Vem har mer makt?
Kan riksdagen och regeringen ha olika makt vid olika mandatfördelningar? T.ex. vid olika regeringar, om det är en minositetsregering/majoritetsregering och koalitions/enpartiregering. Vem har mer makt vid de olika regeringar?
En riksdag är mycket starkare mot regeringen om regeringen befinner sig i minoritet eftersom regeringspartierna då behöver förhandla med andra riksdagspartier för att få igenom sin politik.
Spelar det någon roll om det är koalition eller enparti minoritet eller är riksdagen starkare oavsett
Och har då riksdagen mindre makt om regeringen är i majoritet oavsett.
En regering utgår ofta från ett statsbärande parti, dvs ett stort parti som innehar statsministerposten. Traditionellt har det varit Socialdemokraterna eller Moderaterna. De måste sedan samarbeta med andra partier för att samla majoritet. Ibland har de (Socialdemokraterna) regerat själva och samarbetat i riksdagen. Ibland har dessa två partier bildat koalitionsregeringar som både har varit i majoritet och minoritet.
Fördelen med en koalitionsregering i majoritet är att de inte behöver förhandla med andra partier i riksdagen, men de måste ändå förhandla sinsemellan inom regeringen. Så man måste förhandla mellan partier oavsett.
Om man har en koalitionsregering i minoritet, vilket vi har just nu, blir situationen extra svår. Först måste då regeringspartierna förhandla och komma överens om vad regeringen tycker, sedan måste de förhandla sin redan förhandlade politik en gång till med partier i riksdagen. Då blir det väldigt mycket förhandlande…
En enpartiregering i minoritet har lätt att komma överens inom regeringen, men måste då förhandla med många partier i riksdagen eftersom den troligen inte sitter på särskilt många riksdagsmandat.
En enpartiregering i majoritet är såklart det optimala och det som alla partier strävar efter. Enkelt att driva regeringspolitik och man behöver inte bry sig om vad något annat parti tycker.
Tack så mycket! Jag har en sista fråga. Vi vet svagheterna med en koalitionsregering i minoritet. Men vad finns det för styrkor med den?
RNN1230 skrev:Tack så mycket! Jag har en sista fråga. Vi vet svagheterna med en koalitionsregering i minoritet. Men vad finns det för styrkor med den?
Det är svårt att säga generellt kanske. Normalt är det aldrig en styrka att vara i minoritet eller att behöva regera med andra partier i koaliton. Om alla partier hade fått drömma så hade de ju velat vara en enpartiregering i majoritet om man har över 50 %. Valresultatet gör dock oftast att det ej är möjligt.
Vi kan dock ta ett exempel för att kanske se en styrka med en koalitionsregering i minoritet istället för i majoritet.
SD,M,KD och L kunde ju ha valt att bilda en majoritetsregering om alla partierna suttit med i regeringen. Nu valde de att vara en minoritetsregering med L,KD och M. Vad kan vara fördelen med det? Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har flera frågor där de inte är överens med Sverigedemokraterna. Visserligen har de slutit Tidöavtalet där de kompromissat och enats om mycket. Däremot täcker inte Tidöavtalet all politik. Regeringen ska fatta en massa andra beslut under fyra år om exempelvis försvarspolitik m.m. som inte står i Tidöavalet. L, KD och M kan då välja att i dessa frågor bilda andra majoriteter, kanske samarbeta med Socialdemokraterna istället. Om alla partier(L,KD, SD och M) hade suttit i regeringen så hade de visserligen haft majoritet men då måste dessa partier vara eniga om precis alla beslut, eftersom hela regeringen måste stå bakom dess politik.
Man kan möjligen också hävda att olika partier i en koalitionsregering ger fler perspektiv och mer kompetens från flera olika partier som kan vara positivt. Politiska partier brukar dock inte vara så intresserade av det utan vill helst inte samarbeta med andra partier, om de inte nödvändigtvis måste för att få igenom sin politik.
Det finns också en del fördelar för partier som står utanför men förhandlar med regeringen, Sverigedemokraterna i det här fallet. Eftersom man inte behöver vara enig med regeringen i alla frågor kan man skylla impopulära beslut på regeringen och själv ta åt sig äran åt populära förslag som läggs fram av regeringen. Sen kan man få ett oproportionerligt stort inflytande genom att stå utanför regeringen. Man börjar förhandlingen med att säga att man kräver att få ingå i regeringen (även fast man kanske inte vill det), sedan kan man kompromissa bort det kravet i utbyte mot ännu mer sakpolitik. Även om ett parti har som mål att inte ingå i en regering så driver de alltså inte det offentligt eftersom det skulle försvaga deras förhandlingsposition.