Ni som gått/går Matematik kandidat (Övriga diskussioner/Om skolan)

Hej!

Började på GUs kandidatprogram i matematik denna hösten och hade tidigare läst naturvetenskap på gymnasiet. De kurserna jag läst hitills är i ledande diskret matematik, envariabelanalys och linjär algebra. Den enda kursen där man använde lite fysik var envariabelanalysen när man löste vissa differentialekvationer eller räknade ut masscentrum för vissa ytor. Detta krävde endast grundläggande förståelse för vridmoment(som jag tror ingår i fysik 2). Utom det har ingen fysik använts hitills och det är egentligen inte ens ett förkunskapskrav till programmet.

Däremot kan det vara viktigt med en viss förståelse av fysik om man vill jobba med eller studera någon matematisk tillämpning som har med fysik att göra. Det är därför inte helt bortkastad tid att skaffa sig den grundläggande intution man får på gymnasiet. Om du däremot absolut måste välja mellan matematik och fysik så antar jag att matematik är viktigare för matematikprogrammet, men om jag var i din situation(som jag var i för ett år sen) skulle jag försöka satsa på fysiken också, men om det inte var möjligt, prioritera matematiken. Akta dig dock så du inte får underkänt och tappar behörigheten till högskolan.

Det är väl snarare tvärt om - är man bra på matte så underlättar det när man ska lära sig fysik på djupet.

Jag har en kandidatexamen från matematikprogrammet och har inte använt mig av fysik mer än ett fåtal gånger i analys kurserna och ordinära differentialekvationer samt vektoranalysen. Dock så behöver man inte kunna så mycket innan man läser kurserna vid bra matematisk förståelse kommer förståelse för fysiken av sig själv. (I alla fall i de matematiska problem vi undersökte)

Hej, tack för era svar.

Parveln
- Där jag ska gå är Fysik 1 och 2 ett krav. Tycker inte speciellt om fysik.. Fysik 1 var helt ok men det blev tråkigt när vi började med elektronik och sånt.. Krafter, energi och rörelse var roligt. Tänker inte läsa fysisk inriktning, ska gå 3 årig mattekandidatutbildning och sedan civilingenjör. Satsar nog mest på matten.

Teraegle
- Ja, det kan jag hålla med om ibland.

Tendo
- Tack.

Varför skall du bli civilingenjör om du inte gillar fysik?

Varför ska du gå en mattekandidat om du vill bli civilingenjör? Låter som en väldigt underlig och, ursäkta min ärlighet, dålig idé.

Till frågan, om själva betyget inte spelar någon roll så kommer det troligtvis kvitta hur mycket fysik 2 du kan inför en mattekandidat. Däremot hade jag inte "satsat för ett E" eftersom du då kanske riskerar att inte klara dig alls, men du behöver kanske som sagt inte gå för ett A heller om du inte behöver betyget.

Smaragdalena skrev:
Varför skall du bli civilingenjör om du inte gillar fysik?

Nåja, man kan faktiskt bli civilingenjör inom data/IT/industriell ekonomi osv idag. Där krävs nästan ingen fysik alls.

emmynoether skrev:
Smaragdalena skrev:
Varför skall du bli civilingenjör om du inte gillar fysik?
Nåja, man kan faktiskt bli civilingenjör inom data/IT/industriell ekonomi osv idag. Där krävs nästan ingen fysik alls.

Sant, men man kommer fortfarande läsa en del fysik även under dessa ingenjörsinriktningar.

Teraeagle skrev:
emmynoether skrev:
Smaragdalena skrev:
Varför skall du bli civilingenjör om du inte gillar fysik?
Nåja, man kan faktiskt bli civilingenjör inom data/IT/industriell ekonomi osv idag. Där krävs nästan ingen fysik alls.
Sant, men man kommer fortfarande läsa en del fysik även under dessa ingenjörsinriktningar.

Det är noll kurser (tyvärr) i fysik/mekanik på t ex KTH för dator och IT och två grundkurser (mekanik och klassisk elektromagnetism) för Indek.

Som sagts tidigare, varför i hela världen skall du gå en mattekandidatutbildning om du vet att du skall läsa en civilingenjörsutbildning sedan? Den enda fördelen med detta är att du kan (troligen) tillgodoräkna dig denna och slippa läsa en del mattekurser på Chalmers. Dock betvivlar jag att det inte kommer i närheten av 3 års studier så du kommer ändå att behöva en 3-4 år för att komma igenom civ.ing.

Om man då betänker att CSN bara delar ut studiemedel i 6 år och du använder 3 till mattekandidat har du bara studiemedel i tre år för civ.ing. Det blir ordentligt tufft att fixa det, speciellt om man betraktar hur civ.ing programmen är upplagda.

Om du istället börjar direkt på Chalmers så skulle du kunna vara en bit på väg mot en doktorsgrad när du skulle vara färdig civ.ing enligt din plan.

Vad gäller fysiken så, om jag känner Chalmers rätt, så kommer du att råka ut för en del fysik även om du skall gå ett program med inriktning mot programmering (om jag kommer ihåg tidigare trådar om dina studier rätt). Dels mekanik men även en del elektronik och datorteknik då de brukar resonera att det är bra att förstå vad som händer i datorn när programmet körs. Det är bara att ta detta och ta sig igenom dessa kurser bäst man kan, alla kurser du får läsa där tycker man inte är världens roligaste men i det stora hela är det värt det.

Så sluta att gardera dig. Börja på det du vill gå, civ.ing. Du kommer troligen inte att skriva toppbetyg på alla tentor, du kommer kanske till och med köra några tentor. Det är inte hela världen, det finns en anledning till varför de finns flera (på min tid 3) tillfällen per år då man kan tenta ett visst ämne. Det kommer att finnas klasskamrater till dig som klarar precis det antal tentor som behövs för att de skall för att få behålla studiemedel och kunan gå kvar. De kommer att komma ut som civilingenjörer så småningom och funderar inte ens på att hoppa av så länge det fungerar. Du kommer troligen inte att hamna där, det du gör här på Pluggakuten visar att du är smartare än så.

Så, inga omvägar, gör det du verkligen vill och sök in till civ.ing till hösten. Använd tiden fram till dess att först fixa behörigheten om du inte redan har den, det är bara att tugga i sig fysiken till exempel. Skaffa dig en bra studieteknik, det har du en otrolig nytta av och förbered dig inför studierna.

Chalmers till hösten, OK?

Återigen tack för era svar och jag struntar i att vissa av er tycker att det är en dålig ide. Jag tänkte i början enbart gå en civilingenjörsutbildning inom mjukvaruteknik och det känndes helt okej. När jag bestämde mig för att istället gå en mattekandidat utbildning först och sedan civ ing så känndes det mycket tryggare. Jag vet inte hur givande matten är för er eller vad ni har för syn på matten men vi har inte samma syn på den och jag tänker följa min egna magkänsla, det kommer ta mig väldigt långt vet jag.

Smaragdalena
- Den civilingenjörsutbildningen som jag ska gå har enabrt en enda fysikkurs som heter fysik och mekanik. Jag vet inte om det är en valbar kurs, troligen är den obligatorisk.
Jag ska bli civilingenjör inom mjukvaruteknik eftersom att jag har ett stort intresse för programmering och IT, kan utveckla mer men det känns irrelevant. (PMa om du verkligen vill veta)

Emmynoether
-Jag tycker inte alls att det är underligt eller dåligt. Hela civilingenjörsutbildningen och de arbete man sysslar med efteråt klarar man av mycket bättre om man har ett mer välutvecklat logiskt tänkande. Jag läser inte mattekandidat eftersom att jag ska ha användning av all mattekunskap som jag finner där, men mattekunskapen i sig har utvecklat mig väldigt mycket mentalt.
Ja, jag borde bara försöka lära mig det som krävs av mig i kursen för att inte riskera att få ett F.

Teraegle
-Som nämnt ovan ingår det bara en fysikkurs.

AndersW
-"Den enda fördelen med detta är att du troligen kan tillgodoräkna dig denna och slippa läsa en del mattekurser", Detta är ett ignorant svar. Jag tvivlar starkt på att detta är den enda fördelen, det finns många fördelar med att ha en stark matematisk grund. Jag tycker att det räcker med att säga att majoriteten av alla yrken och uppfinningar idag beror av matematik. Man kan diskutera vidare varför matematik kan vara viktigt om man ska gå civilingenjör. (Läs det jag skrev till Emmy ovan). Hoppas inte att du tar illa upp, tack. Ja tanken är att jag ska gå ca 6-7 år på universitetet. Med mattekandidatexamen blir det inte svårt att bara jobba litegrann ibland eller liknande tror jag inte. Kommer troligen inte använda CSN konstant under 6-7 år, bor även hemma och det finns ett jättebra universitet i min hemstad. Vet inte varför du nämner Chalmers hela tiden, jag ska inte läsa på Chalmers. :)

En grundfysikkurs som ges kan jag klara av och säkerligen förstå ganska utförligt.

"Börja på det du vill gå", jag vill verkligen gå matte. Det har gett mig väldigt mycket. Jag gillar din ton, jag finner mod och självsäkerhet i den. Jag uppskattar att du vågar yttra dig på det sättet, det är inte många som gör. Matte gör mig extremt kompetent och det gör vår komplexa värld mer begriplig men ändå inte på ett komplicerat och fantastiskt sätt.
Om jag ska vara helt ärlig har jag även planerat att ta en "custom made"(möjligen fristående kurser) psykologutbildning efter civilingenjörsutbildningen. Men i långsam takt och jobba samtidigt. Har alltid haft ett STORT intresse för hur hjärnan fungerar. Med kunskap om hur man själv fungerar kan man tackla med många psykiska problem som man har.
Hursomhelst, jag känner mig mycket mäktig och trygg när jag förstår matematiken på riktigt, jag vet att den kunskapen kommer gynna mig på många olika sätt.

Jag vill inte bara jobba inom en sektor, jag vill kunna byta när som helst. Om jag vill hoppa från spelutveckling till avancerad AI utveckling kommer matematiken vara användbar. Om jag bestämmer mig för att istället forska inom matematik eller om jag utvecklar ett stort intresse för fysik med åldern då har jag en väldigt stark matematisk grund.
Ni kanske tycker att matten som ges på civilingenjörsutbildning också är "stark", det tycker inte jag. Jämför antal kurser bara så ser vi en stor skillnad.

En sista sak! Att gå linjär algebra och envariabelanalys ger dig ändå inte en full full förståelse för hur den matematiken fungerar, avancerade och uppföljningskurser gör att du förstår grundkurserna mycket bättre.
Mitt val känns helt rätt.
Tack.

Mattekandidat, Liu i höst :)

Jag vet inte vad ni har för mål med livet men för mig så är det inte bara att få ett jobb och tjäna hyffsat bra med pengar, om det var vad jag levde för skulle jag inte vilja leva längre. Så otroligt tråkigt, meningslöst och materialistiskt liv.
Jag vill förstå vår värld och veta vad vi gör här, jag vet att matematiken är väldigt användbar när man ska studera universum. Math is the language of the universe. Jag tror att meningen med livet är att försöka ta reda på vad meningen är. Då menar jag objektiv mening och inte subjektiv mening. Vill inte gå in på det men jag skriver det bara för att ni kanske ska förstå hur jag tänker lite mer.

Jag förstår fortfarande inte varför du vill gå en civilingenjörsutbilening, om det är matematiken du är ute efter. Varför satsar du inte till 100 % på matematiken i stället? Vill du kunna skryta med en civilingenjörstitel?

Korra skrev:
Jag vet inte vad ni har för mål med livet men för mig så är det inte bara att få ett jobb och tjäna hyffsat bra med pengar, om det var vad jag levde för skulle jag inte vilja leva längre. Så otroligt tråkigt, meningslöst och materialistiskt liv.
Jag vill förstå vår värld och veta vad vi gör här, jag vet att matematiken är väldigt användbar när man ska studera universum. Math is the language of the universe. Jag tror att meningen med livet är att försöka ta reda på vad meningen är. Då menar jag objektiv mening och inte subjektiv mening. Vill inte gå in på det men jag skriver det bara för att ni kanske ska förstå hur jag tänker lite mer.

Jag satsar själv helhjärtat på en akademisk karriär men även jag har klart för mig att någonting måste betala mina räkningar i framtiden. Sedan tycker jag personligen du skall vara lite försiktig med att tala om för andra att dem lever ett materialistiskt liv. Det finns exempelvis människor som haft det tufft i livet som inte vill någonting annat än att ha ett lugnt och tryggt arbete där man gör samma sak varje dag och "vet vad som ligger på bordet" så att säga. Jag menar inget illa med detta, menar bara att det kanske är någonting att fundera lite på innan man pratar om meningslöst och materialistiskt liv.

Det kanske är lättare om vi ställer frågan, vad vill du göra i ditt liv? Om du vill förstå universum så skall du bli fysiker och inte matematiker. En matematiker (teoretisk matematiker) bryr sig nödvändigtvis inte om att det den sysslar med kan appliceras på någonting, en matematiker bryr sig endast om logiken. Sedan kan man tillämpa matematiken för att bygga matematiska modeller för hur naturen fungerar men det är precis det en fysiker gör, vanligtvis inte en matematiker. Jag själv läser ju till fysiker (via civilingenjörsvägen) och har i princip tillräckligt med matematikpoäng för att plocka ut en kandidat i matematik (om jag gör exjobb osv). Vad är då poängen med att först läsa en kandidat och sedan gå in på civilingenjörsprogrammet? Den enda skillnaden är i praktiken bara att jag få fler examina att hänga på väggen och samtidigt slösar mer tid. Man skall också ha klart för sig att framtida arbetsgivare inte alltid ser positivt på att man varit och petat överallt.

Sedan finns det som sagt matematiker som sysslar med fysik och fysiker som sysslar med matematik men varför gå en omväg?

Jag förstår din poäng med att du älskar att lära dig, men det finns inget som säger att du inte kan fortsätta med det och ha en bra och strukturerad plan för framtiden samtidigt. Man behöver inte lära sig allting på ett universitet. Själv så sitter jag och pysslar med programmering på egen hand ibland. Jag har även läst lite (på högskolenivå) om näringslära och fysiologi på egen hand.

Smaragdalena skrev:
Jag förstår fortfarande inte varför du vill gå en civilingenjörsutbilening, om det är matematiken du är ute efter. Varför satsar du inte till 100 % på matematiken i stället? Vill du kunna skryta med en civilingenjörstitel?

Skryta är det sista jag tänker på, jag vill inte att min självsäkerhet eller självkänsla ska bygga på vad andra människor anser vara högskattade titlar. Jag uttryckte mig tydligen inte särskillt tydligt i svaret jag gav innan. Jag klarar knappt av att plugga till kemi 1 eftersom det är fruktansvärt tråkigt. Jag skulle aldrig orka med en 5 årig utbildning om skryt var målet, det går bara inte, den motivationsfaktorn är för svag och rent av korkad.

Om du vill och vågar får du gärna förklara varför du fått för dig att jag skulle vilja skryta om en civilingenjörstitel?

"Smaragdalena
- Den civilingenjörsutbildningen som jag ska gå har enabrt en enda fysikkurs som heter fysik och mekanik. Jag vet inte om det är en valbar kurs, troligen är den obligatorisk.
Jag ska bli civilingenjör inom mjukvaruteknik eftersom att jag har ett stort intresse för programmering och IT, kan utveckla mer men det känns irrelevant. (PMa om du verkligen vill veta)"

Jag tycker om spelutveckling och AI (Mest spelutveckling). Det är spelutveckling som jag kommer fokusera mest på men inte vanlig gammal klassisk spelutveckling, jag vill utveckla nya spelmetoder och så vidare. Det räcker inte med att bara lära sig hur man gör spel, jag tycker inte att spelen är tillräckligt optimerade och bra idag. Spelvärlden kan och kommer utvecklas mycket mer inom en snar framtid och jag vill vara delaktig i den utveckling. Jag vill även starta eget, vill inte jobba för andra.
Med det sagt, Civilingenjörsutbildningen inom mjukvaruteknik kan hjälpa mig på den vägen och ge mig rätt kunskap.

Jag förstår inte helt varför vissa av er är emot 2 examen, det låter inte som en bra ide för er kanske men vi är helt olika. Ni ger mig bara svar baserat på det ni själva tycker och era egna erfarenheter, varför ska jag ta den väg som ni skulle ha tagit? Jag ser inga faktum eller teorier som stärker det ni säger utan bara magkänslor.

Vill ni att jag ska komma in i arbetslivet fort? Varför det?
Tror ni att jag kommer hamna i en dålig ekonomisk situation? Så behöver det inte alls vara?
Tror ni att jag kommer få otroligt mycket "onödig" kunskap som jag aldrig kommer ha behov av? Matematik är bra för alla människor, alla människor har användning av ett utvecklad logiskt tänkande. (Matematik bidrar till en sådan utveckling)
Matematik är så viktigt så att det är ett basämne i alla skolor.
Tack för ditt svar.

Blev det tydligare nu?

emmynoether skrev:
Jag förstår din poäng med att du älskar att lära dig, men det finns inget som säger att du inte kan fortsätta med det och ha en bra och strukturerad plan för framtiden samtidigt. Man behöver inte lära sig allting på ett universitet. Själv så sitter jag och pysslar med programmering på egen hand ibland. Jag har även läst lite (på högskolenivå) om näringslära och fysiologi på egen hand.

Kan man matte, svenska och engelska så kan man lära sig i princip vad som helst. Att börja med att bygga upp en stark matteförståelse är mycket klokt, det kommer göra så att civilingenjörsutbildningen blir extremt mycket enklare, och mer uppskattningsbar då jag kommer förstå mycket mer av det jag sysslar med. Det är också en av anledningarna till att jag går mattekandidat först.

Du har helt rätt om att man inte behöver lära sig allt på universitetet, jag ska köra psykologi på egen hand precis som du pysslar med saker på egen hand. :)

Tack för ditt svar åter igen.

Detta blir mitt tredje inlägg i rad. Om jag hade varit i din sits så hade jag till 100% valt Civilingenjör i teknisk matematik på chalmers

https://www.chalmers.se/sv/utbildning/program-pa-grundniva/Sidor/Teknisk-matematik.aspx

Du kommer lära dig MER matematik än på din kandidat och du kommer även ha stora möjligheter att jobba inom väldigt många områden när du är klar. Detta programmet är extremt bra och skulle utan tvekan vara bättre än din plan. Om du vill kan du även läsa extra fristående kurser inom någonting annat eller ta en kandidat inom någonting annat, många väljer t ex ekonomi men datateknik/programutveckling eller liknande skulle också fungera om man nu MÅSTE läsa dubbelt.

emmynoether skrev:
Korra skrev:
Jag vet inte vad ni har för mål med livet men för mig så är det inte bara att få ett jobb och tjäna hyffsat bra med pengar, om det var vad jag levde för skulle jag inte vilja leva längre. Så otroligt tråkigt, meningslöst och materialistiskt liv.
Jag vill förstå vår värld och veta vad vi gör här, jag vet att matematiken är väldigt användbar när man ska studera universum. Math is the language of the universe. Jag tror att meningen med livet är att försöka ta reda på vad meningen är. Då menar jag objektiv mening och inte subjektiv mening. Vill inte gå in på det men jag skriver det bara för att ni kanske ska förstå hur jag tänker lite mer.
Jag satsar själv helhjärtat på en akademisk karriär men även jag har klart för mig att någonting måste betala mina räkningar i framtiden. Sedan tycker jag personligen du skall vara lite försiktig med att tala om för andra att dem lever ett materialistiskt liv. Det finns exempelvis människor som haft det tufft i livet som inte vill någonting annat än att ha ett lugnt och tryggt arbete där man gör samma sak varje dag och "vet vad som ligger på bordet" så att säga. Jag menar inget illa med detta, menar bara att det kanske är någonting att fundera lite på innan man pratar om meningslöst och materialistiskt liv.
Det kanske är lättare om vi ställer frågan, vad vill du göra i ditt liv? Om du vill förstå universum så skall du bli fysiker och inte matematiker. En matematiker (teoretisk matematiker) bryr sig nödvändigtvis inte om att det den sysslar med kan appliceras på någonting, en matematiker bryr sig endast om logiken. Sedan kan man tillämpa matematiken för att bygga matematiska modeller för hur naturen fungerar men det är precis det en fysiker gör, vanligtvis inte en matematiker. Jag själv läser ju till fysiker (via civilingenjörsvägen) och har i princip tillräckligt med matematikpoäng för att plocka ut en kandidat i matematik (om jag gör exjobb osv). Vad är då poängen med att först läsa en kandidat och sedan gå in på civilingenjörsprogrammet? Den enda skillnaden är i praktiken bara att jag få fler examina att hänga på väggen och samtidigt slösar mer tid. Man skall också ha klart för sig att framtida arbetsgivare inte alltid ser positivt på att man varit och petat överallt.
Sedan finns det som sagt matematiker som sysslar med fysik och fysiker som sysslar med matematik men varför gå en omväg?

Jag beskrev min syn på livet och min personliga åsikt, jag anser inte att jag har RÄTT. Det har jag inte skrivit någon gång i mina svar. Jag skrev också att "Jag vet inte vad ni har för mål med livet". Jag har beskrivit att jag inte vill basera min mening på olika saker, inte att andra gör det. (Snälla misstolka inte och fråga gärna en extra gång om du är osäker på det jag skrivit, läs igenom igen så ser du att jag faktiskt inte påstår det du skriver) Ska jag undanhålla min personliga syn på livet tycker du ? Jag tyckte att det var relevant för att förstå varför jag fattar de beslut som jag fattar. Jag vet vad meningslöshet innebär och smärtan är ej definerad.
Jag ber mycket om ursäkt om någon tog illa upp, det var inte meningen. Ni måste förstå att alla inte kan leva likadana liv, den livsstil som några lever är inte rätt för alla. Det gäller att finna sin egen mening och sitt egna levnadssätt, jag beskrev bara det jag tror är rätt för mig i nuläget.

Vadå omväg!? Det verkar inte stämma. Efter mattekandidatexamen behöver jag inte läsa om de mattekurser som ges på civilingenjörsutbildningen. (MAKandidat har alla kurser som ges på civ utbildningen) Då har jag allt det klart och behöver enbart komplettera med resterande kurser. Vilket innebär ca 3 års studerande på civilingenjörsutbildningen. Fysiker vill jag nog definitivt bli i framtiden. Men just nu vill jag inte det och för att förstå fysiken mer behöver jag mycket matematikkunskap. I min uppfattning tar man matematiken först och sedan hoppar man på fysiken, fysiken blev mycket lättare med mattekunskaper. Specielt i gymnasiet och jag tror inte det skiljer sig någonting på universitetet.

Den utbildningen är nog inte för mig, jag tycker inte om kemi alls.
Du har fel angående att det blir en omväg.

en sak till, jag tror inte att du läser mer matematik än vad man gör på mattekandidat programmet, länka din utbildning så ska jag försöka jämföra. Och det gör man heller inte på teknisk matematik.

Tack för ditt svar, jag uppskattar det.

Korra skrev:

Vadå omväg!? Det verkar inte stämma. Efter mattekandidatexamen behöver jag inte läsa om de mattekurser som ges på civilingenjörsutbildningen. (MAKandidat har alla kurser som ges på civ utbildningen) Då har jag allt det klart och behöver enbart komplettera med resterande kurser. Vilket innebär ca 3 års studerande på civilingenjörsutbildningen. Fysiker vill jag nog definitivt bli i framtiden. Men just nu vill jag inte det och för att förstå fysiken mer behöver jag mycket matematikkunskap. I min uppfattning tar man matematiken först och sedan hoppar man på fysiken, fysiken blev mycket lättare med mattekunskaper. Specielt i gymnasiet och jag tror inte det skiljer sig någonting på universitetet.

Den utbildningen är nog inte för mig, jag tycker inte om kemi alls.
Du har fel angående att det blir en omväg.

en sak till, jag tror inte att du läser mer matematik än vad man gör på mattekandidat programmet, länka din utbildning så ska jag försöka jämföra. Och det gör man heller inte på teknisk matematik.

Tack för ditt svar, jag uppskattar det.

Ja, 3 år i bästa fall. Kurserna du behöver ges inte hela tiden utan under specifika veckor. Du måste ta kurserna när de ges och förmodligen också i rätt ordning. Dessutom blir det direkt strul med csn om du skulle ha 20 poäng på hösten och 40 poäng på våren.

När det kommer till kurser i matematik så jämförde jag min utbildning (teknisk fysik) med det här:

http://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/utbildning/grundutbildning-goteborgs-universitet/program/matematikprogrammet/Sidor/Programmets-uppl%C3%A4gg.aspx

och jag har läst allting där (med programkurser plus extrakurser jag valt till) utom möjligen "Statistisk slutledning 7.5 hp" som jag inte riktigt vet vad det är. Givetvis har jag läst kurserna i ur ett lite annorlunda perspektiv och kanske inte fullt lika rigoröst som en äkta matematiker men det är inget jag personligen lägger större tyngd vid eftersom jag inte skall bli någon renodlad teoretisk matematiker (och det verkar inte du heller vilja bli).

Förutom detta har jag läst: Mer poäng i differentialekvationer, vektor/tensoranalys, kaotiska system, inledande differentialgeometri (inte mer än vad som krävs för allmän rel.), funktionalanalys, och sen massvis med småsaker som hela tiden tillkommer medan man lär sig svårare och svårare fysik (du kan ju kolla upp själv vad man behöver för matte för tex relativitetsteori, kvantmekanik, och kvantfältteori).

Jag vill inte påstå att jag är en matematiker med det här, det finns såklart en tydlig skillnad. Men jag är definitivt inte alls långt från att kunna ta ut en kandidat med mina kunskaper som jag fått ur mitt civilingenjörsprogram. Mina klasskamrater som valde sin master i teoretisk matematik istället för teoretisk fysik ligger däremot långt före en kandidat i matematik när de är klara.

Du är vuxen och får gå din egen väg. Men min bedömning (som kommer från en student som snart är klar och skall leta doktorandplats) är att din plan just nu är dålig. Men du gör som du vill! Lycka till hur som helst!

emmynoether skrev:

Ja, 3 år i bästa fall. Kurserna du behöver ges inte hela tiden utan under specifika veckor. Du måste ta kurserna när de ges och förmodligen också i rätt ordning. Dessutom blir det direkt strul med csn om du skulle ha 20 poäng på hösten och 40 poäng på våren.
När det kommer till kurser i matematik så jämförde jag min utbildning (teknisk fysik) med det här:

http://www.chalmers.se/sv/institutioner/math/utbildning/grundutbildning-goteborgs-universitet/program/matematikprogrammet/Sidor/Programmets-uppl%C3%A4gg.aspx
och jag har läst allting där (med programkurser plus extrakurser jag valt till) utom möjligen "Statistisk slutledning 7.5 hp" som jag inte riktigt vet vad det är. Givetvis har jag läst kurserna i ur ett lite annorlunda perspektiv och kanske inte fullt lika rigoröst som en äkta matematiker men det är inget jag personligen lägger större tyngd vid eftersom jag inte skall bli någon renodlad teoretisk matematiker (och det verkar inte du heller vilja bli).
Förutom detta har jag läst: Mer poäng i differentialekvationer, vektor/tensoranalys, kaotiska system, inledande differentialgeometri (inte mer än vad som krävs för allmän rel.), funktionalanalys, och sen massvis med småsaker som hela tiden tillkommer medan man lär sig svårare och svårare fysik.
Jag vill inte påstå att jag är en matematiker med det här, det finns såklart en tydlig skillnad. Men jag är definitivt inte alls långt från att kunna ta ut en kandidat med mina kunskaper som jag fått ur mitt civilingenjörsprogram. Mina klasskamrater som valde sin master i teoretisk matematik istället för teoretisk fysik ligger däremot långt före en kandidat i matematik när de är klara.

Var god och jämför med detta istället: https://liu.se/utbildning/program/6kmat
Jag ska inte gå på chalmers, ett otroligt tjat om chalmers, vad är det som är så speciellt med den skolan egentligen?

Jag vill ha kunskapen och förståelsen för matematik som en renodlad teoretisk matematiker har. Med en sådan djup förståelse så kan man utveckla vidare egna och nya ideer inom många andra områden. Einstein och många andra stora vetenskapsmän utvecklade inte sina teorier genom att ta samma väg som andra gjorde.

Jag vet inte hur långt ifrån du är. Du och dina vänner går en utbildning på totalt 300hp och jag tror inte att 180hp är ren matematik av dom 300. Tror inte att dina vänner har mer matte än vad en mattekandidat på Linköpings universitet har även ifall de har gått teknisk matematik som masterprofil, möjligtvis nära därpå eller lika mycket.
Vet inte hur upplägget för teknisk fysik ser ut på Chalmers men på Liu ingår det bara ca 1/3 matematik i utbildningen.
Tack för ditt svar.

Väldigt många matematikkurser som man läser på GU är identiska med de man läser på Chalmers - samma föreläsningar, samma tenta, olika betygsgränser eftersom man kan få 3, 4 eller 5 på CTH men G eller VG på GU.

emmynoether skrev:

Du är vuxen och får gå din egen väg. Men min bedömning (som kommer från en student som snart är klar och skall leta doktorandplats) är att din plan just nu är dålig. Men du gör som du vill! Lycka till hur som helst!

När jag är färdig och sedan blir mycket framgångsrik just för att jag tog min egna väg och trodde på mig själv tänker jag leta upp dig och visa dig hur fel du hade. (No kidding), ses om några år.

Tack för din åsikt och tack för att du önskar mig lycka.

Smaragdalena skrev:
Väldigt många matematikkurser som man läser på GU är identiska med de man läser på Chalmers - samma föreläsningar, samma tenta, olika betygsgränser eftersom man kan få 3, 4 eller 5 på CTH men G eller VG på GU.

Chalmers & GU. Jag ska inte gå på något av de universiteten!!!!
Jag ska gå DENNA utbildningen först och sedan DENNA

Ska gå på Linköpings universitet.

Jag försöker bara säga att ofta är det precis samma kurser på universitetet som på teknisk högskola, med de exempel som ligger närmast till för mig. Det är alltså dumheter att säga att universitetskurserna är mycket bättre än civilingenjörskurserna.

Korra skrev:
Smaragdalena skrev:
Väldigt många matematikkurser som man läser på GU är identiska med de man läser på Chalmers - samma föreläsningar, samma tenta, olika betygsgränser eftersom man kan få 3, 4 eller 5 på CTH men G eller VG på GU.
Chalmers & GU. Jag ska inte gå på något av de universiteten!!!!
Jag ska gå DENNA utbildningen först och sedan DENNA

Ska gå på Linköpings universitet.

Varför ska du läsa 2 olika utbildningar?

Jag respekterar ditt val, men det låter lite konstigt. Jag antar att du vill bli bra i matte men även läsa om mjukvaruteknik.

Matematiken som du får med dig i civilingenjörsutbildningen är riktigt bra! Om du är ännu mer intresserad av matte, så kan du lägga till kurser vid sidan om, alternativt i slutet av din utbildning. Vilket jag iallafall skulle rekommendera dig till att göra.

Att så många pratar om Chalmers beror nog på att väldigt många har pluggat där själva :)

En aspekt man inte ska glömma är att det finns studier som visar att personer snabbt blir mindre attraktiva för arbetsgivare att anställa. Redan vid 40 års ålder kan man se sådana effekter. Om du ska läsa 2-3 utbildningar kommer du i bästa fall att vara färdig om 10-15 år. Om du är runt 20 år kommer du alltså ut på arbetsmarknaden först på riktigt vid 30-35 års ålder. Då är du bara av den anledningen genast mindre intressant att anställa, men du saknar även relevant yrkeserfarenhet (den enskilt viktigaste faktorn för att få ett jobb du vill ha).

Världen blir dessutom allt mer utvecklad och teknologi blir bara mer och mer avancerad. Det betyder att det blir viktigare att specialisera sig. Vill du vara längst fram i ledet och ta fram morgondagens uppfinningar i en stenhård bransch som spelvärlden så måste du fokusera på just spelutveckling, jobba med det och skaffa dig mängder med erfarenheter. Då tror inte jag heller att det är bra att lägga ett för stort fokus på andra områden som avancerad matematik eller fysik. Den tiden hade du behövt lägga på att jobba med just spelutveckling för att ha en chans att ta dig fram till toppskiktet i världen, vilket du verkar satsa mot.

Teraeagle skrev:
Att så många pratar om Chalmers beror nog på att väldigt många har pluggat där själva :)
En aspekt man inte ska glömma är att det finns studier som visar att personer snabbt blir mindre attraktiva för arbetsgivare att anställa. Redan vid 40 års ålder kan man se sådana effekter. Om du ska läsa 2-3 utbildningar kommer du i bästa fall att vara färdig om 10-15 år. Om du är runt 20 år kommer du alltså ut på arbetsmarknaden först på riktigt vid 30-35 års ålder. Då är du bara av den anledningen genast mindre intressant att anställa, men du saknar även relevant yrkeserfarenhet (den enskilt viktigaste faktorn för att få ett jobb du vill ha).
Världen blir dessutom allt mer utvecklad och teknologi blir bara mer och mer avancerad. Det betyder att det blir viktigare att specialisera sig. Vill du vara längst fram i ledet och ta fram morgondagens uppfinningar i en stenhård bransch som spelvärlden så måste du fokusera på just spelutveckling, jobba med det och skaffa dig mängder med erfarenheter. Då tror inte jag heller att det är bra att lägga ett för stort fokus på andra områden som avancerad matematik eller fysik. Den tiden hade du behövt lägga på att jobba med just spelutveckling för att ha en chans att ta dig fram till toppskiktet i världen, vilket du verkar satsa mot.

Jag vill inte jobba för andra, jag tvivlar starkt på att jag inte skulle få jobb. Även om jag var 30 år gammal. Jag kommer vara färdig vid 29 års ålder. En färdigutbildad mattekandidat + civilingenjör vid 29 års ålder. Svårt att få jobb ? Njaa, det tror jag verkligen inte. Det gör inte så mycket om jag inte får jobb, jag startar eget företag och lyckas med mina egna ideer. Vilket också är det jag redan har tänkt. En sak till bara innan jag går vidare till nästa stycke, många färdigutbildade mattekandidat elever beskriver att de känner sig jagade på arbetsmarknaden för att det är en sådan stor efterfrågan.

som du säger är det viktigare att specialisera sig och min kropp känner förändringen. Du säger att jag måste fokusera på spelutveckling, jag håller inte med. Du kan lära dig massor om hur spel blir till och hur de utvecklas men då kommer du lära dig hur man gör de spelen som finns idag, jag pratar om något helt annat. Tänk dig att kunna stiga in i spelvärlden och att det ska kännas hur verkligt som helst eller det behöver inte vara just spel men att det existerar. Hologram som är väldigt verkliga och mycket annat. Jag bara vet att matten kommer vara nödvändig för att uppfinna saker som inte finns.

Jag kan se tillbaka på mitt liv på två olika sätt när jag är äldre.

1: "Jag testade många olika vägar och jag är inte förvirrad, jag vet mer för att jag vågade prova på mer."

2:"Jag borde kanske ha valt det jag planerade i början, undra hur mitt förflutna och mitt nuvarande liv hade sett ut då."

Min slutsats: Att leva utan svar är MYCKET värre än att leva med fel svar.

Med fel svar kan man acceptera saker mycket lättare men utan svar så finns det inget att greppa och det kan vara mycket komplicerat och jobbigt. Vi är människor, vi vill förstå varför saker är som dom är.

Jag lyssnar hellre på mig själv än på främlingar vars syfte är oklart, vill de mig väl eller är de mer intresserade av att dela med sig av deras egna väg. Jag vet vad jag har gått igenom och jag vet vilka intryck jag har fått av världen, det känns helt rätt för mig och jag tror inte att det är ett förhastat beslut. Att alla ni tror att ni vet vilken väg som är bättre för mig stärker bara min motivation att gå min egen väg.
(Det är stor skillnad på att få fakta lagd framför sig, då kan man inte säga till om så mycket. Men ingen av er vet hur framtiden kommer se ut och ingen av er vet vilket som är bäst för mig. Vi bara baserar våra framtida val på erfarenheter och inte ens en väldigt erfaren människa har rätt hela tiden.)

Om mina ideer och det jag själv kommer på inte är värt att applicera i mitt egna liv, vad är då det som finns i mitt huvud värt? Om hela mitt liv och min livsgång ska formas av andra för att man är rädd att göra fel, vad är då mina teorier värda? Som sagt, jag gör hellre helt fel än att inte göra något alls.
Tänker DEFINITIVT göra precis som jag sa.

Även om man följer en utstakad väg finns det mycket att påverka själv. Det blir till slut sin egna unika väg ändå på grund av alla individuella val man måste göra. Studier och arbetslivet handlar om att lära sig ge och ta av varandra för att nå ett mål (förhoppningsvis gemensamt mål). Om man testar olika vägar kan man uppfattas som osäker eller som att man inte vet vad man vill. Vet man vilket mål man har finns ingen anledning att testa olika vägar, välj ut den snabbaste vägen dit och ha kul efter vägen!

Aerius skrev:
Även om man följer en utstakad väg finns det mycket att påverka själv. Det blir till slut sin egna unika väg ändå på grund av alla individuella val man måste göra. Studier och arbetslivet handlar om att lära sig ge och ta av varandra för att nå ett mål (förhoppningsvis gemensamt mål). Om man testar olika vägar kan man uppfattas som osäker eller som att man inte vet vad man vill. Vet man vilket mål man har finns ingen anledning att testa olika vägar, välj ut den snabbaste vägen dit och ha kul efter vägen!

Både under och efter vägen :)

Jag vet vad jag vill.
Tack.