Membranpotential
Hej!
Vid vilopotential är ju spänningen över cellmembranet konstant (-70mV), vilket måste betyda att laddningarna på utsidan och insidan om cellen är konstant - det rör sig därmed lika många laddningar in som ut ur cellen.
Detta går dock inte ihop med att det pumpas in 2 K+ samtidigt som det pumpas ut 3 Na+. Detta eftersom det skulle leda till att det ständigt blir mer och mer positivt utanför cellen medan det blir mindre och mindre positivt inuti cellen. I så fall skulle vilopotentialen ständigt ändras och bli större och större.
Det jag undrar är hur man får detta att gå ihop - är det någon annan pumpning av någon annan jon som sällan nämns som bidrar till att stabilisera detta eller hur fungerar det?
Väldigt tacksam för svar!
Det finns inte bara sådana proteinpumpar i cellmembranet utan även passiva/öppna jonkanaler som är olika genomträngliga för (bl.a.) Na+ och K+. Dessa släpper ut K+ mycket lättare än de släpper in Na+ så (aningen förenklat) pga diffusion bildas "naturligt" en viss negativ spänning. Samtidigt pumpar proteinpumparna ut Na+ och in K+ vilket så att säga arbetar emot diffusionen och gör den inre cellmiljön mer negativ. Vid någon viss halt så kommer kraften från diffusionen och den motverkande kraften från proteinpumpen alltså att hamna i jämvikt så att halterna planar ut på en konstant nivå, och det gör dem vid ca -70mV. (Egentligen landar just den här processen inte på en riktigt så negativ inre miljö, men det sker samtidigt lite liknande processer för andra ämnen som gör att det i slutändan hamnar typ där.)
Russell skrev:Det finns inte bara sådana proteinpumpar i cellmembranet utan även passiva/öppna jonkanaler som är olika genomträngliga för (bl.a.) Na+ och K+. Dessa släpper ut K+ mycket lättare än de släpper in Na+ så (aningen förenklat) pga diffusion bildas "naturligt" en viss negativ spänning. Samtidigt pumpar proteinpumparna ut Na+ och in K+ vilket så att säga arbetar emot diffusionen och gör den inre cellmiljön mer negativ. Vid någon viss halt så kommer kraften från diffusionen och den motverkande kraften från proteinpumpen alltså att hamna i jämvikt så att halterna planar ut på en konstant nivå, och det gör dem vid ca -70mV. (Egentligen landar just den här processen inte på en riktigt så negativ inre miljö, men det sker samtidigt lite liknande processer för andra ämnen som gör att det i slutändan hamnar typ där.)
Tack för svar. Men det verkar ju som att det pumpas ut mer Na+ än det strömmar in, borde inte det leda till att om det inte blir en aktionspotential så kommer Na+ ta slut i cellen. Vad händer händer då?
En annan fråga - är det ordagrant negativt i cellen under vilopotentialen, alltså att nettoladdningen är negativ? Eller säger man bara att cellen är negativ för att den är mindre positiv än utsidan?
Det pumpas ju både ut Na+ genom proteinpumparna och smiter in Na+ genom de öppna kanalerna. Hur snabbt det kommer in beror på hur höga halterna är inuti vs utanför cellen. När Na+ forslas ut genom pumparna i samma takt som det kommer in genom de öppna kanalerna så råder det jämvikt. Det är alltså en kontinuerligt pågående process av jämnt in- och utflöde, och därför tar det aldrig slut på Na+ i cellen.
Enheten Volt används för att beskriva en skillnad mellan en punkt och en referenspunkt. I detta fall är dessa insidan vs utsidan av cellmembranet. Så ja, t.ex. -70mV (dvs -0,070 Volt) beskriver så att säga skillnaden på cellens inre och yttre miljö.
