När blir inavel ett problem?
Hej! Jag pluggar om genetik och ärftlighetslära just nu och en av frågorna är att i en liten population måste inte inavel vara ett problem på något sätt. Varför är det så? Vad är det som avgör om det uppstår konsekvenser vid inavel?
En viktig orsak är att ärftliga sjukdomar inte ”späds ut”. Om ena föräldern bär på ett anlag som leder till sjukdom är det inte säkert att det kommer till uttryck om den andra föräldern bidrar med gener som inte bär på detta anlag. Om bägge föräldrarna är nära släkt är deras gener mer lika och risken är större att de får en sjuk avkomma.
Intressant... tack. Finns det någonstans där jag kan läsa mer om just detta?
Borde finnas en hel del på nätet om du googlar efter det. Sen finns det mer konkreta exempel, t.ex. att många medlemmar av Europas kungahus led av blödarsjuka. Det är en ärftlig sjukdom som kunde komma till uttryck eftersom kungafamiljerna alltid gifte sig och fick barn med varandra. En direkt konsekvens av inavel under många generationer. Ett annat exempel är Karl II av Spanien som både var infertil och sinnessjuk till följd av inavel, läs t.ex. här:
https://blog.svd.se/kunglighistoria/2010/04/22/hur-illa-stallt-var-det-egentligen-med-karl-ii/
Finns det lite av de sjukdomsalstrande anlagen från början blir risken för inavel mindre. Även i en liten population behöver inte inavel bli ett problem, det kan finnas tillräckligt med variation mellan individernas gener för att inavel skall kunna undvikas.
Finns det kontakt med andra populationer (t.ex. genom att några djur lämnar en flock, och något nytt kommer in) minskar det risken för inavel (då de nya individerna inte har lika mycket av de sjukdomsorsakande anlagen).
