Nordiska språk

Jag läste det här på NE:

''Under 1500-talet översattes hela Bibeln till danska, svenska och isländska i samband med reformationen. Ingen annan enskild händelse har betytt så mycket för skriftspråkets stabilisering i Danmark och Sverige. På Island hade bibelöversättningen stor betydelse för att det isländska skriftspråket alls överlevde under dansktiden.

Först genom den politiska unionens upplösning och de två olika bibelöversättningarna avgjordes det slutgiltigt att Danmark och Sverige fick var sin skriftspråksnorm.''

Det jag fattar från detta är att det danska och svenska skriftsystemet ansågs som samma skriftspråk, men efter bibelns översättning så blev översättningarna en sorts grund till varje språks grammatik och normer och fick de två skriftspråken att börja anses som självständiga. Har jag fattat rätt?