Oädel metall, elektronerna lösare bundna till kärnan

De sitter löst, men inte lika löst i alla metaller. Det finns olika effekter som gör att vissa metaller är ädlare än andra och oftast har det att göra med att de inre elektronerna är olika bra på att repellera de yttre valenselektronerna. En alkalimetall med många elektronskal är bättre på att repellera sin enda valenselektron än en alkalimetall med färre elektronskal. Alltså blir alkalimetallen med fler elektronskal mindre ädel. Francium är t.ex. mindre ädelt än litium.

Guld är rätt intressant, för dess ädelhet hänger ihop med att atomkärnan är så tung och rik på protoner samtidigt som de inre elektronerna är dåliga på att skärma av valenselektronerna (detta hänger ihop med något som kallas f-blockselektroner, men det hör till universitetskemi). Valenselektronerna måste då röra sig så snabbt att deras massa ökar enligt Einsteins speciella relativitetsteori. Då kommer de att leta sig närmare in mot kärnan och avges inte särskilt lätt. Guld blir alltså väldigt ädelt.

Sen är det givetvis så att metallerna ändå måste avge elektroner till "elektronmolnet" som utgör metallbindningen, så det finns inga metallatomer som helt håller kvar sina elektroner. Att metallbindningen är olika stark beror dock på fler saker än hur lätt metallatomerna avger elektroner, t.ex. hur stora metalljonerna är och hur hög laddning de har. En stor, lågladdad metalljon hamnar på längre avstånd från "elektronmolnet" och då blir inte metallbindningen lika stark. Det är också anledningen till varför alkalimetallerna har låg smältpunkt (och därmed svaga metallbidningar) trots att de har lätt för att avge sina valenselektroner.

Teraeagle skrev:

De sitter löst, men inte lika löst i alla metaller. Det finns olika effekter som gör att vissa metaller är ädlare än andra och oftast har det att göra med att de inre elektronerna är olika bra på att repellera de yttre valenselektronerna. En alkalimetall med många elektronskal är bättre på att repellera sin enda valenselektron än en alkalimetall med färre elektronskal. Alltså blir alkalimetallen med fler elektronskal mindre ädel. Francium är t.ex. mindre ädelt än litium.

Guld är rätt intressant, för dess ädelhet hänger ihop med att atomkärnan är så tung och rik på protoner samtidigt som de inre elektronerna är dåliga på att skärma av valenselektronerna (detta hänger ihop med något som kallas f-blockselektroner, men det hör till universitetskemi). Valenselektronerna måste då röra sig så snabbt att deras massa ökar enligt Einsteins speciella relativitetsteori. Då kommer de att leta sig närmare in mot kärnan och avges inte särskilt lätt. Guld blir alltså väldigt ädelt.

Sen är det givetvis så att metallerna ändå måste avge elektroner till "elektronmolnet" som utgör metallbindningen, så det finns inga metallatomer som helt håller kvar sina elektroner. Att metallbindningen är olika stark beror dock på fler saker än hur lätt metallatomerna avger elektroner, t.ex. hur stora metalljonerna är och hur hög laddning de har. En stor, lågladdad metalljon hamnar på längre avstånd från "elektronmolnet" och då blir inte metallbindningen lika stark. Det är också anledningen till varför alkalimetallerna har låg smältpunkt (och därmed svaga metallbidningar) trots att de har lätt för att avge sina valenselektroner.

Tack så mycket ! Blev verkligen  mycket klarare