Olika vågmedium
Hej!
Uppgiften lyder:
[url=http://imgur.com/WPsEizU][/url]
Mitt lösningsförsök är:
[url=http://imgur.com/fGYtSgC][/url]
Enligt min lärare är det "primitivt att använda s = v*t" därför fick jag 1/1/0 istället för 1/1/2 (det vill säga 2 A-poängs avdrag trots att mitt svar är korrekt). Hur vet man utifrån uppgiften att det är "förbjudet" att lösa uppgiften på det sätt jag har gjort?
Hur har läraren tänkt sej lösningen? (Jag hade löst som du.)
På riktigt!?
Din lösning är utmärkt och bör ge full poäng. Jag hade gjort på precis samma sätt.
Dr. G skrev :På riktigt!?
Din lösning är utmärkt och bör ge full poäng. Jag hade gjort på precis samma sätt.
Min lärare har tänkt på vågekvationen v = λf där man tänker att då vågfronten A har rört sig 1,0 cm (det vill säga till gränslinjen) så får man λ till 1,5 cm (avståndet från gränslinjen till vågfront B) adderat med 2,0 cm (eftersom vågfront B har dubbelt så hög hastighet så rör den sig 2,0 cm då vågfront A har rört sig 1,0 cm). Eftersom dessa vågfronter nu befinner sig i samma medium så har de samma våghastighet (8,0 cm/s) och då kan man beräkna frekvensen f = v/λ = 8,0/(2,0 + 1,5) = 16/7
av sambandet mellan periodtid och frekvens får vi att T = 1/f = 7/16 = 0,4375 = 0,44
Han menar att det är "mer professionellt" att använda vågekvationen när det handlar om vågor (trots att det är flera formler man måste använda i flera steg och boken själv brukar använda s = vt när de visar lösningar till uppgifter om vågor!)
Båda sätten är korrekta men han drar som sagt 2 A-poäng eftersom jag har tänkt annorlunda. Men jag kommer att ha ett möte med honom imorgon och behöver era tips på hur jag kan få dessa poäng han drog av från mig i denna fråga??
Tack i förhand!
Jag har jobbat professionellt som ingenjör i 37år! Oavsett problemställning är den enklaste lösningen utan tvekan alltid den mest tilltalande. För att göra lösningen s=t*v ännu elegantare kunde du avstått från att använda kalkylatorn ända till slutet och svarat med:
Stå på dig!
Affe Jkpg skrev :Jag har jobbat professionellt som ingenjör i 37år! Oavsett problemställning är den enklaste lösningen utan tvekan alltid den mest tilltalande. För att göra lösningen s=t*v ännu elegantare kunde du avstått från att använda kalkylatorn ända till slutet och svarat med:
Stå på dig!
Alla mina lärare förutom min fysiklärare säger som du har sagt att det lättaste svaret är den bästa.
Vad tycker du om att min lärare har uttryckt det på följande sätt?:
" Om det finns A-poäng i en uppgift måste man tänka att det är en svår uppgift som man EJ FÅR ANVÄNDA EN ENKEL LÖSNING! "
Trots att jag har sagt till honom att alla mina andra lärare säger tvärtom är läraren envis om att man SKA FÖRSVÅRA A-UPPGIFTER FÖR SIG SJÄLV! Han jämför det med matematiken och säger att där gäller även att använda den krångligaste och svåraste metoden för att få A-poäng (trots att jag läser Matematik 5 och har inte hört eller varit med om att matematikläraren har sagt eller rättat på liknande sätt!)
Hur tycker du jag ska konfrontera en lärare med denna envisa syn?
Kanske du kan be honom(?) att visa var det står i betygskriterierna att man skall krångla till saker i onödan?
Jobbiga lärare har väl alla stött på. Jag råkade ut för samma sak i gymnasiet när jag var för smart. Inte lönt att bråka om. Men du kan känna dej nöjd med att det är du som har rätt.
smaragdalena skrev :Kanske du kan be honom(?) att visa var det står i betygskriterierna att man skall krångla till saker i onödan?
Då ska jag fråga honom det! Tack för tipset!
Vill du ha lite fina ord och filosofiska funderingar kan du läsa om Ockhams rakkniv.
Jag är inte lärare men min spontana åsikt är att uppgiften isåfall är felkonstruerad, dvs den uppgiften bör isåfall inte ha några A-poäng alls.
Tyvärr är det tråkigt med lärare som saknar förankring i verkligheten. Om det finns A-poäng i en uppgift, borde man i stället tänka att det är en svår uppgift, som man ska hitta enklast möjliga lösning på!
"Columbi ägg" kan kanske delvis ge exempel på hur man kan bedöma vad som är bästa lösning.