Norrsken
Jag har en fråga kring norrsken(/sydsken) som inte helt klarnat även om jag läst flera förklaringar.
Elektriska partiklar kommer från solen mot jordens atmosfär. Normalt kan jordens magnetfält stöta bort dessa partiklar och skydda oss. När dock dessa laddade partiklar tränger igenom och kolliderar med väte och syre i jordens atmosfär så uppstår norrskensljuset. Så långt är jag med.
Magnetfältet är dock som starkast vid polerna. I min värld borde då magnetfältet skydda bättre där det är som starkast och då inte ge polarsken vid polerna. Jag vet att det såklart inte är så men jag förstår inte varför. Någon som kan förklara?
Tvärtom, om jag förstått det rätt. Den svagaste kosmiska strålningen, den från solen - där påverkar jordens magnetfält den att gå mot norr och söder. Övrig kosmisk strålning (medel och stark) är så starkt att jordens magnetfält inte rår på den - och därmed inte ändrar var den slår ner.
Titta på denna dokumentär om du kan på Netflix, förklarar det jättebra: "Life behind the stars" - ca 32 min in.
cforsberg skrev:Tvärtom, om jag förstått det rätt. Den svagaste kosmiska strålningen, den från solen - där påverkar jordens magnetfält den att gå mot norr och söder. Övrig kosmisk strålning (medel och stark) är så starkt att jordens magnetfält inte rår på den - och därmed inte ändrar var den slår ner.
Titta på denna dokumentär om du kan på Netflix, förklarar det jättebra: "Life behind the stars" - ca 42 min in.
Tack för svar.
Då är jag med lite mer. Normalt sett så slår den normalstarka strålningen ner lite varstans när den inte påverkas av jordens magnetfält men när strålningen är svagare så påverkas den av jordens magnetfält som drar partiklarna till polerna där fältet är som starkast? Är det typ rättolkat?
Ska absolut vid tillfälle se den dokumentären på Netflix. Kan ju vara enklare att visualisera det med bilder.
"Svag" betyder är att det är partiklar med relativt låg kinetisk energi. Solvindens laddade partiklar går inte så snabbt, det tar tror jag dagar mellan ett utbrott på solen och att det kommer starkare norrsken.
Jordens magnetfält är ju inte så starkt. Men dessa långsamma partiklar avlänkas, det blir en kraft vinkelrätt på deras hastighet. Det gör att de rör sig i spiraler "kring fältlinjerna", antingen mot den magnetiska norrpolen eller mot sydpolen.
(Bild från https://lifeng.lamost.org/courses/astrotoday/CHAISSON/AT307/HTML/AT30704.HTM )
Sedan blir det svårt. Det hela ger upphov till elektriska strömmar i jonosfären som i sin tur ger upphov till magnetfält. Det är plasmafysik.
Jonto skrev:cforsberg skrev:Tvärtom, om jag förstått det rätt. Den svagaste kosmiska strålningen, den från solen - där påverkar jordens magnetfält den att gå mot norr och söder. Övrig kosmisk strålning (medel och stark) är så starkt att jordens magnetfält inte rår på den - och därmed inte ändrar var den slår ner.
Titta på denna dokumentär om du kan på Netflix, förklarar det jättebra: "Life behind the stars" - ca 42 min in.
Tack för svar.
Då är jag med lite mer. Normalt sett så slår den normalstarka strålningen ner lite varstans när den inte påverkas av jordens magnetfält men när strålningen är svagare så påverkas den av jordens magnetfält som drar partiklarna till polerna där fältet är som starkast? Är det typ rättolkat?
Ska absolut vid tillfälle se den dokumentären på Netflix. Kan ju vara enklare att visualisera det med bilder.
Ja precis - finns ett pågående partikelregn hela tiden, som vi inte ser.
Den med låg energi är från solen, medel är kosmisk strålning från vår galax (supernovor tror man) och den högsta energin kommer utanför vår galax och man tror aktiva galaxkärnor (hög stjärnbildning).
Den kosmiska strålningen från solen följer magnetfältlinjerna, hamnar på Nordpolen och Sydpolen - och ses som norrsken. Det som sker är att partiklarna från strålningen, i den högre jonosfäriska lagren drar till sig syre, kväve och helium - gaserna återgår till sin ursprungsform och avger protoner som bildar det ljus vi ser.
cforsberg skrev:Det som sker är att partiklarna från strålningen, i den högre jonosfäriska lagren drar till sig syre, kväve och helium - gaserna återgår till sin ursprungsform och avger protoner som bildar det ljus vi ser.
Vi ser inga protoner - menar du fotoner?
Det finns inget helium i jordens atmosfär.
Pieter Kuiper skrev:cforsberg skrev:Det som sker är att partiklarna från strålningen, i den högre jonosfäriska lagren drar till sig syre, kväve och helium - gaserna återgår till sin ursprungsform och avger protoner som bildar det ljus vi ser.Vi ser inga protoner - menar du fotoner?
Det finns inget helium i jordens atmosfär.
Hade varit kul och se protoner - eller inte!
Bör vara fotoner - jag citerade bara undertexten i dokumentären (antar textaren inte hade koll på det - och jag var inte tillräckligt uppmärksam). När jag lyssnar igen hör jag fotoner - ja. Men den engelska rösten anger även helium?
Pieter Kuiper skrev:"Svag" betyder är att det är partiklar med relativt låg kinetisk energi. Solvindens laddade partiklar går inte så snabbt, det tar tror jag dagar mellan ett utbrott på solen och att det kommer starkare norrsken.
Jordens magnetfält är ju inte så starkt. Men dessa långsamma partiklar avlänkas, det blir en kraft vinkelrätt på deras hastighet. Det gör att de rör sig i spiraler "kring fältlinjerna", antingen mot den magnetiska norrpolen eller mot sydpolen.
Sedan blir det svårt. Det hela ger upphov till elektriska strömmar i jonosfären som i sin tur ger upphov till magnetfält. Det är plasmafysik.
Tack för förklaringen
