ökade temperaturer
hej
varför ökar kokpunkten i alkanserien ju större molekyl?
antar det har något med storlek och energi att göra?
För att ett ämne ska börja koka behöver man bryta de intermolekylära bindningarna (obs, inte de intramolekylära!). När dessa bryts förändras ämnets aggregationstillstånd till gasform eftersom molekylerna inte längre är bundna till varandra, utan förflyttar sig individuellt.
Det finns tre typer av intermolekylära bindningar: vätebindning, dipol-dipolbindning, Van der Waalsbindning
där väte är starkast och VdW svagast.
Som du kanske vet är VdWbindningar temporära dipoler, vilket orsakas av en slumpmässig samt temporär förskjutning av elektroner i elektronmolnet till ena änden av molekylen. I detta fall är molekylen en alkan. Förskjutningen av elektroner resulterar i en molekyl med en plus- och minusladdad ände - alltså en dipol. Men kom ihåg att den är temporär eftersom elektronerna ändrar position hela tiden.
Nu till svaret: Ju större molekylen är (förutsatt att den binder med VdWbindnigar), desto större blir förskjutningen av elektroner eftersom det finns fler elektroner. Större förskjutning medför starkare dipol, vilket innebär att bindningen även blir starkare eftersom den elektriska attraktionen mellan molekylerna beror på skillnaden i laddning.
Konkret sagt, en större alkan har fler elektroner och därför blir den temporära dipolen starkare. Man behöver då mer energi (högre värme) för att bryta bindningen
bacon skrev:För att ett ämne ska börja koka behöver man bryta de intermolekylära bindningarna (obs, inte de intramolekylära!). När dessa bryts förändras ämnets aggregationstillstånd till gasform eftersom molekylerna inte längre är bundna till varandra, utan förflyttar sig individuellt.
Det finns tre typer av intermolekylära bindningar: vätebindning, dipol-dipolbindning, Van der Waalsbindning
där väte är starkast och VdW svagast.
Som du kanske vet är VdWbindningar temporära dipoler, vilket orsakas av en slumpmässig samt temporär förskjutning av elektroner i elektronmolnet till ena änden av molekylen. I detta fall är molekylen en alkan. Förskjutningen av elektroner resulterar i en molekyl med en plus- och minusladdad ände - alltså en dipol. Men kom ihåg att den är temporär eftersom elektronerna ändrar position hela tiden.
Nu till svaret: Ju större molekylen är (förutsatt att den binder med VdWbindnigar), desto större blir förskjutningen av elektroner eftersom det finns fler elektroner. Större förskjutning medför starkare dipol, vilket innebär att bindningen även blir starkare eftersom den elektriska attraktionen mellan molekylerna beror på skillnaden i laddning.
Konkret sagt, en större alkan har fler elektroner och därför blir den temporära dipolen starkare. Man behöver då mer energi (högre värme) för att bryta bindningen
tack det blev mycket, mycket klarare nu.
men jag har dock en fråga angående vattnets bindningar, har hört både att den har vätebindning och dipol-dipol bindning. Vad är det egentligen för typ av bindning vatten har?
(vatten är ju dipol, och innehåller både syre och väte) men vilken typ av intermolekylär bindning har den?
