Novell det okända

Jag är inte svensklärare, bara hamnade här av en slump. 

Svårt att säga om du är på rätt bana, det hänger på hur du nystar upp den tråd du spunnit. Men en spontan tanke är att spänningen försvinner i sista stycket. Fram till dess har det obehagliga och kusliga bestått i att man inte vet om det finns något farligt. Så snart någon tar tag i Ebba bakifrån, så skingras osäkerheten. ”Skönt, nu vet jag att det var katastrof”, tänker läsaren.

Kanske, jag talar bara för mig. Take it or leave it, lycka till!

Analysera din text för att hitta grammatiska fel. T.ex har du skrivit medans, korrekt bör vara medan. Använd inte dom (talspråk), utan de och dem.

Vad menas med "utanför Skåne"?

Anastasiaj, med all respekt, jag håller inte alls med Lolipop och Laguna.

Du skriver en skönlitterär text, din svensklärare kanske klagar på grammatiken, men tror du på din idé, så håll fast vid ditt språk, det har en expressiv kraft; sedan får språkpoliserna härja bäst de vill. Du kan såklart skriva ”under det att” i stället för ”medans” (som inte är det samma som ”medan”) och reducera din text till en prydlig  flickskolenovell (inget ont om sådana), men jag tror att du ska köra ditt rejs.

Kanske har du inget att säga – i så fall spelar språket ingen roll. Men om din idé bär, ska du inte stympa texten med ängsliga sidoblickar på vad som är korrekt språk i ett mötesprotokoll. Skriv för *** med Ditt språk! 

”trettio minuter utanför skåne”, kan det sägas bättre!

Om uppgiften bedöms på språket ska man ju såklart försöka hålla det så korrekt som möjligt, men annars kan man skriva lite hur man önskar (så länge man är konsekvent!). Jag har läst massor av skönlitteratur där författaren inte verkar ha kunnat ett skvatt om grammatik eller korrekt språk, men inte blir läsupplevelsen sämre för det! Att bara skriva korrekt och prydligt blir rent ut sagt tråkigt och att läsa sådana texter är inte intressant.

naytte skrev:

Om uppgiften bedöms på språket ska man ju såklart försöka hålla det så korrekt som möjligt, men annars kan man skriva lite hur man önskar (så länge man är konsekvent!). Jag har läst massor av skönlitteratur där författaren inte verkar ha kunnat ett skvatt om grammatik eller korrekt språk, men inte blir läsupplevelsen sämre för det! Att bara skriva korrekt och prydligt blir rent ut sagt tråkigt och att läsa sådana texter är inte intressant.

Håller med. Självklart är språket superduperviktigt i en novell, men det ska inte bedömas efter samma mall som en uppsats om feodalismen. 

Lolipop skrev:

Analysera din text för att hitta grammatiska fel. T.ex har du skrivit medans, korrekt bör vara medan. Använd inte dom (talspråk), utan de och dem.

Astrid Lindgren skrev ”dom”, men åstadkom rätt hyfsade texter likafullt.

Jag förstår vad du menar men då måste du ha en sak i åtanke. Tänk på att hennes böcker är många år gamla och därför vill inte en del svenskalärare att man använder äldre skrivregler.

Sammanfattningsvis anser jag att det kan vara bra att diskutera det här ämnet med din lärare. Fråga vad hen tycker är okej.

Det är ingen gammal skrivregel att använda dom istället för de eller dem. Det var någon konstig idé man hade på 1980-talet, som aldrig fick fotfäste.

anastasiaj, 

Förstå mig rätt, du ska Absolut fundera över ditt språk, diskutera gärna med läraren. Men frågan är inte vad som är ”korrekt”, frågan är hur du bäst uttrycker det du vill berätta. I vissa stilarter passar kanske ”de” och ”dem” bäst, i andra kan ”dom” vara att föredra. 

Hej igen! Har skrivit om den novellen om det okända och fått bra feedback av min lärare.  Finns det något ni kan tänka på som skulle göra den bättre? 

Det var kyligt ute, alla träden i den lilla staden var tomma på löv medans gatorna var täckta av dom. Det var en sen höstkväll, det luktade vått gräs och ruttna äpplen tyckte Ebba, medan hon var påväg hem från det långa arbetspasset. Det skulle bli så skönt att äntligen komma hem. Dimman slingrade sig igenom det blöta gräset och Ebba såg hur en tjock klar vit dimma närmar henne, vinden fick löven att prassla. Ebba fick snabbt en känsla av ensamhet och rädsla, gatorna såg tomma ut och det kändes som att hon var den enda personen i hela världen. Hon brukade ofta känna så i sitt huvud men nu var hon verkligen helt ensam, hon kunde inte se en enda människa ute på gatorna. Det var som att världen hade stannat. 

Ebba började promenera snabbare och snabbare då hon började få en ökad känsla av obehag kommandes genom hela kroppen, hon kollade bak flera gånger men det var helt tomt bakom henne, hon fick känslan av att någon var bakom henne men varje gång hon kollade bak, så såg hon samma sak. Det fanns inte en människa i syn, hon måste inbilla sig tänker hon. Dimman täckte staden snabbt och gjorde det omöjligt för Ebba att kunna se sitt hus. Hon drog sin kappa tätare omkring för att få en känsla av trygghet och värme.

 Allt Ebba kunde tänka på var “ Fan jag skulle tagit bilen idag! om den bara hade startat. Den jädra bilen” 

Ebba började höra ett ljud kommandes bakom henne, hon visste inte längre om det var rädslan som intalade henne eller om någon verkligen var bakom henne och vad skulle hon göra då? 

“Nä jag måste inbilla mig, ingen skulle ju vilja skada mig i denna lille staden. Jag känner ju alla som bor här”

Ja, det var inte så svårt då Ebba bodde i en liten stad trettio minuter utanför skåne, staden bestod endast av 1200 invånare. Dom hade två matbutiker och ett gym så alla visste vem alla var och dom flesta brukade tillsammans samla in pengar för att hjälpa stadens småföretagare. Det hände nästan aldrig något brott i den lilla staden, och gjorde det de så var det inga stora brott. Staden var alltid lugn och tyst, det var en av dom stor anledning till varför dom flyttade från storstaden till den lilla hålan som Ebba brukade kalla den för. 

Ebba var inte långt hemifrån när hon plötslig hör ett litet men starkt skrik bakom henne “HJÄLP!” “HJÄLP!” skriken blir tydligare och högre, det Ebba inte förväntar sig när hon vänder sig om är att där står en liten flicka med kort mörk hår, det ser nästan ut som hon klippt håret själv. Hennes blåa jeans var helt söndriga och den lilla tröjan som flickan bar var också täckt av smuts. Flickan skrikgråter hysterisk “snälla hjälp mig” Ebba börjar att springa mot flickan som såg livrädd och ensam ut. 

-Vad har hänt lilla hjärtat, vart är dina föräldrar?

-Dom väntar på dig 

Ebba får snabbt tillbaka känslan av rädsla, och tänkte “vad menar hon att dom väntade på mig?” Hon hinner inte tänka mer än så innan hon känner hur någon kryper sig upp bakom henne och snabbt så slocknar allt för henne.  

Ebba vaknade upp i en kall blöt pöl täckt av lera och smuts, skogen omringade henne och paniken börjar nu bli enorm, hon håller på att tappa andan. Allt hon kan tänka “Händer detta verkligen mig?” 

HALÅÅÅÅÅ ÄR NÅGON HÄR, SNÄLLA HJÄLP MIG. JAG VILL INTE DÖ

Paniken gör det svårt att stå rakt, att andas ordentlig. Ebba faller mot marken i fosterställning och bara skriker. Hon ser hela hennes liv försvinna framför ögonen på henne.

En mörk röst ekar i skogen “Välkomna till vårt årliga spel! Och ett stort grattis till er som får äran att delta detta året, allt ni behöver göra är att springa och vi kommer jaga er. Låt den bäste kvinna överleva”

Ebba ställde sig snabbt upp med skakande ben, kylan ekade genom henne och kroppen var full av sår. Hon började springa så snabbt hon bara kunde men det var svårt med alla skador, samt kylan som nästan tagit över henne. Ebba försöker ta sig igenom den stora skogen och hitta en väg ut. Pilbågar skjuts genom hela skogen medans hon springer, hon kan se hur pilbågarna passerar hennes ögonvrån. Den kan träffa när som helst, minsta lilla snedsteg så kommer jag dö tänkte Ebba. 

Ebba hittades fem dagar senare i skogen. Hennes sko hittades nära vägkanten, armbandet hon hade fått hade fått av sin mamma i present sin mamma låg bara några meter ifrån. Hon var täckt av sår och skador. 

Dödsorsaken fastställdes och hon dog av stora skador mot huvudet som orsakades av en pilbåge. Man vet dock inte vem som mördade henne, eller om spelen än idag fortsätter i dom djupa skogarna långt borta. Det kommer förbli ett mysterium.

Kommentar från lärare:

Det känns verkligen som att du snart är klar. :) Bra jobbat så långt. Jag gillar det sista stycket och hur du byggt upp handlingen som leder fram till det.

En stor fördel med texten är att du utnyttjar dialogens kraft att levandegöra händelseförloppet.

Om du vill lägga till eller dra ifrån någonting så har du även uppdrag 5 på dig.

Hej igen! Har skrivit en novell om det okända och fått bra feedback av min lärare.  Finns det något ni kan tänka på som skulle göra den bättre? 

 

Det var kyligt ute, alla träden i den lilla staden var tomma på löv medans gatorna var täckta av dom. Det var en sen höstkväll, det luktade vått gräs och ruttna äpplen tyckte Ebba, medan hon var påväg hem från det långa arbetspasset. Det skulle bli så skönt att äntligen komma hem. Dimman slingrade sig igenom det blöta gräset och Ebba såg hur en tjock klar vit dimma närmar henne, vinden fick löven att prassla. Ebba fick snabbt en känsla av ensamhet och rädsla, gatorna såg tomma ut och det kändes som att hon var den enda personen i hela världen. Hon brukade ofta känna så i sitt huvud men nu var hon verkligen helt ensam, hon kunde inte se en enda människa ute på gatorna. Det var som att världen hade stannat. 

Ebba började promenera snabbare och snabbare då hon började få en ökad känsla av obehag kommandes genom hela kroppen, hon kollade bak flera gånger men det var helt tomt bakom henne, hon fick känslan av att någon var bakom henne men varje gång hon kollade bak, så såg hon samma sak. Det fanns inte en människa i syn, hon måste inbilla sig tänker hon. Dimman täckte staden snabbt och gjorde det omöjligt för Ebba att kunna se sitt hus. Hon drog sin kappa tätare omkring för att få en känsla av trygghet och värme.

 Allt Ebba kunde tänka på var “ Fan jag skulle tagit bilen idag! om den bara hade startat. Den jädra bilen” 

Ebba började höra ett ljud kommandes bakom henne, hon visste inte längre om det var rädslan som intalade henne eller om någon verkligen var bakom henne och vad skulle hon göra då? 

“Nä jag måste inbilla mig, ingen skulle ju vilja skada mig i denna lille staden. Jag känner ju alla som bor här”

Ja, det var inte så svårt då Ebba bodde i en liten stad trettio minuter utanför skåne, staden bestod endast av 1200 invånare. Dom hade två matbutiker och ett gym så alla visste vem alla var och dom flesta brukade tillsammans samla in pengar för att hjälpa stadens småföretagare. Det hände nästan aldrig något brott i den lilla staden, och gjorde det de så var det inga stora brott. Staden var alltid lugn och tyst, det var en av dom stor anledning till varför dom flyttade från storstaden till den lilla hålan som Ebba brukade kalla den för. 

Ebba var inte långt hemifrån när hon plötslig hör ett litet men starkt skrik bakom henne “HJÄLP!” “HJÄLP!” skriken blir tydligare och högre, det Ebba inte förväntar sig när hon vänder sig om är att där står en liten flicka med kort mörk hår, det ser nästan ut som hon klippt håret själv. Hennes blåa jeans var helt söndriga och den lilla tröjan som flickan bar var också täckt av smuts. Flickan skrikgråter hysterisk “snälla hjälp mig” Ebba börjar att springa mot flickan som såg livrädd och ensam ut. 

-Vad har hänt lilla hjärtat, vart är dina föräldrar?

-Dom väntar på dig 

Ebba får snabbt tillbaka känslan av rädsla, och tänkte “vad menar hon att dom väntade på mig?” Hon hinner inte tänka mer än så innan hon känner hur någon kryper sig upp bakom henne och snabbt så slocknar allt för henne.  

Ebba vaknade upp i en kall blöt pöl täckt av lera och smuts, skogen omringade henne och paniken börjar nu bli enorm, hon håller på att tappa andan. Allt hon kan tänka “Händer detta verkligen mig?” 

HALÅÅÅÅÅ ÄR NÅGON HÄR, SNÄLLA HJÄLP MIG. JAG VILL INTE DÖ

Paniken gör det svårt att stå rakt, att andas ordentlig. Ebba faller mot marken i fosterställning och bara skriker. Hon ser hela hennes liv försvinna framför ögonen på henne.

En mörk röst ekar i skogen “Välkomna till vårt årliga spel! Och ett stort grattis till er som får äran att delta detta året, allt ni behöver göra är att springa och vi kommer jaga er. Låt den bäste kvinna överleva”

Ebba ställde sig snabbt upp med skakande ben, kylan ekade genom henne och kroppen var full av sår. Hon började springa så snabbt hon bara kunde men det var svårt med alla skador, samt kylan som nästan tagit över henne. Ebba försöker ta sig igenom den stora skogen och hitta en väg ut. Pilbågar skjuts genom hela skogen medans hon springer, hon kan se hur pilbågarna passerar hennes ögonvrån. Den kan träffa när som helst, minsta lilla snedsteg så kommer jag dö tänkte Ebba. 

Ebba hittades fem dagar senare i skogen. Hennes sko hittades nära vägkanten, armbandet hon hade fått hade fått av sin mamma i present sin mamma låg bara några meter ifrån. Hon var täckt av sår och skador. 

Dödsorsaken fastställdes och hon dog av stora skador mot huvudet som orsakades av en pilbåge. Man vet dock inte vem som mördade henne, eller om spelen än idag fortsätter i dom djupa skogarna långt borta. Det kommer förbli ett mysterium.

 

Kommentar från lärare:

Det känns verkligen som att du snart är klar. :) Bra jobbat så långt. Jag gillar det sista stycket och hur du byggt upp handlingen som leder fram till det.

En stor fördel med texten är att du utnyttjar dialogens kraft att levandegöra händelseförloppet.

Om du vill lägga till eller dra ifrån någonting så har du även uppdrag 5 på dig.