Numeriska metoder: Finita differensmetoden på ickelinjärt randvärdesproblem.
Försöker att lära mig finita differensmetoden på ickelinjära randvärdesproblem.
Finita differensmetoden på ickelinjära randvärdesproblem (om ni undrar vad jag vet/inte vet/missförstått):
Boken går igenom teorin för den finita differensmetoden på det linjära randvärdesproblemet och visar sen hur man även kan lösa ickelinjära randvärdesproblem med ett exempel:
Första delen av lösningen påminner om det linjära problemet:
Vi approximerar , sätter in det i ekvationen ovan och multiplicerar båda led .
Nu avviker lösningen för ickelinjära randvärdesproblem lite från den linjära formen, man ska samla alla -termer i :
, där
Sambanden ger oss (pga -termen i ) det ickelinjära ekvationssystemet:
Vi löser detta genom Newtons metod beräkna derivatan av och skapar Jakobianen som blir en tridiagonal matris.
Problemet:
Jag tittar nu på en uppgift i en extenta som är en applicering av den finita differensmetoden på ett ickelinjärt randproblem:
Vi vill lösa randvärdesproblemet där och . För att genomföra matrismetoden diskretiserar vi med , och behöver då lösa det olinjära ekvationssystemet där
och T är en tridiagonal matris med -2 på diagonalen och övriga värden är 1 eller 0. Vad är och ?
Facit ger: men jag har verkligen ingen aning om hur man löser ut detta? Har bollat lite mer problemet (se nedan) men det känns som att de använt en helt annan algoritm :(
Jag antar att
motsvarar i exemplet.
Samtidigt verkar de inte samlat allt i en matris eller samlat alla y-termer i en G-funktion.
Förenklar den första med insättning i T och y:
Men redan här känner jag att jag är ruskigt mycket ute och cyklar.
Jag har tyvärr ingen aning om ämnet, men jag är mäkta imponerad över formlerna du fått ihop, snyggt jobbat!
Hoppas den här bumpningen ger ditt inlägg lite mer uppmärksamhet! :)
Edit: Latexkoden pajade ihop, jag orkar inte skriva det igen.
Stokastisk skrev :Edit: Latexkoden pajade ihop, jag orkar inte skriva det igen.
Om problemet var att latex-koden klipps så prova att lägga in ett mellanslag mellan dollartecken och uttrycket.
Om problemet var att det blev error när du postade så prova att förvandsgranska latex-koden i latex-editorn innan du postar, visas det inte rätt där så kommer det inte posta.
Båda problemen är irriterande, vi vet...
Du har fått:
För i=1 ger detta
För i=n får vi
Vi ser att vi kan bygga en tridiagonal matris T för i=1 till n med -2 på diagonalen för att hämta och med 1:or för att hämta utom för index 0 och (n+1) . Problemet med de saknade elementen för i=1 och i=n löser vi genom att lägga till en vektor som innehåller som första element (i=1) och och som sista element (i=n). I övrigt ska denna vektor innehålla nollor. Vi ser också hur vi kan bygga en vektor av multiplicerat med för i=1 till n.
Identifikation ger
Hej Finbel!
Du börjar med att diskretisera problemets definitionsområde:
där avståndet mellan diskretiseringspunkterna är konstant, lika med
för .
I varje diskretiseringspunkt () vill du beräkna det motsvarande funktionsvärdet . Eftersom detta är omöjligt -- det kräver att du känner den exakta lösningen till ODE:n -- beräknar du istället en approximation () till funktionsvärdet. Det finns flera metoder som man kan använda för att approximera derivator; du använder dig av centraldifferens för att approximera andraderivatan
.
Multiplicera ODE:n med för att få ekvationen
Denna ekvation gäller för alla punkter () i definitionsområdet; därför gäller den även i diskretiseringspunkterna ().
Du kräver även att ekvationen ska gälla för de approximativa funktionsvärdena vilket ger dig följande ekvationssystem.
där
Inför funktionerna där ; notera att du har en funktion för varje diskretiseringspunkt
Detta kan du uttrycka som en icke-linjär matrisekvation
där vektorn
.
(Fortsättning följer.)
Albiki
Hej igen!
Du har bytt ut det komplicerade problemet att finna en exakt lösning till ODE:n mot det komplicerade problemet att finna en lösning till den icke-linjära matrisekvationen
.
Det går inte att lösa denna icke-linjära ekvation exakt; istället får du nöja dig med en approximativ lösning. En ofta använd metod för att lösa icke-linjära ekvationer är Newton-Raphsons metod som bygger på att approximera den icke-linjära funktionen med dess motsvarande Taylorpolynom av ordning 1.
Error converting from LaTeX to MathML
där matrisen är funktionalmatrisen för den icke-linjära funktionen beräknad i punkten ; begreppet funktionalmatris är den flerdimensionella motsvarigheten till första ordningens derivata för endimensionella funktioner.
(Fortsättning följer, om du vill)
Albiki
Hej igen!
Sambandet som inte visades var att Newton-Raphsons metod bygger på approximationen
.
Albiki
Hej!
Har varit borta över helgen! Ska titta på detta när jag har tid (samt papper och penna) och förhoppningsvis får jag räta på problemet! Tack så hemskt mycket för alla svar!