Novell (komedi/satir)
Jag måste börja med att säga att jag inte är så bra på skriva så jag hade varit ytterst tacksam för minsta lilla feedback. Novellen jag har skrivit har målet att vara komisk och "rolig" att läsa, dvs berör inget allvarligt eller seriöst (har dock skrivit noveller gällande exempelvis prostitution). Novellen ska vara väldigt kort i längd, max ca 1 sida så därför är den så kort. (Feedbacken jag fick är att den saknade spänning)
En sista sak jag har att lägga till är att jag har inget emot bacon hahaha :P
Slaget om baconet
- Maten är klar! ropade mamma från köket.
Idag skulle det vara min favoriträtt, den bästa rätten mänskligheten någonsin har skådat, pannkakor. Inte vilka pannkakor som helst, det ska vara perfekt varma gyllene vanliga platta pannkakor med sylt, glass och grädde. Jag svävade ner för trapporna i en vacker pirouette och landade på marmorgolvet utan det minsta lilla ljud. Den låga friktionen av marmoren fick mig att glida fram i en lysande dans. Atmosfären i huset fylldes av den ypperligt förträffliga lukten av pannkakor.
Men plötslig uppkom det en förskräcklig stank. Jag smög mig fram till köket genom den ohyggliga atmosfären. Där skådade jag roten av all ondska i världen, anledningen till varför vi inte har världsfred och varför världshunger är ett problem, bacon. Varför skulle mamma laga någonting så fasansfullt? Hon vet hur mycket jag avskyr bacon. Blodet i mina ådror började koka och ilskan växte sig lika stort som Mount Everest. Blindheten av ilskan fick mig att vela brutalt dräpa monstret som lagade denna förskräcklighet. Öronen blödde från det fräsande ljudet av baconet. 10... Slaget om baconet hade börjat.
Vad gav henne rättigheterna att helt själv bestämma vad vi ska äta? Är det endast på grund av att hon var vuxen? Orättvisorna i samhället ville få mig att explodera. Plötsligt började monstret långsamt vända på sig. 9... Ödets Klocka har startat.
-Pancetta? sa det lite osäkert som om jag var den fasansfulla varelsen.
8... Jag måste förinta baconet innan det är försent. Vi stirrade djupt i varandras ögon, det jag såg var inte längre min mamma utan en fasansfull varelse, ett odjur. 7... Alla vet att om bacon existerar i mer än tio sekunder förintas hela världen. Min glänsande japanska köttyxa fanns i min ögonvrå och utan att tänka slungade jag mig framåt för att ta tag i den. 6... Inget kan stoppa mig nu. Mitt i hoppet kände jag hur något tog tag i mitt ben, på ett ögonblick föll min kropp med ansiktet först men ilskan och adrenalinet avdomnade all smärta. 5... Tick-tock, tick-tock. Stanken från baconet fanns fortfarande kvar i atmosfären av köket men kampen fortsatte. 4... Vibrationernea från Ödets Klocka fick hela kroppen att skaka. Jag reste mig upp och tog tag i mitt svarta kaststjärns bälte. 3... Nu eller aldrig, nu eller aldrig, NU ELLER ALDRIG! Utan att hinna tänka var en kaststjärna på väg att lämna min svettiga handflata men från ingenstans kände jag en mjuk smäll på bakhuvudet. 2... Vad hände? Det är väl inte försent än? Baconet får inte vinna, RES DIG PANCETTA! Långsamt slutade armarna lyda mig, benen kunde inte hålla sig raka och ögonen började stängas. 1... Är detta slutet? Varför var jag så svag? Ska världen förintas av bacon? Allting är mitt fel
-Hallå? hör du mig Lilly?
Jag kände hur mjuka varma mänskliga armar omfamnade min sköra kropp. Stanken från baconet hade helt upphört och den enda lukten jag kände var den magiska lukten från pannkakor. Det kraftfulla tickandet från Ödets Klocka hade upphört. Sakta öppnades ögonen och där var min fina snälla mamma som jag kände igen.
-Hade du en mardröm? du vände och vred dig i sömnen, berättade mamma.
Jag kramade mamma så hårt som möjligt och tårarna rann ut ur ögonen. Hon hade aldrig förstått vilka tio sekunder jag hade varit igenom. Mamma kramade mig tillbaka utan att fråga vad som var fel.
Det var bara en dröm, det är inte riktigt, kom så går vi och äter ugnspannkakor med bacon.
10... Slaget om baconet hade börjat.
Aloosher fact: Hela detta inlägg har exakt 9^3 ord, ganska coolt faktiskt :D
