Nukleofiler och elektrofiler
Jag greppar, fortfarande, inte detta - jo jag vet en nucleofil ska ha ett högt homoorbital och en elektrofil ett lågt lumo. Men hur man ser detta - vad man ska kolla efter...
Och att ett högt homo också ger ett lågt lumo (eller? hör olika bud om detta) - om det är så, hur vet man (speciellt) när det är så om en molekyl/atom kommer agera Nukleofil eller elektrofil??
Vet du hur man får en uppfattning om detta utan att blanda in orbitaler?
Nej - det, högt homo lågt lumo, är det enda jag har som "riktlinje"
En nukleofil har minst ett fritt elektronpar som kan användas för att skapa en bindning till en annan atom. En elektrofil kan istället ta emot det fria elektronpar som nukleofilen "donerar".
Om vi kollar på halogeniderna fluorid, klorid, bromid och jodid så har samtliga av dem elektronpar att donera. Den starkaste nukleofilen är den som har möjlighet att lättast ge iväg elektroner, nämligen..?
En bra start kan vara att läsa på följande sida under "Types":
https://en.wikipedia.org/wiki/Nucleophile#Halogens
Tips: Notera särskilt varför svavel är en bra nukleofil.
Tack. Men undrar fortfarande över det med homo och lumo, då det är det vi ska använda för att förklara saker som sn1 sn2 e1 e2 reaktioner, basstyrka osv...
Vi behöver dig, oggih!
Jag tror fortfarande att det kan vara en bra idé att ha en klar bild av hur det fungerar innan man går över till molekylorbitalteori. De flesta nukleofiler är bra eller dåliga oavsett vilken förklaringsmodell man använder, men det blir bra mycket enklare att försöka översätta en enklare förklaringsmodell till en svårare än att gå på den svåraste direkt.
Jo men den första biten tror jag jag är med på. Det är just att läraren kan komma att vilja man motiverar mer ingående.
