Mekanismer
1) Jag förstår att det inte är SN1 eller E1 eftersom de inte vill vänta på den lämnande gruppen. Men vad bestämmer att det blir SN2 - vi har ju en stark nukleofil som vill ha positiv proton och är därför både en bas och kan genomföra en nukleofil attack. Eller är det för mycket steriskt hinder för att genomföra en nukleofil attack vilket talar för E2?
2) Även här förstår jag att det står mellan SN2 och E2 av samma ovan anledning. Vi har en stark nukleofil (OH-) dock i polärt lösningsmedel vet inte hur det påverkar men de andra alternativen SN1 och E1 är borta så då spelar det väl ingen roll. Sedan tillsätts det värme vilket talar för E2, men är det den enda anledningen?
3) Jag ser att det är en alldeles för svag nukleofil för Sn2 och E2 men vad bestämmer mellan Sn1 och E1. Båda borde väl fungera eftersom vatten är svag nukleofil och svag bas?
4) Jag ser att det är en stark nukleofil CN- vilket är en stark nukleofil och därför även en stark bas väl? Därför är E1 och S1 borta. Men mellan E2 och S2 vet jag inte - påverkar det att lösningsmedelet är aceton ett polärt lösningsmedel för då blir det väl en svagare nukleofil?
5) Temperaturen gör att jag väljer bort Sn1 och Sn2 men vet inte varför facit säger att det är en E1. Det är väl ändå en stark nukleofil och bas eftersom den har en negativ laddning och därför borde kunna göra en E2? Eller menar de att nukleofilen inte är löst i någonting?
Splash.e skrev:
1) Jag förstår att det inte är SN1 eller E1 eftersom de inte vill vänta på den lämnande gruppen. Men vad bestämmer att det blir SN2 - vi har ju en stark nukleofil som vill ha positiv proton och är därför både en bas och kan genomföra en nukleofil attack. Eller är det för mycket steriskt hinder för att genomföra en nukleofil attack vilket talar för E2?
Jag misstänker att du menar uppgiften a) här, och svarar därefter.
Precis vilken reaktion som dominerar, beror på förhållandena i reaktionskärlet, som t.ex. lösningsmedlet och temperaturen.
Att komma åt kolatomen i jodmetan sker nog aningen enklare mellan de tre vätena, d.v.s. i samma linje som bindningen mellan C-I. Och jodidjonen är en bra lämnande grupp, vilket talar för en SN2 reaktion.
Under reaktionen kommer en ny bindning bildas från basen till en annan atom. Samtidigt kommer en bindning att brytas, antingen mellan C-H eller mellan C-I. Och bindningen mellan C-I är svagare och bryts därför lättare. Dessutom går det inte alls med en eliminationsreaktion, för kolatomen kan inte bilda en dubbelbindning till ett av vätena.
