Novellanalys

Hej

Kan någon hjälpa mig genom att kolla igenom min text och kontrollera hur grammatiken ser ut och vad ni tycker om den. Tack i förväg 

Novellanalys - HONEY

Berättarjaget är en ung tjej som alltid umgås med sin väninna som brukar dela in människor i grupper vilket märks i början av novellen “Dom som kör tåget. Dom som står och väntar bakom bommarna. Och dom som lägger sig på rälsen”. Kompisarna brukar träffas efter skolan, antingen hos väninnan eller på deras “Ställe” som de kallar. Men när hon inte kommer till Stället som förut och försvinner utan att uppfylla sitt löfte för berättarjaget att säga till, då blir hon orolig och besviken. Med anledningen att hon inte känner sin vän tillräckligt väl som alltid känner sig obekväm i sitt hem, låtsas må bra och tar sedan självmord. På grund av detta blir berättarjaget ensam till slut.

Hur Honey tänker kring andra människor får läsaren att vilja fortsätta läsa novellen, utöver Honeys handlingar som verkar vara mystiska. Därför är det ett inre konflikt i berättelsen, där Honey döljer sina känslor och lidanden från hennes vän som alltid följer henne och betraktar henne en som kör tåget alltså den som är full av självförtroende och styrka. Men upptäcker i slutändan att hon är blind att inte förstå eller känna Honey ordentligt och skyller sig själv. För Honey verkar vara den svaga “som lägger sig på rälsen”. Exempel på Honeys lidande var hennes familj som hon inte verkar bekväm med. Det märker vi när berättarjaget besöker Honey i sitt hem och ser den ovanliga blicken som Honeys far visar för henne. 

I berättelsen är det både Honey och berättarjaget som är protagonister, eftersom de förekommer inom novellens konflikt. Då berättarjaget missförstår Honey som lyckats dölja sina känslor och lidanden som medfört fel uppfattning vilket leder till Honeys försvinnande i slutändan. Berättarjaget är en rund och dynamisk karaktär beroende på den förändring som hon genomgår i novellen, när insikten på den felaktiga uppfattningen av Honey sker. Därmed blir jaget besviken och känner sig skyldig. Hon är direkt karaktäriserad i berättelsen, där anges och beskrivs hennes känslor, tankar och åsikter.

Sara, Lucas, berättarjagets far och Honeys pappa anses vara bikaraktärer och är platta, statiska och därmed indirekt karaktäriserade. Därför förändras inte deras personlighet genom novellen. Samt får läsaren inte veta mycket om karaktärerna, deras känslor, inre tankar eller djup info om dem. Ta Lucas och Sara som en exempel, de är endast berättarjagets och Honeys klasskamrater. Men de kan också ha inverka för novellens konflikt, exempelvis Honeys far med sin egendomliga blicken som Honey hoppar över utan att hälsa på som andra familjer brukar göra. Detta innebär att de inte har så bra nära relation och kan vara en anledning till varför Honey pågår självmord. 

Karaktärernas utseende eller klädsel beskriver författaren inte. Men konversationen som sker mellan Honey, berättarjaget och några klasskamrater gör tydlig vilken personlighet Honey visar och hur hon behandlar situationen. Det sker då somliga klasskamrater tvivlar om tjejerna är ihop, detta struntar Honey i. Därefter säger hon med betydelselös och lugn ton “Har inte vi viktigare saker att tänka på” till berättarjaget. Man får ytterligare reda på hur Honey betraktar och uppdelar människor i grupper, vilket speglar hennes personlighet och tankesätt. Förutom det har vi berättaren som är mest synlig i berättelsen och som själv beskriver sina tankar och känslor, samt sin syn på omgivningen. Detta gör det lättare att lära känna karaktären och uppfatta berättarjagets omgivning.

Berättelsen äger rum i skolan, i berättarjagets hem, fotbollsplanen och i Honeys hus. Den utspelar sig i en stad under modern tid omkring 2000-talet, det tolkar personen som läser utifrån mopeder som framkommer med några killar i novellen. Dessutom förkortningar som författaren använder i novellen “FF” och förekomst av orden “Homo” och “Gejjar”.

Miljöbeskrivningarna i novellen är väldigt få och kortfattade. Exempelvis, samtidigt som protagonisterna är lyckliga är det soligt. Miljöerna är dock betydelsefulla och speglar karaktärernas liv och känslor. Berättarjaget beskriver hur Honey känner sig extremt lycklig, integrerad och en del av familjet när hon besöker berättarjaget vilket är märkligt jämfört med miljön i Honeys hus. Där är det inget liknande nära relation mellan familjet, utan det endast lämnar negativa och kalla känslor som visar hur Honey inte trivs hem. Det anar man medan Honey och berättarjaget kommer fram till huset där Honeys far visar en märklig mystisk blick som Honey ignorerar. 

Det visar sig i skolan hur det är lätt att bli mobbad, där ifrågasätter skolkamraterna tjejernas relation och påpekar att de är gayar. Därför anses de vara mest mäktiga inom skolområdet. Men innan dess lägger man märke till hur Honey har förmåga att styra över berättarjaget och sin vilja. Eftersom Honey inte vill vara kompis med flera andra hindrar berättarjaget från att göra vänskap med andra vilket gör att hon blir ensam tillslut. 

Författaren använder sig av förstapersonsperspektiv, en jagberättare som själv deltar i berättelsen. Samt berättar den all handling som sker i berättelsen och relationerna mellan karaktärerna. Läsaren själv upptäcker under novellens gång att jagberättaren är en tjej som jagberättaren själv avslöjar “Ey tjejen, var med på lite fest! ropade de efter mig”. Dessutom säger hon “Att vi var Lesbiska. Lesbianer. Homofolk”. Detta perspektiv förlättar förståelsen och ger tydlig syn kring sambanden som förekommer i novellens handling. Därmed blir karaktären direkt karaktäriserad för läsaren. Men berättarjaget är inte allvetande det vill säga den berättar endast om sina tankar och känslor. Således vet läsaren ej faktumet bakom Honey, utan det är begränsad, man avslöjar saker och ting om Honey utifrån berättarjagets uppfattning. Därmed får vi endast en tydlig bild av berättarjaget. Det visar sig i novellen där jagberättaren inte vet eller förstår hur Honey mår, utan skapar en tanke om hur hon mår.

Novellen berättas i rak kronologisk disposition från början till slut, däremot finns det få hopp mellan dagarna. Det här gör det lättare för läsaren att följa med genom novellens handling utan att tappa sig. 

Samtliga delar av dramaturgiska modellen förekommer i berättelsen. I novellens anslag presenterar berättarjaget olika grupper av människor som Honey indelar. Detta ger personen som läser en ledtråd för novellens konflikt och vilja att ta reda på ännu mera. Därefter kommer fördjupningen, då vi lär känna mer om Honey och berättarjaget. Här förstår man konfliktens bakgrund, det vill säga hur Honey inte trivs och att hon saknar kärlek och omsorg. 

Vidare till upptrappning börjar saker och ting att spännas. Honey försöker få berättarjaget att hänga med andra. Genom att säga att "Jag kommer kanske inte alltid vara här". Samt får läsaren ändra tanke för vänskapen mellan tjejerna till kärlek, "Läpparna i mörkret. Jag ville röra dem, dra med fingret över det rödrosa, men jag vågade inte". Vändpunkten framkommer när berättarjaget inte får tag i Honey någonstans. Därmed får hon reda på att hon från början har haft fel uppfattning om henne. Under novellens efterspel eller avrundning som har varit kort försöker berättarjaget att fatta anledningen som fick Honey att göra sådär.

Novellen bär tema om nära vänskap, där ena väninnan döljer sina lidande för den andre. Samt handlar det om psykisk ohälsa. Tjejens fall är inte ett som kan uppkomma inom kort period, utan det har växt upp utifrån min uppfattning och fantasy. Berättande innefattar nästan alltid någon som bär med sig en sort lidande från barndomen. Detta ingår även i serien som jag har sett, där får ena protagonisten ett lidande med sig från uppväxten. Detta gör att motivet i berättelsen blir “människan är inte alltid som den ser ut”, den kan vara en person som ser ut trivas med sitt liv å ena sida men en person som lider inifrån å andra sidan. 

Berättelsen omfattar gestalter av “den smarta” som representerar Honey som har lyckat gömma sina känslor från andra. Samtidigt märker vi “den roliga ” som är mer passande för berättarjagets fars karaktär som kastar skämt. Denna typ av person som vanligtvis uppkommer i varje berättande. Som det låter “den roliga” som alltid försöker visa sig rolig och kasta skämt för andra för få de skratta. I serien “Boys over Flowers” som jag har sett besöker ena protagonisten den andres hem, där får hen träffa familjen, äta middag och ha det kul med familjet. Författaren vill förmedla budskapet som talar om att inte bilda snabb uppfattning om någon för detta kan utgöra ett otroligt missförstånd som är svårt att lösa senare. 

Författaren har välskrivet novellanslag som lyckat fascinerar mig som läsare för att fortsätta med berättelsen. Den tar upp de tre typer av människor som Honey har bildat. Men slutet är för kort och tråkig för att den lutar mer åt att vara öppet så att det är upp till läsaren att fantisera och försöka fatta vad som har hänt till Honey. Dessutom får läsaren lära sig att inte skaffa en bild om andra som man senare ångrar sig för vilket är vanligt mellan människor.