Mening vs sats
Hur stor är skilnaden när man talar meningar och satser?
Vad jag vet är en sats något som innehåller predikat och subjektsled medans en mening är en friare form som bara kräver skiljetecken och stor bokstav i början.
Är det väldigt dåligt om man säger mening istället för sats sett ur en språkligt (typ) korrekt syn?
Kan inte en mening bestå av en eller flera satser? Om den kan det så är det ju liksom säkrare att säga rätt om man bara säger att allt är meningar liksom? Får man t.ex fel på ett prov tror ni om man skriver mening istället för sats?
Meningar är uppbyggda av satser.
Meningar är alltså ett överbegrepp och sats är ett underbegrepp.
En mening består av minst en huvudsats men kan bestå av flera huvudsatser och/eller bisatser, i princip oändligt många.
Meningar utmärks av att man sätter punkt,frågetecken eller utropstecken efter dem. Då vet man att meningen är slut.
Meningen består sen av satser. När en ny sats dyker upp så finns alltid ett nytt predikat och subjekt.
Du bör nog ta ut både meningar och sen dela in meningen i satser om du får frågan på ett prov. Här är en del exempel med olika antal satser:
Notera att den sista huvudsatsen i det sista exemplet inte ser ut att ha något subjekt. Detta är för att subjektet är samma som i första satsen, alltså Johan spelar flöjt och (Johan) tränar hockey. Det räknas alltså då ändå som en egen sats för att subjeket upprepas. Ibland uppstår liknande med predikatet ex. Mamma spelar fotboll men pappa inte.
