Negativ parlamentarism

Vi har fått en fördjupningsfråga om negativ kontra positiv parlamentarism inför ett prov. Nedan i texten står frågan samt mitt svar. Hur kan jag förbättra mitt svar/göra det mer nyanserat och fördjupat?

Sverige har negativ parlamentarism. Vilka för- och nackdelar finns med denna typ av parlamentarism? Vilka konsekvenser skulle ett byte i Sverige till positiv parlamentarism kunna få för regeringsbildning samt för arbetet i riksdagen och regeringen? (Tips: Tänk på regeringsbildningen 2018 och det parlamentariska läget under den mandatperioden, 2018-2022).

Innan jag inleder mitt resonemang och jämförelse av negativ parlamentarism kontra en positiv parlamentarism är det viktigt att ha förståelse för vad de innebär. Både negativ- och positiv parlamentarism förekommer runt om i världen och har båda väsentliga nackdelar och fördelar. I Sverige bygger politiken på ett negativt parlamentariskt förtroende från riksdagen.

Negativ parlamentarism innebär att statsministern och dess regering inte behöver aktivt stöd från en majoritet. Det räcker endast med att hen inte har en majoritet emot sig. Ett exempel på hur Sverige använt sig av negativ parlamentarism var i januari 2019 efter en tid av oro och övergångsregering då man röstade än en gång om Stefan Löfven fick bli statsminister. Siffrorna blev 115 ja och 153 nej. De resterande rösterna avstod eller var ej närvarande. Löfven hade aldrig en majoritet emot sig, vilket gjorde att han kunde driva igenom sin proposition om statsministern.

Negativ parlamentarism används i Sverige för att effektivisera och lättare kunna få fram en regering. Utan den hade t.ex regeringsbildandet efter valet 2018 blivit ännu längre än vad den redan blivit, eftersom statsministern hade varit tvungen att ha en majoritet som röstade för hen. Negativ parlamentarism möjliggör regeringsbildning i en politiskt splittrad riksdag, som Sveriges nuvarande flerpartisystem medför. Det blir också svårare att fälla regeringen för riksdagen, vilket ger regeringen stabilitet. Samtidigt blir det mindre demokratisk kontroll, eftersom en minoritet kan styra som regering. Detta kan ge missnöje bland riksdagsledamöterna och partierna som ej ville ha regeringen.

Positiv parlamentarism å andra sidan är motsatsen till negativ parlamentarism. Här behöver regeringen och statsministern en majoritet som uttryckligen stödjer deras politik. Fler personer måste rösta för, än antalet personer som röstar mot. En fördel med detta är högre demokratisk kontroll, eftersom en garanterad majoritet är nöjda med beslutet. Samtidigt blir det mycket svårare att få igenom politik och bilda regering, eftersom minst hälften av rösterna måste ge stöd till regeringen. När en regeringsbildning tar för lång tid kan det utge risk för ett omval, vilket försvårar dels röstengagemanget bland folket men också gör processen ännu längre.

Det är svårt med positiv parlamentarism eftersom vi har många olika partier i riksdagen som alla resonerar till visso likt, men också mycket olikt i många frågor. Därför bildas det block som vill bilda regering, om dessa block inte är en majoritet av mandaten är det ännu svårare att få stöd av majoriteten. Sedan får man inte heller glömma alla minoritetspartier som ligger nära fyraprocentsspärren, för dessa partier blir en majoritet nästintill omöjlig att få stöd till, och därför minimeras deras chanser till att bilda regering. Positiv parlamentarism leder även till mer instabila regeringar som är lättare att fälla, eftersom de kräver majoriteten.

Så slutligen, ett byte från negativ parlamentarism till positiv parlamentarism hade haft stora effekter på Sverige. Vår regeringsbildning efter valet hade tagit mycket längre tid, vilket hade betytt att vi hade stått längre perioder med instabila övergångsregeringar som folket då ej är nöjda med. Dessutom hade politikens handlingseffektivitet varit långsammare eftersom besluten kräver ännu högre stöd. År 2018 hade till exempel Stefan Löfven inte blivit statsminister vilket hade gett stora förändringar till hur det ser ut idag. Samtidigt hade en genomförd regeringsbildning med positiv parlamentarism lett till hög demokratisk kontroll, vilket dels stödjer den demokrati Sverige har i regeringsformen men också gör besluten mer enade.