna. Man tog ifrån dem deras identiteter. De fick raka av sina hår och ge ifrån sina ägodelar och kläder. De blev benämnda endast med ett nummer, inte med ett namn. Allt som var deras mänskliga drag fick de lämna ifrån sig. Man kan tänka sig att det för en person är mycket svårare att döda en person som du vet vad den heter, dens historia och vem den är, än att avrätta någon som bara är nummer 457 och ser ut precis som alla andra. 

Sedan fanns det många både av de som medverkade i förintelsen men också folk runt om kring som visste vad som skedde och förstod att det som skedde var fel. Av rädsla så valde de dock att inte agera. Många profiterade också på förintelsen. De som togs ifrån judarna i form av bostäder, butiker och pengar, gav andra fördelar och att de kunde bygga upp en rikedom. Det fanns många som passivt stödde förintelsen. Efter andra världskriget så etablerade man dock en princip om att alla hade ansvar för sina händelser. Att "Jag följde bara order" inte var ett förmildrande skäl eller en ursäkt.

Människor är inte i grunden onda, tvärt om. Människan är dock lätt att påverka i form av manipulation och grupptryck, vilket även senare experiment har visat där man försökt att skapa motsvarande situationer där en grupp vänt sig mot en minoritet.

Även om förintelsen är ett extremt exempel så följer det samma exempel som när minoriteter blir trakasserade i länder och förföljande av minoriteter. Även mobbning som sker i samhället bygger på samma form av mönster.

Jonto skrev:

Egentligen finns inget vettigt svar på frågan. Det fanns både de som var ledande i processen som verkligen var övertygade om att det som de gjorde var rätt. Det var dock inte det som gjorde förintelsen möjligt och att den inte stoppades omgående. Det var alla de som lydde order trots att de visste att det var fel eller de som stod tysta och såg på och inte låtsades om det som skedde.

Jag anser att det handlar om den nazistiska läran och rasbiologin som en viktig grund. I denna beskrevs judar som mindre värda eller i princip att de inte hade något värde över huvudtaget. Man beskrev också judar som parasiter som hade förstört för Tyskland och som var roten till allt ont. Om man verkligen är övertygad om detta så förefaller det inte så märkligt. Om du anser eller känner att någon inte har ett värde, då kan du skada den hur mycket som helst utan att känna något dåligt samvete för det och behandla denne på helt inhumana sätt. Ta exempel en mygga som ett exempel. De kan vi slå ihjäl utan att ens fundera och mosa brutalt, för vi anser att de inte har något värde alls. Vissa djur kan vi också döda och äta, för vi anser dem vara mindre värda än oss människor. Det skulle dock vara svårt för någon som är en djurvän att slakta ett djur, då man känner ett emotionellt värde för djuret. Sen kommer vissa säga att i detta fallet handlar det ju om människor. Ja, men under nazismen så framställdes de just som djur eller djuriska varelser. Det var också en del av förintelsen att man avhumnaiserade judarna. Man tog ifrån dem deras identiteter. De fick raka av sina hår och ge ifrån sina ägodelar och kläder. De blev benämnda endast med ett nummer, inte med ett namn. Allt som var deras mänskliga drag fick de lämna ifrån sig. Man kan tänka sig att det för en person är mycket svårare att döda en person som du vet vad den heter, dens historia och vem den är, än att avrätta någon som bara är nummer 457 och ser ut precis som alla andra. 

Sedan fanns det många både av de som medverkade i förintelsen men också folk runt om kring som visste vad som skedde och förstod att det som skedde var fel. Av rädsla så valde de dock att inte agera. Många profiterade också på förintelsen. De som togs ifrån judarna i form av bostäder, butiker och pengar, gav andra fördelar och att de kunde bygga upp en rikedom. Det fanns många som passivt stödde förintelsen. Efter andra världskriget så etablerade man dock en princip om att alla hade ansvar för sina händelser. Att "Jag följde bara order" inte var ett förmildrande skäl eller en ursäkt.

Människor är inte i grunden onda, tvärt om. Människan är dock lätt att påverka i form av manipulation och grupptryck, vilket även senare experiment har visat där man försökt att skapa motsvarande situationer där en grupp vänt sig mot en minoritet.

Även om förintelsen är ett extremt exempel så följer det samma exempel som när minoriteter blir trakasserade i länder och förföljande av minoriteter. Även mobbning som sker i samhället bygger på samma form av mönster.

Jag är tacksam för ditt svar. Det hjälpte mig ganska mycket och gav mig ett nytt synvinkel på människors beteende under förintelsen. Jag har inte tänkt på att människor blev definierat med siffror och såg ut likadana varandra, som gjorde att det blev enklare att döda. Mycket intressant jämförelse, med mobbning och förtryck mot minoriteter i dagens samhälle. 

Jag har fortfarande svårt att förstå själva människans egenskaper, självklart är alla olika. Till exempel måste det hända något fruktansvärt innan att människor ska lära sig och förstå? Efter förintelsen började människor att prata om mänskliga rättigheterna, men varför kunde man inte prata om det innan det hände. Om man kunde ta hänsyn skulle förintelsen inte hända (tror jag).