Metallbindningar
Hej, jag har tyvärr inte lyckats hitta svar till kommande frågor på nätet. Skulle uppskatta extremt mycket ifall någon kunnig här kunde hjälpa mig lite. Jag har skrivit mina frågor i paranteser. Är osäker på om informationen stämmer, eftersom jag inte förstod vissa delar.
Metallbindningar
Alla metallatomer är elektropositiva, de har alltså en benägenhet att lämna ifrån sig v-elektroner för att bilda positiva joner och på så sätt få en stabilare struktur. Metallatomer kan reagera med ickemetaller och bilda jonföreningar, men de kan också reagera med andra metallatomer och bilda metaller.
En metallbit består av många små kristallgitter. När metallatomerna bildar kristallgitter, packas de så tätt tillsammans (hur attraheras metallatomer till varandra från första början?) att deras elektronskal tangerar varandra. Valenselektronerna blir delokaliserade och de bildar ett elektronmoln som är gemensam för alla katjoner ( - e-) i kristallen, dessa elektroner är inte associerade med någon atompar som e- i kovalenta bindningar, de här kan vandra relativt fritt genom hela kristallen(bildar alla små kristallgitter en enda kristall? Hur de har ju olika riktningar). Atomerna som elektronerna lämnar efter sig blir katjoner. Det bildas då elektrostatiska attraktionskraften mellan sådana joner och valenselektroner ger upphov till den sammanhängande eller bindande kraft (metallbindning) som håller samman metallkristallen. Dessa katjoner bildar tillsammans ett kristallgitter och ett hav av delokaliserade bildas kring denna gitter.
Detta kristallgitter är uppbyggd av många små s.k. enhetsceller som är mycket tätt och hårt packade intill varandra. Dessa enhetsceller är ordnade i ett bestämt mönster. Det kan vara olika mönster för olika metaller. Ett kristallgitter kan betraktas som samma enhetscell upprepas om och om igen i tre dimensioner. När en smällt bit metall ska bli fast igen bildas många olika kristallgitter i olika delar av metallen samtidigt, de har därför olika riktningar.
Det fungerar lite som kovalent bindning, dvs att atomerna attraherar varandras elektroner och bildar en gemensam bindning. Tänk på strukturen för diamant med kolatomer som binder till varandra i ett stort nätverk. Skillnaden i metallbindningen är just att valenselektronerna är delokaliserade och kan röra sig fritt mellan atomerna. Det är det som ger upphov till många av metallernas egenskaper, t.ex. att de är bra på att leda elektricitet och värme, är formbara och har metallglans.
