(Om medeltiden) Anställde adeln riddare eller gick adeln och krigade själva?
Jag håller på att läsa om medeltiden här. Det verkar som att det fanns en oskriven deal i feodalsamhället att adeln skulle gå och kriga åt kungen i utbyte mot den makt de får. Men jag tycker att det låter konstigt, 1) det fanns väl inte så många adlar så att de kunde bilda en armé liksom 2) det va ju vanligt att man dog i krig(?), det är väl inte ok enligt dåtidens standards att en adel dog?
Tacksam för svar!
Jag är ingen expert på medeltiden, men jag håller med om din fundering att det låter något märkligt. En möjlig förklaring skulle ju kunna vara att de menar att adeln kanske deltog som organisatörer eller slagledare på högre nivå än soldater som var ute i fält och kanske inte var de som skickades ut först i skottlinjen på fältet. Ett försvar och en militär i krig är ju också väldigt hierarkiskt uppbyggd där det finns olika funktioner som har olika ansvar eller positioner. Kungarna var ju ofta även de med i krigstågen och ledde dessa, och satt inte bara på kammare och ledde order. Även kungar har ju stupat i krig. Det kan också ha att göra med som du var inne på att de i sin tur bidragit med att kalla in folk som de hade under sig.
Däremot tror jag din bild av krig på medeltiden är något fel. Att dö i krig för att ha slagits för sin nation eller sin kung sågs nog mer som att man ändå gjort en hedersvärd insats.
Qetsiyah skrev:Jag håller på att läsa om medeltiden här. Det verkar som att det fanns en oskriven deal i feodalsamhället att adeln skulle gå och kriga åt kungen i utbyte mot den makt de får. Men jag tycker att det låter konstigt, 1) det fanns väl inte så många adlar så att de kunde bilda en armé liksom 2) det va ju vanligt att man dog i krig(?), det är väl inte ok enligt dåtidens standards att en adel dog?
Tacksam för svar!
1: Adelsmännen fick skattefrihet och adelstitel mot att de ställde upp och försvarade kungen när kungen kallade. Nu kom inte en enda stackars adelsman ridande, utan adelsmannen hade en skyldighet att utrusta en viss mängd soldater som i sin tur leddes av adelsmannen.
2: Det var vanligt att fotfolket dog i strid. När det gällde adeln var det vanligast att de togs till fånga och byttes mot lämplig lösensumma. Vanligtvis var de olika adelsfamiljerna ingifta i varandra och man dödade inte gärna släktingar.
Det fanns naturligtvis undantag, som när Birger Jarl halshögg motståndarsidans samtliga adelsmän efter slaget vid Herrevadsbro 1251, trots att han lovat dem fri lejd om de gav sig.
Ingemar skrev:Qetsiyah skrev:Jag håller på att läsa om medeltiden här. Det verkar som att det fanns en oskriven deal i feodalsamhället att adeln skulle gå och kriga åt kungen i utbyte mot den makt de får. Men jag tycker att det låter konstigt, 1) det fanns väl inte så många adlar så att de kunde bilda en armé liksom 2) det va ju vanligt att man dog i krig(?), det är väl inte ok enligt dåtidens standards att en adel dog?
Tacksam för svar!
1: Adelsmännen fick skattefrihet och adelstitel mot att de ställde upp och försvarade kungen när kungen kallade. Nu kom inte en enda stackars adelsman ridande, utan adelsmannen hade en skyldighet att utrusta en viss mängd soldater som i sin tur leddes av adelsmannen.
2: Det var vanligt att fotfolket dog i strid. När det gällde adeln var det vanligast att de togs till fånga och byttes mot lämplig lösensumma. Vanligtvis var de olika adelsfamiljerna ingifta i varandra och man dödade gärna släktingar.
Det fanns naturligtvis undantag, som när Birger Jarl halshögg motståndarsidans samtliga adelsmän efter slaget vid Herrevadsbro 1251, trots att han lovat dem fri lejd om de gav sig.
Tack för ditt svar!
