Novell respons.

Jag och mina klasskamrater i första ring i gymnasiet har skrivit en kort novell om en öde ö. Jag har väldigt svårt för noveller och behöver verkligen hjälp. Detta ska lämnas in måndag efter lovet. Det skulle uppskattas väldigt mycket om jag kunde få hjälp. Har ni även ett bra förslag på ett slut, så skulle det också uppskattas.

Tack i förhand 

Omringad

Ronja hörde att löven på träden prasslade,  sedan när vinden och vågorna kolliderade från klipporna. Då kunde hon känna smärtan som kröp ner i hennes ben. Ronja kände den sand som låg oroligt på hennes fina fuktiga kläder. Trots att hon var fuktig, kunde Ronja fortfarande känna den värme som brinner på henne. Hon  kunde lukta salt, tall och fisk men värst av allt kunde hon lukta fara. Ronja kunde smaka blod och salt men hade en så torr mun speciellt i värmen. Hon öppnade sina ögon men ljuset var som en fackla som sken i hennes ögon. Hon kunde se gröna tropiska träd, en ljusblå himmel, gul sand under sin kropp, skummande blåa vågor som stänker sig på sanden. Först trodde hon att hon var hallucinerade men det var verkligen ingen dröm! Ronja kunde se blod från sår på sina armar och ben. Först tittade hon runt och såg en massiv djungel till vänster och till höger. När hon blinkade kunde hon se mina egna ögonfransar. Hon visste vad som skulle hända näst!

Ronja mindes inte riktigt vad som hände. Hon tror det var den fjärde juni år 1705 innan skeppet hade sjunkit, så det måste vara den femte juni. Hon var den enda som lyckades överleva. Hon fick många mardrömmar om skeppet, när det helt plötsligt blev en storm och båten sjönk. Hon hade klaustrofobi, hon kunde inte vara i små utrymmen för länge, ibland fick hon panik.

Ronja hade  hittat ett ställe där hon kan bo och överleva. Hon har bestämt sig för att utforska stället för att hitta kläder, vatten och kanske mat. Ronja går mot de skakiga träden och började tyst gå igenom skogen. Hon har stött på många varelser på vägen. Det fanns apor, papegojor, alla slags djur du förväntar dig att se om du var på semester, men det var ingen semester! När hon gick, så poppade det något in i hennes huvud. “Kanske borde hon göra kläder först, eftersom hon redan är solbränd.” hon tog tag i löv, vinrankor, allt hon kunde tänka mig på.

Ett tag senare så hör Ronja något. Kan det vara en människa? Hon går lite närmare för att ta en titt, det ser ut som en människa skugga och då går hon fram och då får de blickarna på varandra

Hej, säger hon pirrigt.
Hej, säger han med ett glatt leende .
Ronja heter jag, vad är ditt namn, sade hon.
Rolf heter jag, säger mannen .
Hur länge har du varit här? säger Ronja med en klump i halsen.
I ungefär 2 år, du är den första människan jag har sätt på ett stort tag, säger mannen med stora medveten.
Du ser ganska sliten ut! Jag har frukter vid mitt ställe, kom och ta för dig, säger hon med även ett glatt leende
Tack så hemskt mycket din underbara flicka, säger Rolf väldigt belåten.
Jag har en snabb fråga. Vart är vi någonstans? säger jag nyfiken.
På en öde ö, säger Rolf mystifik.
Då går vi den raka vägen tillbaka till Ronjas ställe. Hoppas inte han tycker att det är oförskämt att fråga om mat direkt när man har träffar varandra. Mannen ser ut som att vara i 30-årsåldern med skägg och mustasch. Han sitter på sanden och slukar i sig allt frukt jag gav honom. Efter han var mätt så tog vi en promenad runt den öde ön och tog det lugnt.

När vi lika gärna gick på en promenad så tänkte hon att skärpa en käpp på en sten för att göra ett långt spjut. Ja en form på bladen som fastnat ihop med fisklim. Detta sättet kommer jag och mannen göra för att hitta mat och vatten.

Nästa natt så vaknade jag och såg att mannen inte var på plats, så då gick jag medans jag gäspade av trötthet. Hon gick till horisonten för att ta en titt på det fina vattnet som glänste rakt in i mina ögon, det var så himla vackert, men tänkte för mycket på mamma och pappa. kommer jag någonsin träffa de eller se de igen? säger hon till sig själv.

Ett väldigt långt tag senare så kom mannen och sa:

Jag har letat överallt efter mat Ronja, säger han skrikandes
Finns det ingenting kvar! Säger hon förvånat
Har letat över och under alla träd,  säger Rolf
Det är inte bra, säger hon med ett nedböjt leende.
Ronja och Rolf skulle ta en till titt men hittade ingenting. Rolf var vrålhungrig och var helt störd på att det inte fanns någon mat. Ronja tog sitt spjut och gick till det underbara vattnet och försökte hitta några fiskar som kunde befinna sig i vattnet, men hittade ingenting. Det var helt dött. Hon sade till Rolf att det var helt dött på ön.

Nästa morgon så vaknade hon upp och såg att hennes spjut var bort då tänkte hon med olika åsikter.

“ kommer han döda mig! eller försöker han leta efter frukter eller djur vi kan äta, men jag sade till honom att det inte finns några djur. Han sade själv att det häller finns frukter. Hur ska jag tänka”. Hon tänkte på det säkra.

Hon gick denna dag till stranden för att ta ett litet bad. Hon var ganska smutsig och ofräsch, då tänkte hon att ta ett litet bad och torkade av all smuts som fanns på kroppen. Medans hon bada så såg hon en liten prick från långt håll. Kan det vara ett skepp? Det kom närmare, det var ett skepp!

Äntligen så är det några som kan rädda oss, efter ett långt tag.

Nu är vi på båten och var påväg hem, men hur visste de att vi var här?

Nyheter kanske, hur visste någon att vi var här.