Mount Everest

Den första frågan är väl varför en trettonåring ska ge sig ut på ett sådant äventyr. Hur många trettonåringar är det ens frågan om? Med tanke på hur riskabelt en bergsbestigning av Mount Everest är, bör väl kraven för att få bestiga Mount Everest vara ganska höga, särskilt vid gruppexpeditioner där en person kan utsätta hela gruppen för fara. En måste ha fyllt 18 ± 3 år för att få köra bil (i de flesta länder), och kraven som ställs för att få ett körkort är ganska höga (med variation mellan olika länder, självklart, men kraven brukar vara höga), eftersom riskerna bilkörning innebär är stora.

En kan också fråga sig om en trettonåring har förmågan att göra rimliga riskbedömningar, både under expeditionen, men också kring beslutet i allmänhet. Högre hjärnfunktioner såsom beslutsfattande, förstånd och planering utvecklas ända upp i sen tjugoårsåldern (källa: Hjärnfonden). Är det rimligt att en trettonåring ska få fatta ett beslut om att genomgå en mycket riskabel expedition? Om inte, är det i sådant fall trettonåringens vårdnadshavare som ska fatta detta beslut? Eller är det bättre att rätt och slätt sätta en högre åldersgräns, exempelvis 16, 18, 21 eller 25 år? Vem straffas om barnet begår en medveten handling som skadar, eller riskerar att skada, en annan person? Ska samma regler gälla uppe på berget, som nedanför? Är det aktivitetsanordnaren som bedömde att trettonåringen var mogen nog att hänga med? Självklart finns det många farliga aktiviteter som trettonåringar redan ägnar sig åt, men dels finns det ett syfte med vissa (exempelvis är även högrisksporter bra motion) eller inte skadliga för andra (exempelvis rökning), men å andra sidan: när det nu finns så många riskabla aktiviteter, varför lägga på en till? 

Dessa frågor återkopplar även till den absolut första frågan i detta inlägg: varför? Kort sagt: Nej, det tycker jag inte.

Varför undrar du? :)

Smutstvätt skrev:

Varför undrar du? :)

Alltså jag tänkte bara på klättraren Jordan Romero som besteg Mount Everest när han var 13 år och slog världsrekord.  Jag undra bara vad andra tycker och känner runt det, men jag håller med dig till en viss del, själv skulle jag aldrig låta mitt egna barn stig Mount Everest. Men..

Han har ju klättrat andra berg i Europa innan han klättrade Mount Everest.. och han var uppenbarligen förbered, faktiskt bättre förbered för att klättra Mount Everest än de flesta andra som har försökt. Men... oavsett hans ålder gjorde han ett enormt arbete. 

Alltså det är klart att det är imponerande, men jag står kvar vid min åsikt – det är en oerhört onödig risk. Det är en enorm och onödig risk för de flesta vuxna som försöker också, men det är ännu värre när det gäller barn. Föräldrarnas och omvärldens uppgift är att se till att barnen kan växa upp och bli vuxna, utan att ådra sig svåra skador eller avlida. Självklart är det riskabelt att vara vid liv, och ingen kommer att kunna minimera alla risker helt och hållet, men vi behöver ju inte försöka öka den risken genom att lägga på nya risker utan särskilt stora anledningar. 

Många klätterexperter skulle säkert kontra med att "allt i livet är tekniskt sett meningslöst", och de har rätt, men att klättra upp för ett berg är ingenting som inte kan vänta – Mount Everest kommer att vara kvar om tio år när hjärnan har mognat färdigt och en kan ta ett mer välgrundat beslut.